17 december 2006

Vår pålitlige statsminister

Är det en sak man kan säga om Reinfeldt, så är det att han säger det man vill höra honom säga. Det vill säga lite vad som passar för tillfället. Ska han debattera akutsjukhus med sossarna så vill han förstås inte sälja ut dem, som han förklarade för Göran Persson i debattens hetta en vecka innan valet i SVT:

Vi vill inte sälja akutsjukhus som du påstod i en tidigare debatt. Vi har inte det förslaget och jag är glad att du gav mig möjligheten att ge det beskedet här ikväll.
Nu blev det så tokigt ändå, att Reinfeldts regering säljer ut akutsjukhusen. Sveriges stora vårdföretag - en del av dem omskrivna för sina spektakulära förmågor till misskötsel, andra för vulgära vinstmarginaler - står redo att ta över och göra vinst på våra sjukhus.

Reinfeldt har en agenda som inte har varit möjlig att diskutera särskilt ingående, eftersom han hela tiden har duckat undan genom att påstå sig inte driva den politik som hans kritiker kritiserar. Så fort någon tar initiativ till en politisk debatt om vården, privat kontra offentligt, så slås det ner med att det skulle råda konsensus kring att akutsjukvården ska vara i offentlig ägo. Fredrik Reinfeldts regering visar att någon sådan konsensus åtminstone inte existerar i de borgerliga skikt som nu styr.

Och varför skulle Reinfeldt vara en bromskloss för familjen Borelius och de andra skurkarnas affärsintressen? Lika självklart som Göran Persson ibland krampaktigt höll fast vid bestämmelser som gav fackanslutna, hyresgäster och pensionärer inom "rörelsen" privilegier, lika självklart kommer Reinfeldt att ge "sin" del av samhället politisk och ekonomisk avkastning som tack för hjälpen till maktskiftet.

För oss vettiga och icke-höginkomsttagande mänskor gäller det stenhårda motståndets lag härifrån. Om överklassen hade legat på soffan medan arbetarrörelsens instituationer roffade åt sig privilegier hade borgaralliansen aldrig vunnit valet i höst. På samma sätt kommer borgarna att vinna igen om fyra år om inte vanligt folk reser sig och formar ett motstånd.

Låt inte svikaren Reinfeldt få en chans till!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är lite märkligt att alla vänsterintellektuella är emot privata skolor och vårdalternativ. Ända tills .. Deras egna barn ska välja skola då passar det, för de allra flesta iaf.

/Fegis

Nisse Sandqvist sa...

Fegis: Jag tycker att det är helt självklart att vänsterintellektuella - precis som alla andra intellektuella - mer aktivt väljer [vad de tror/antar är] bättre skolor, vårdcentraler, aktier, bostadsrättsföreningar, årgångsviner, och så vidare, än vad icke-intellektuella eller arbetarklass i allmänhet gör. Det är så samhället och dess klassdynamik fungerar. Men vad man gör som "bättre vetande" - jag "vet" att en viss skola är bättre än en annan, och pushar mitt barn att välja den framför en som ligger geografiskt närmare - och vad man tycker politiskt - hur saker bör vara - är två olika saker.

Jag antar att det är Lars Ohly du tänker på i första hand. Och jag tycker att han har förklarat hyfsat tydligt hur han resonerar.

Utgångspunkten för vänstern är att alla ska få en bra, likvärdig utbildning och att skolan ska passa alla. Så är det alls inte i dag. Situationen blir värre ju längre skolpengs- och friskolesystemet drivs. Medan vissa nisch- eller fristående skolor utvecklas pedagogiskt, organisatoriskt och ekonomiskt, fastnar andra i en ond spiral av mindre engagerade lärare, mer hjälpbehövande elever och mindre resurser. Det, i kombination med den klasskiktning som våra folkpartistiska utbildnings- och skolministrar ämnar genomföra redan i skolans tidiga år, är ett hot mot allt vad en schysst skola heter.

Alternativet är förstås att ha en sammanhållen, likvärdig skola, där geografiska, etniska, klass- och könsskillnader inte slår igenom i skolans resultat på det sätt som det gör i dagens småliberala skolsystem.