En jättejättehållbar ekonomi

I veckans Flamman kan vi på andra sidan läsa om vår ekonomi ur två ganska grundläggande vinklar. Den ena, Josefin Brinks vädjan till LO och arbetarrörelsen att "hold fast" vid avtalsrörelsens krav och målsättningarna om jämlikhet, är viktig läsning.

Har man, som jag, följt Dagens industris bevakning av kapitalherrarnas oro för arbetarrörelsens krav, så känns det helt sjukt avgörande att Wanja Lundby-Wedin och resten av "LO-kollektivet" formar sig till en knuten hand. Ty kapitalisterna är på krigsstigen minst lika mycket som USA-imperialismen. Dagens industri har gödslat mig med rapporter om de goda tiderna i snart sagt alla branscher alltsedan februari, när jag tecknade min årsprenumeration.

I veckan har man bland annat berättat om Sveriges lönsammaste livsmedelsbutiker. Enskilda ICA-handlare, av någon märklig anledning ett stort gäng gubbar, tjänar grova pengar på sina butiker. Jag nämnde tidigare ICA-butiken i Alingsås, där (de två) herrarna som äger butiken kunde ta ut mångmiljonvinster genom att ha 130 deltidsanställda. Det visar sig i DI:s siffror att denna butik bara är en i mängden.

DI:s lista över de 20 lönsammaste butikerna visar att Alingsås-butiken hamnar på tolfte plats i vinstligan. Genomsnittet för de tio största är sisådär 25 miljoner kronor i vinst för 2005.

Sedan tidigare vet vi att det går mycket, mycket bra för väldigt, väldigt många företag i de flesta branscher - ekonomiskt, that is. Exempelvis har DI tidigare i november rapporterat om hur läget ser ut på utdelningsfronten. Bra, rekordbra. 250 miljarder kronor i kontanter kommer att delas ut under första halvåret 2007 från de svenska börsbolagen. Grattis, svenska folket. Den där tusenlappen som Reinfeldt lovade, den förstärks med två tusenlappar från näringslivets givmilda aktieutdelare! Eller, nej, svenska folket... Det blir inga tusenlappar.

Tusenlapparna är till för folk som redan idag råkar äga tusentals tusenlappar - arvtagare, exempelvis. Om du ska tjäna snabba miljoner nästa år har jag ett tips: ärv någon riktigt rik snubbes gamla aktier. Skitbra deal. Jobba dig rik? Pyttsan! Ska du tjäna pengar får du allt låta nån annan jobba för dig. Som Karl-Gustav Ehn, som äger en ICA-butik i Jönköping.

Karl-Gustav äger butiken personligen, så vinsten från butiken, 37,5 miljoner för 2005, tillfaller helt honom själv. Men han äger också aktier i Hakon Invest, bolaget som ICA-koncernen ingår i. På dem har han under 2005 tjänat 21,2 miljoner kronor. Totalt gav alltså räkenskapsåret 2005 herr Ehn nästan 60 miljoner kronor i vinst. Inte illa pinkat. Undrar hur mycket han har gått på a-kassa eller suttit i kassan på sin egen butik under året.

Hur som helst så har de anställda i de här butikerna, och i andra branscher - som elindustrin, där vinsterna uppgår till någon miljard per vecka - kanske inte haft ett lika påtagligt guldregn som företagens ägare. Tvärtom har antalet säkra, långsiktiga och inkomsttrygga anställningar minskat. För att direkt ersättas av en myriad av tillfälliga, osäkra, sämre betalda jobb. Eller har verkligen bröderna Melin i Alingsås ett behov av 130 olika personer som var och en jobbar ett fåtal timmar per vecka, istället för ett par dussin fast anställda?

Genom att ge oss skitjobb har ägarna byggt upp enorma privata förmögenheter. Genom att knipa åt sig avtal i offentliga upphandlingar har privata bolag bit för bit gjort offentlig verksamhet till en del i denna gigantiska privata vinstmaskin. Och genom en äcklande maktfullkomlighet kräver nu näringslivet att facken sänker sina förväntningar på lönehöjningar.

LO-kollektivet har gått ut "hårt" med krav på runt fyra procents löneökningar, med lite påslag för kvinnor och andra lågbetalda - totalt kanske fem procent. "MILJARDSMÄLL", skriker DI-rubriken i går, och hävdar att dessa i värsta fall 50 miljarder kronor i ökade lönekostnader kommer att störta hela landet i fördärvet. Ty - och det här vurmar ju företagsledarna för - arbetslösheten kan bara hållas nere om lönenivåerna hålls nere. Med andra ord är det tack vare de låga lönerna i Sverige i dag som tjejer i Alingsås kan få förmånen att jobba åtta timmar i veckan på ICA och få socialbidrag för att täcka upp för resten av levnadskostnaderna.

Robert Nyberg hade en väldigt träffande teckning om det där i senaste Clarté (se den på hans hemsida). Reportern frågar näringslivets arbetsmarknadsexpert om jobbfrågan:

- En rejäl lönesänkning skulle alltså leda till fler arbetstillfällen?
- Absolut, se bara på USA, där är det så gott om jobb att många har två-tre stycken!

Vi ska jobba mer. Vi ska jobba otryggt. Och vi ska göra det ivrigt, ty även om våra löner sänks och vi inte kan räkna med någon som helst kontinuitet eller trygghet i själva arbetet, så får vi ju jobba mer. MER, MER!!

Och varför ska vi jobba mer? Jo, därför att arbete lönar sig. I teorin. Det lönar sig inte för ICA-handlaren Karl-Anders Ehn, som 2005 gjorde en vinst på 160 000 varje dag, vid sidan av sin ordinarie lön, att arbeta. Men de anställda kunde kanske dryga ut a-kassan ett tag till, tack vare Ehns generösa arbetsgivande.

Men det är inte nog där. Som Aron Etzler påpekar i den andra av ledarsidans artiklar bygger vår ekonomi, även ur andra perspektiv sett, på lite taskiga grunder. Siffror från Amerikat tyder på att hus- och bilförsäljningen - de viktiga kapitalvarorna - minskar. Och med den minskar tillväxten i ekonomin. När siffrorna matas ut på skärmarna framför aktiefolket i pengamarknadernas centrum suger de kraften ur pengainflödet. Aktierna och börserna sjunker.

Kanske är det tillfälligt, men det kan också vara startskottet för en lågkonjunktur eller en depression. Det är det som är det tokiga med en kapitalistisk spekulationsekonomi. I realsocialismens planekonomi kunde byråkraterna sitta och planera saker och ting tills allt gick åt helvete och folk svalt. I dag står börshajarna och köper och säljer vilt tills allt har gått åt helvete och folk (ja, inte börshajarna förstås, lika lite som sovjetbyråkraterna) svälter. En global lågkonjunktur kan lätt göra tiotals miljoner människor arbetslösa och kasta tillbaka hundratals miljoner människor i fattigdom. Allt som krävs är att de ständigt ökande kapitalströmmarna bryts och investeringarna inte längre intresserar folket med de stora pengarna.

Då står vi där. Det är ett av de stora problemen med det system vi lever i. För även om det finns massor med pengar - bara Sverige har 125 miljardärer, exempelvis - så kan det komma en dag då de där pengarna inte längre används till nånting som ens kan liknas vid konstruktiv verksamhet.

Jag kan ibland tycka att det är vansinnigt att så enorma mängder pengar som i dag tillåts strömma helt utan reglering; ur arbetande människors händer, i rika kapitalägares elektroniska fondkonton. But then again, vi lever i ett samhälle där några få bestämmer och de många snällt får arbeta åt gubbarna med pengarna.