Dum eller elak?

I dagens ÖP visar ledarskribenten Per Hansson att man inte måste vara gubbe och högersosse för att skriva konstiga ledare – man kan lika gärna vara gubbe och centerpartist.

Första artikeln handlar om borgarnas energipolitik. Efter att folkpartiet i veckan meddelade att det inte längre ska driva frågan om fler kärnkraftverk står borgarna med en åsikt i kärnkraftsfrågan. Centern backade ju för ett par veckor sedan från den hittills förda politiken med en kontrollerad avveckling av kärnkraften.

Här hade jag gärna sett en analys ur demokratisynvinkel. Hur ser borgerliga ledarskribenter på att partier inom alliansen bara byter åsikter, genom uttalanden av partiledningarna? Är det ett schysst förfarande när partiledningen bestämmer att politiken ska ändra riktning helt?

Men Hansson analyserar hellre hur riktigt det var rent strategiskt att folkpartiet och centern gick ut vid olika tillfällen med sina ändrade ståndpunkter. Det är en fråga om att värna väljarna, inte om partidemokrati.

Undrar hur Hansson skulle reagera om vänsterpartiets ledning gick ut i valrörelsen och välkomnade sänkningar i a-kassan och fler privatiseringar. Med ett glatt konstaterande?

Den andra artikeln berör ”Utveckling och frigörelse – plattform för vänsterpartiets ekonomiska politik”, som antogs i helgen. Hansson har här ett utmärkt resonemang om demokrati, fast på ett sätt som kanske skulle ha passat i en allmän debatt om realsocialistiska stater versus vänsterpartiet 2006:

Man är emot alla avregleringar, privatiseringar och skattesänkningar. Här är det bara den offentliga sektorn som ska expandera, fungera som drivkraft, utveckla samhället och därmed skapa tillväxt.

Men hallå: Har inte Lars Ohly o Co läst historia? Eller blundar dom för vad som skedde i länder som Sovjetunionen, hela östra delen av Europa i övrigt och för all del ett Kuba vars politik under Karl Marx läror allt mer knakar i sina fogar?

Varför kan inte ledarskribenterna nå högre nivåer än sådär? Antagligen räcker de riktiga argumenten inte till, och så tvingas man ta till Stalin-släggan. Det är en känd metod – fast här i Jämtland har det ändå mest varit moderater som stått för den festliga sovjetdebatten. Kanske vill Per Hansson locka tillbaka denna spännande, givande personangreppsretorik, som öppnar för så mycket nytt i debatten?

Plattformen är för övrigt ett helt okej dokument. Bara de offentliga överskotten skulle i dag gott och väl täcka upp kostnaden för att anställa 200 000 i offentlig sektor. Att den offentliga sektorn är omfördelande och bör ha en offensiv, effektiv roll i samhället – som vänsterpartiet i sin plattform skriver om – verkar ÖP:s ledarskribent inte ha insett.

Är det okunskap eller bara illvilja som ligger bakom Hanssons ogenomtänkta rader?