16 juli 2007

Mjölken, vår vän!

I Skåne blev jag så illa tvungen att lära mig gilla Skånemejeriers mjölk. Den går visst att dricka, men godast är ju Milkos mjölk, och Norrmejeriers. Jag dricker uppåt två liter om dagen. Fast mjölk är inte bara konsumtionsmjölk i paket, det är andra saker också. Pulver, exempelvis.

Senaste numret av livsmedelsarbetarfackets tidning Mål & medel har en artikel som tar upp den brist på mjölkpulver som har uppstått i världen de senaste åren, efter långvarig torka i Oceanien och snabbt växande efterfrågan på mjölk i Asien. Där får vi också läsa om Arlas nya, gigantiska mjölkpulverfabrik. Den tar ensam emot mer mjölk per år än Milkos alla fem mejerienheter tillsammans. Till följd av investeringen på 800 miljoner kronor i Vimmerby har Arla lagt ner pulvertillverkningen i Falkenberg, Kalmar, Kimstad och delvis i Götene. Pulvret ska exporteras i stora volymer.

Kvar i Sverige blir en marknad där små aktörer - mejeriet i Östersund lastar ut tusen ton pulver per år - kan sälja. Där har Milko sin chans, och säljer till glassföretag och andra storkonsumenter. Och det går bra nu. I dag besöktes vi på mejeriet av ett kamerateam som gjorde ett reportage för ÖPtv. Det kan ses här, bland annat syns jag i "säckningen".

Miljömässigt är det kanske inte lika lysande att produktionen av mjölkpulver som exporteras typ tusen mil ökar explosionsartat. Det ska å andra sidan vägas mot de miljöproblem som skulle uppstå om kinesiska bönder tog den sista odlingsbara marken i anspråk för mjölkproduktion, eller om Australiens bönder skulle tömma ut de sista av landets färskvattenresurser för att hålla landets mjölkproduktion igång. I en del arabstater finns skräckexempel, där man i självförsörjningens namn mitt i öknen sätter upp stora hallar för mjölkkor och anlägger enorma, cirkelformade, dygnetruntbevattnade spannmålsodlingar. Där går det åt mer energi än vid den ändå ganska energiintensiva framställningen av svenskt mjölkpulver.

Morgonsamling på det sociala mejeriet och studiecentret Rafael Urdaneta, utanför Maracaibo i Venezuela, 14 februari 2007. I was there. Venezuela satsar, likt Milko, på småskalig och miljövänlig mejeriproduktion.

Vad jag vill understryka är att det här är ett av få exempel där internationella förvecklingar faktiskt leder till odelat positiv utveckling i Jämtland.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Lite brydd blir man när försäljningspriset för skummjölkspulver är ca 35kr/kr vilket är ca 3,50kr kilo mjölk sen betalar man bonden ca 3kr kilo. Jag menar det kostar en del att framställa ett kilo mjölkpulver också, det kan knappast kallas gyllene affärer för Milko även om osten går dåligt.

Petter

Anonym sa...

Och förresten gyllene affärer är väl snarare att få 7kr litern för vanlig mjölk eller 12-20 kr för lite syrad mjölk som man kallar fil.

forts.

Nisse Sandqvist sa...

Jo. Fast det är väl nationalekonomi dom snackar här, och då gäller ju inte sunt förnuft. Då måste man också beräkna alternativen till att göra pulver av marginalmjölken - sannolikt ger alternativen mindre än 3,50 per kilo ursprunglig mjölk.

Olof sa...

Det heter faktiskt afghaner, inte afghanistaner