Motstånd, alltid

Regeringen sätter ett par kråkor på Lissabonfördraget.

I kväll var det debatt på ABF om Lissabonfördraget. Och eftersom ja-sidans taktik är att kväva debatten om fördraget fick jag hoppa in som ja-sägare mot Eva-Britt Svensson. Argumenten för Lissabonfördraget är ju så många: gemenskapen, samarbetet, inflytandet, demokratin... Jovars, så länge man snackar abstrakta politiska ideal och inte vad som konkret står skrivet i fördragstexten så är ju Lissabonfördraget kul.

Åsa Linderborg skriver om kulturjournalistik:

Problemet är att det är svårt att skriva bra om populärkultur. Vad alla inte fattar, är att också den kräver bildning och/eller en analysförmåga som grundas i en medveten samhällssyn. Är den inte idédriven får den inte mer än nyhetskaraktär och borde inte kunna konkurrera ut annat material. Man måste veta varför man ska ägna sig åt Desperate Housewives (frågor vi i ärlighetens namn borde ställa om all sorts kulturbevakning). Det finns med andra ord ingen anledning att lägga ribban lägre för populärkulturen; även där måste man vara seriös och problematiserande. Det är bara när den triviala kulturen ger upphov till en lika trivial journalistik som det finns anledning att känna fruktan.

Jag köpte hennes bok, Håll med eller håll käft, en sorts manifestation för behovet av en radikal kultursida. Det blir bra läsning på tåget i morgon, det.