25 december 2006

Ännu en välsignad jul!

Nu hoppas jag bara att föräldrarna fick många onödiga julklappar när de var små, så vår bortskämdhet bara är ett arv som förs vidare. För det blev mycket julklappar i år också, bland annat en splitter ny digitalkamera. Några andra julklappar: jämtlandsflagga, pengar, FiB/Kulturfront och kläder.

Vädret har förstås varit alldeles åt helvete i stort sett hela tiden. Dygnsmedeltemperaturen ligger över noll. Det har snöat ynka två gånger på en vecka; marginellt dessutom. Regnmängden överstiger klart snömängden. Den lilla snö som kom föll den 22 december och låg kvar knappt ett dygn. Således har många aktiviteter här hemma varit av annat slag än vad de brukar vara (en vanlig vinter såhär dags springer jag omkring och skottar snö).

Morotsskörden, exempelvis. Det låg kvar något ynka kilo morötter, i morotsrutan i vår lilla trädgårdslott. På juldagen var det dags att hämta in vinsten. Såhär förevigade jag det med min kamera:

De borde ligga under flera decimeter snö.

Här fick vi minsann något att knapra på!

Absurditeter som julskörd ska förekomma i Skåne, inte i Jämtland. Det ska över huvud taget inte gå att ta sig över trädgårdslandet utan skoterstövlar såhär års!

Men inget ont som inte göder storbolagen. Vattenmagasinen har de senaste veckorna fyllts på väldigt fort - en liten vårflod kom till exempel sedan regnet svepte bort snön som föll här i slutet av oktober - och har nu nästan nått normal fyllnadsnivå. För elbolagen i Sverige innebär det mer el att sälja dyrt och ännu större kistor att ösa utdelningar ur till våren.

Jag vill också få aktieutdelning till våren när vintervädret har regnat bort.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag kan ju bara tala för hälften av dina föräldrar, men nåt överflöd var det absolut inte tal om på "den gamla goda tiden" då jag var barn. Det onödiga jag brukade få var en bok och den traditionella kassen med frukt, nötter, dadlar och kanske lite godis.
När mina syskon började jobba och tjäna egna pengar blev det lite mer; en jul ett couronnespel, en annan ett labyrintspel. Och annat som kan betraktas som riktigt onödigt, men roligt.
Annars var det mest kläder jag minns, men precis som du blev jag glad över kläder. På den tiden var det lyx att få köpta kläder, eftersom min mamma vanligtvis sydde det jag behövde.
Naturligtvis blev det någon jul ett par skidor och någon annan ett par skridskor; sånt som skolan krävde men jag själv såg som lyx. Glad blev jag alltid, över vartenda paket.
En helt annan sak är att jag inte kan förstå varför du anser att ni blir bortskämda, eller varför du blir bortskämd. Det är lite trist att se dig gå i trasiga, flera år gamla jeans, så det är väl klart att vi ger dig kläder. Ska det betraktas som att bli bortskämd? Det enda dyra och en smula onödiga du fick var väl kameran. Men med tanke på att du ska till Venezuela och leka reporter kommer du att ha nytta av den. Och du kommer att ha glädje av den även i andra sammanhang, förhoppningsvis i flera år framöver.
Din lillasyster har haft en kamera överst på önskelistan till jular och födelsedagar ett bra tag nu; hon har praoat som fotograf och är djupt intresserad av att fota - åtminstone har jag uppfattat det så. Och hon kommer också att ha glädje av sin kamera i många år.
Visst kan man tycka att det är överflöd, konsumism och elände, men vid en jämförelse anser jag att era julklappar var ganska modesta. Jag hörde på radion häromdan när dom gick runt och frågade folk på stan om vad som var den sämsta julklappen de fått. Åtta av tio svarade "strumpor". Då tänkte jag på din yngre systers önskelista där det bland annat stod: "Kläder ... ... strumpor kan man aldrig få för många av".
Det är väl det som är skillnaden mellan er och många andra ungdomar; ni blir glada över strumpor och kalsingar. Och känner er bortskämda för att ni får många paket, oavsett om de innehåller byxor från Kupan, några paket tuggummi eller en från hotell Lavaggi stulen ölsejdel...
Ja, visst är ni bortskämda i ett globalt perspektiv, och visst är ni bortskämda jämfört med oss i föräldragenerationen. Men jämfört med de flesta i er ålder i den samhällsklass jag skulle placera er; nånstans mitt emellan arbetar- och medelklass? Vi har i alla fall inte hemfallit åt att köpa svindyra, onödiga leksaker som vi egentligen inte har råd med. Även de "lyxprylar" ni får är ganska förnuftiga, anser jag. Och inte köpta på avbetalning.
Och om jag inte får nåt jobb snart lär nästa års julklappssäck inte bli så välfylld... Så gläds medan du kan!
/Mor, som uppenbarligen närt en kommunist vid sin barm