Lena Sundström skrev om uppskjutningen av Sveriges förste astronaut i tidningen. Hon skrev att hon inte bryr sig. Jag hoppas att det är en rent personlig, och inte en politisk, filosofi. För själva uppskjutningen är ju skitspännande. Tycker jag. Politiskt.
Just nu har jag en pre-sovjetisk känsla, sådär just innan kosmonauterna ska upp i det okända, den där "vi blir historiska i natt"-känslan. Eller, rättare sagt, den gick ur för ett par minuter sen.
Nasa har sumpat hela skiten.
Först var det en avvaktande nedräkning som började på "T minus nine minutes". Räkneuret stoppades på fem minuter, med ett fönster på glänt i knappt fem minuter för molnen att eventuellt lätta från Kennedy Space Center. När dessa knappa fem minuter hade gått kungjorde Nasas tjänstemän nyss att man ställer in kvällens show. Snacka om turnoff. En post-sovjetisk känsla inföll just.
Att Sverige får sin första rymdburna snubbe - vad ska vi kalla honom? - är stort. Han är inte astro-, kosmo- eller taikonaut. Han är en produkt av samförståndsanda och Ikea, och bör därmed få en titel i klass med det.
Sundström är närmast oförskämd när hon viftar bort Fuglesangs historiska resa som oengagerande. Men det är lugnt, spänningen återkommer någon annan tidig morgon!
2 kommentarer:
Jag är som Lena S, bryr mej inte. Hon säger väl ändå att hon förstår att hon borde tycka det är stort, men kan inte. Inte jag heller. Som sagt, använd pengarna på något vettigare.
moster K
Fast ni har ju fel ändå. Rymden är coola grejer!
Vad skulle Jurij Gagarin ha sagt om sovjetmedborgarna gick och klagade på att det fanns vettigare saker att spendera pengarna på, va?! Nä, klart att rymden är vårt nästa projekt även för Sveriges del. Upp, upp - och iväg!
Skicka en kommentar