Freedom isn't freeOch sicken frihet de får sen, afghanerna! I den röra som CIA sådde redan under 70-talet i regionen, med stöd till en uppsjö krigsherrar, religiösa fanatiker och vapen- och droghandlare, växte ett sunt afghanskt samhällsliv fram. När detta i dag ska föras vidare in i framtiden sker det med inte bara ren ockupation och därpå följande tiotusentals oskyldiga dödsoffer, utan också med vanskliga mutor där krigsherrar köps för tillfällig lojalitet, som medel. Det är ett sätt att styra ett samhälle på som leder mot kollaps. De framsteg som skapas i Afghanistan, exempelvis utbildning för kvinnor, skapas i bubblor av relativ frihet, under de köptas beskydd. Lägg till detta att de regerande imperialisterna stöder det ena grannlandet, kärnvapenmakten Pakistan, både militärt och ekonomiskt i sin "kamp mot terrorism", medan andra grannen Iran liksom Afghanistan hotas med krig. Det saknas möjligheter att stabilisera Afghanistan genom hjälp från sina grannar. Allt detta tack vare en kreativ kolonialpolitik från Washington. Är det inte underbart att vi från Sveriges sida ställer upp med soldater för detta frihetsbygge?
It costs folks like you and me
Freedom isn't free
There's a hefty fucking fee
Det är problematiskt att civila dör i kriget. Inte av principiella skäl, förstås, "we don't do body counts", som det heter, utan för att terroristkommunisterna får vatten på sina kvarnar när siffror släpps över antalet döda i kriget. Därför är det bra att ha ett vattentätt försvar för uppdraget (att döda). Major John Thomas förklarar:
Ingen [västerländsk] soldat vaknar på morgonen med avsikt att skada någon afghansk medborgare.Nä, just det, medan de svartmuskiga tänker att "Ha, nu ska jag kallblodigt slakta några oskyldiga!" så tänker den ädle västerlänningen "Här ska vi göra alla fria!". Därför är det absurt att jämföra besinningslösa anfall på civila utförda av talibaner med lika eller ännu mer besinningslösa anfall på civila utförda av trupper ur Isaf-styrkan. Ty när svenska soldater åker till Afghanistan för att slåss under Bushs kommando är det fråga om "internationell krishantering". Hantera kriser gör man som bekant enklast genom att cementera dem, exempelvis genom att etablera en ockupation mot de helvetiska fiender man själv skapat. Ockupationen utövar man sedan genom ett krig utan slut, inom och mot hela befolkningen. Till det facila priset av totalt raserande av bebyggda områden, en ekonomi som delas mellan krigsmutor och drogpengar och en mänsklig utveckling i galopp bakåt.
Alternativet - ett avvecklande av den repressiva och aggressiva krigspolitiken, till förmån för en mer diplomatisk och uppbyggande utrikespolitik - skulle givetvis leda till totalt kaos för de oregerliga afghanerna. Vad vore väl Afghanistan utan vår, västerlandets, synliga knytnäve i vardagen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar