13 maj 2007

Förmögenhetsstatistik rocks!

Jag kan inte låta bli att nörda lite statistik:

SCB har delat in befolkningen ekonomiskt i deciler, alltså en tiogradig uppdelning där fattigast hamnar i decil 1 och rikast i decil 10. I en tabell redovisar de befolkningens nettoförmögenhet per 31 december 2005. Resultaten är intressanta.

- 304 000 kronor (minus) är den fattigaste tiondelens nettoförmögenhet.

19 000 och 77 000 kronor är de två mittendecilernas nettoförmögenhet - medel-Klasses, så att säga.

3 267 000 kronor är översta tiondelens blygsamma nettoförmögenhet. Till detta kan läggas att en ganska god del av den där tiondelen är folk som inte alls är jätterika, men som kanske har ett fint hus som inte är jättebelånat eller så. Det finns alltså en grupp - en elit - som har snuskigt gott om pengar. Överklassen. I den gruppen, i den fraktionen av decil 10, finns de riktiga storspelarna, Borelius-, Stenbeck- och Wallenberg-gubbsen.

De tog sannolikt hand om en stor del av den tillväxt på 650 miljarder kronor i förmögenhet som hushållen hade mellan 2004 och 2006. Jag har i alla fall inte känt några hundratals miljarder tynga min plånbok. Inte helt otroligt vore det väl heller om dessa lyckliga få satsade en del av de där 650 stora på att pusha fram en regering som tillåter dem att behålla betydligt större delar av förmögenheten. Vi kallar sånt klasspolitik, och den utövas just nu i ett Rosenbad fjärran mig.

Förresten, ponera att vi skulle rycka en procent - ett hårstrå ur den där frodiga förmögenhetspälsen. Bara för att vi kan, för att vi har den politiska makten. Och så anställde vi 40 000 arbetslösa i den offentliga sektorn för dessa ynka 6,5 miljarder kronor. Typ för att täcka några hål i välfärden.

Tänk vilket kommunistiskt förtryck det skulle bli!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Varför inte 200.000 nya jobb?

Har sett i vårbudgeten att V vill anslå 6,4 miljarder till 40.000 nya offentliga jobb. har man gått ifrån förslaget om 200.000 nya jobb? Jag tycker V var väldigt vaga om detta i valdebatten trots att mycket är kristallklart. 1990 fanns 1,61 miljoner offentligt anställda-2005 var siffran ca 1,31 miljoner alltså ca 280.000 färre.Tänk på att befolkning, vårdbehov mm ökat sen dess.Landet är också rikare: BNP per capita var 1990: 205.000kr och nu 260.000kr. Det finns utredningar som visar att en arbetslös kostar mellan 90-150% av vad en offentligt anställd kostar. Om man utgår från det "dyraste" alternativet kostar 200.000 nya arbeten "bara" ca 6 miljarder. Även om man räknar alla nya jobb, som arbetare som flyttar från ett privat jobb till ett offentligt så måste väl dom privata jobben ersättas med arbetslösa, eller? Detta borde V trycka på i debatten, det finns ett stort generellt stöd för såna här välfärdslösningar. Man ska också tala om att vi inte har någon statsskuld,utan ett netto på cirka 400 miljarder och att överkottet i statsbudgeten ifjol var minst 60 miljarder.

Buck Fush

Nisse Sandqvist sa...

Här har vi läst Ehrenberg, ser jag. :-)

Jo, 40 000 nya heltidsanställningar är vad vänsterpartiet föreslog nu, våren 2007. De 200 000 jobb som utlovades i valkampanjen skulle byggas ut under mandatperioden, med fler anställningar mot slutet av densamma (eftersom det beräknas ta ett tag att skola om/in nyanställda och uppdatera utbildningar hos de innan 90-talskrisen anställda). I höstens motion hette det att partiet ville se 150 000 nya offentliga jobb på tre år. Siffran - 40 000 jobb i år, 150 000 jobb 2007-2009 eller 200 000 jobb 2007-2010 - blir densamma oavsett hur man räknar. Vänsterpartiet har på intet sätt backat från det (kan tyckas) modesta kravet på 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Angående behovet och nödvändigheten av att anställa mängder av folk i offentlig sektor är vi helt överens. När det gäller statsbudgeten räknar myndigheterna med att överskottet i år blir dryga 110 miljarder kronor. Vi har alltså råd att i stort sett genomföra hela vänsterpartiets valplattform anno 2006 med överskottet från 2007 års statsbudget. Så visst bör det sägas - men frågan är hur och var. Här i Malmö delar vi ut flygblad som förklarar hur läget ser ut, men de når inte långt om man jämför med alla borgerliga nyhets- och ledarsidor som dagligen presenterar regeringen Reinfeldts politik som om den vore progressiv.