Av en slump åkte mor, jag och syskonen till moster Kerstins stuga utanför Stugun i kväll. Det är en härlig stuga, alldeles vid Kvarnåns utlopp i Indalsälven. Av en annan slump hittade vi anteckningar i stugans gästbok från några av våra tidigare besök där, det tidigaste från 1988. Som tvååring lekte jag redan med eld i form av värmeljus. Några år senare, i början av 90-talet, var det den stora vattenbaljan som man eldar under som tilldrog sig mitt helhjärtade intresse. Eldning har alltid varit mitt område, på samma sätt som bad har varit brorsans. Gästboken visar att Herman nästan varje år har hamnat i vattnet, antingen i älven eller bäcken.
Nu tog vi det lugnt. En tur med båten. Fotograferade miljöerna. Syskonen jonglerade. Sen fick vi chapatibröd bakat på dinkelmjöl. Och läste något ur gästbokens gamla skatter. En del rätt fina bilder blev det.
Herman jonglerade friskt. 
En sen kväll på den stilla sjön är helt okej! Foto: mor. 
En gren flöt mot oss i vattnet. Foto: Signe. 
En blomma på verandan. Foto: Signe. Vad vi skrev i gästboken den här kvällen blir härligt nostalgisk läsning när vi kommer tillbaka och hittar den om kanske tio eller tjugo år. Men innan dess får vi göra mer regelbundna återbesök och ha det sådär rofyllt som man bara kan ha det därute.
Herman jonglerade friskt. 
En sen kväll på den stilla sjön är helt okej! Foto: mor. 
En gren flöt mot oss i vattnet. Foto: Signe. 
En blomma på verandan. Foto: Signe. 
1 kommentar:
Ja, det var en lycklig slump att vi drog till Stugun! Och det här med gästböcker är ju utan tvekan en rolig grej - konstigt att man aldrig har skaffat nån själv. Eller förresten, jag HAR haft en gästbok, en sån där minimal liten bok med svartröda pärmar, där folk faktiskt skrev (eftersom jag tvingade dom). Det var när jag flyttade till min första egna lilla lya på Frösön 1980. Men nu vet jag inte var jag har den. Det är i alla fall ett kul sätt att dokumentera händelser på. Precis som du säger; hur kul blir det inte att läsa vad vi skrev i går om tio-tjugo år?
Skicka en kommentar