Det är en oroväckande trend att man tar från nyheter och samhällsprogram, även kulturprogram till en viss del, och lägger pengarna på andra avdelningar. Detta ska ju vara public service kärnområden.Offentliga bolag och public service-bolagen fungerar i dag väldigt mycket som kommersiella, privata företag. De flesta har kommersiella mål och lyder främst under marknadsandelsprincipen: Sveriges befolkning ska i största möjliga mån nyttja just de gemensamt finansierade bolagens tjänster. Därmed är det viktigare att skaffa publikdragare och topp 10-fenomen, än att plöja ner pengar i dyr faktaproduktion som enligt SVT:s bedömningar inte har tillräckligt stor tittarbas. Sensationsprogram som Uppdrag granskning och Debatt kommer före mer relevanta samhällsstuderande produktioner som Mediemagasinet och Dokument utifrån/inifrån.
Vad händer när man inte längre har projektgruppen för Dokument utifrån-dokumentärer? Antagligen kommer SVT att fortsätta visa dokumentärer, men nu på kommersiell grund. Med andra ord ska produktionen vara extremt lättillgänglig och budskapet helst åt sensationshållet. Fox- och Discovery Channel-dokumentärer lär bli mer vanliga. Följden blir dels en sänkt nivå på samhällsdebatten, dels en likriktning av teveutbudet över huvud taget. Varför ska man producera dyra, gedigna, angelägna dokumentärer när inte ens svenska public service-televisionen fokuserar på sådant?
Det här problemet finns på de flesta andra håll också - bolag i offentlig tjänst ser sig som privata företag "deluxe". Generellt i dag satsas det mest på att stärka ekonomin och ställningen på marknaden, för att klara konkurrensen från andra i branschen. För SVT:s del handlar det om att sänka timkostnaden för teveproduktionen med två procent per år. Eftersom ambitiösa och seriösa program är dyra och svåra att klistra ihop utan resurskrävande research, får man ersätta den med något hippt och billigt nöjesprogram. För SJ:s del kan det handla om minskningar på personalbudgeten till förmån för sånt som nya biljettsystem, internet på tåget och att tävla om avtal på fler järnvägslinjer. Vattenfall vinstmaximerar och köper upp utländska bolag i stället för att satsa på bred front i det svenska energisystemet.
Jag gissar att dessa samhällsnyttiga företag lider mest av för dåliga ägardirektiv. Staten formulerar inte tydligt och kraftfullt nog - det kanske till och med är en prioriteringsfråga - de sociala, miljömässiga och samhälleliga målen för sina företag. Men nu när företagen står finansiellt starka finns goda skäl att stärka deras roll som politiska verktyg.
Här ska vänstern skrika högst. Därför att vanligt folks intressen går före de företagsekonomiska. Det är vi som kräver proffsig kvalitetsteve med djup, det är vi som vill ha billiga tågresor från Arlöv till Övertorneå och det är vi som vill få mer energi från förnyelsebara källor. Och har en strategi för att åstadkomma denna service. Kraven måste bli fler och högre, men framför allt måste man ha klart för sig att demokratin har en viktig roll i bolagsfrågan. De samhällsnyttiga verksamheterna måste se till folkets, miljöns och de anställdas behov, mer än till vinstförväntningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar