Leijonborgs karensdag

Likt en god socialdemokrat säger Lars Leijonborg nej till att införa en till karensdag. Av statsfinansiella skäl. Det finns tillräckligt mycket pengar för att både kunna sänka skatterna och behålla sjukförsäkringen som den är, argumenterar han.

Moderaterna vill ha en extra karensdag i sjukförsäkringen. De som lyssnade till Fredrik Reinfeldt härom kvällen på TV kunde nästan få intrycket att hela Alliansen har enats om det hemma hos Göran Hägglund i Bankeryd. Fredrik hänvisade till den här formuleringen:

”I finansieringen av skattereformens andra steg kan såväl en ytterligare karensdag som lägre ersättningsnivåer i sjukförsäkringen komma att aktualiseras.”

Men då måste man komma ihåg bakgrunden. Meningen reflekterar den kompromiss, som jag föreslog inför Bankeryd. I ett brev till mina kollegor föreslog jag att den låsta förhandlingssituationen skulle lösas upp genom att vi vidtog andra åtgärder för att pressa ner sjukskrivningskostnaderna. På det sättet skulle vi slippa att sänka ersättningen och införa en karensdag. Men, konstaterade jag: om vi inte får ner kostnaderna i sjukförsäkringen blir det ofrånkomligt att diskutera också de moderata förslagen. Dessbättre har det gått som vi förutsade. Sjuktalen sjunker. I brevet ”utlovade” jag en sänkning med 16 miljarder kronor med ”våra” metoder – det har blivit 18 miljarder, fast vi ännu inte genomfört alla idéer som fanns i fp-brevet och dessutom inte är framme vid den avstämningstidpunkt jag föreslog. En extra karensdag – som skulle slå hårt mot människor med små marginaler – behövs inte.

Här är det alltså Leijonborg som är good cop och Reinfeldt som är bad cop. Synd att borgaralliansens övriga trygghets- och ekonomiska politik inte genomgår samma slitningar. Se bara hur skevt alliansens politik slår på område efter område. Det vore fint om exempelvis centern, som på ÖP:s ledarsida, något lite ifrågasatte de fördelningspolitiska effekterna av den realborgerliga politiken.