Kongresser kan vara tydliga, välstrukturerade och effektiva beslutsprocesser. Och så kan de vara virriga, undermåligt planerade och utgöra ett forum där oinsatta deltagare liksom vallas mellan förslag man inte helt har koll på. Jag har upplevt bägge sorterna, med åtskilliga reflektioner att delge såhär vid första dagen.
På FN-förbundets kongress är i stort sett alltid "ordet fritt". Förändringsförslag kommer kontinuerligt in muntligt, varpå förbundsstyrelsen får svara efter bästa förmåga. Skriftliga yrkanden har över huvud taget inte förekommit exempelvis i stadgeändringsdebatten, utan presidiet får löpande reda ut vem som lyfter vilka frågor och får ajournera kongressen åtskilliga gånger. Stämningen blir något virrig, när varken förbundsstyrelserepresentanter eller yrkande ombud exakt kan belägga vilka handlingar som ska behandlas.
Också själva formerna skiljer sig - på FN-förbundets kongress applåderas efter inlägg, det ropas "Nej!" vid de muntliga omröstningarna och det hålls ingen regelrätt talarlista. På Ung Vänsters kongresser och riksting applåderas inte, man ropar enbart "Ja!" för att tydliggöra vilket/vilka beslut som vunnit gillande och en strikt talarlista skrivs och följs.
Ung Vänsters kongresser och riksting präglas av tydlighet och klarhet, alla i presidiet är mycket noggranna med att sköta allting mycket professionellt och välinformerat. Diskussionerna flyter alltid på bra, med ett inledningsanförande av en förbundsstyrelseledamot som får formulera åsiktsskillnaderna sådana de har sett ut i yrkanden och förbundsstyrelsens svar. Därefter fylls talarlistan på, med argument som bygger debatten väl och utgör en grund för väl balanserade beslut i frågorna. När besluten klubbas, sker det efter mycket klargörande och uttömmande diskussioner där väl underbyggda analyser har stötts mot varandra.
Min uppfattning av FN-förbundets kongress är att man inte har haft en välfungerande demokratisk diskussion innan själva kongressförhandlingarna. Ombudens frågor är av den karaktären som uppmärksamma förbundsstyrelseledamöter tydligt borde ha rett ut i interndebatten i god tid innan kongressen, så ombuden kunde diskutera sakfrågorna i stället för att fråga om beslutens former.
Nå, förhoppningsvis blir det bättre i morgon. Då ska alla ha hunnit tänka igenom argumenten ett varv till. Och så kanske jag hinner sova.
Läs debattartikeln om skolan i dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar