28 maj 2007

Jämtländskt, inte poetiskt

Annika Norlin förklarar varför det blev Säkert!:

Först tänkte jag heta Läju! (lär ju) vilket är sättet man som ung i jämtlandstrakten förklarar sin misstro:

Ex.
Person 1. - Jonas Pettersson hämtade upp mig i sin epa och vi såg Dirty Dancing fem gånger på raken.
Person 2. - Läju!

Sedan insåg jag att ingen från andra delar av landet hade någonsin sagt Läju! så jag översatte det till rikssvenska. Ta-dam!
Det har blivit mycket Säkert! senaste veckan. Slagsmålsklubben och Nationalteatern har fått konkurrens. Det här är ungefär Verka Serduchkas motsats - det är bra, det är gripande, det är meningsfullt, det får en att digga fast det inte är hippetihoppande eller elektroniskt. Det är bra pop, ganz einfach. Nu instämmer jag i och för sig bara med alla kulturelitister som också har gett skivan högsta betyg, men Säkert! är faktiskt bra skit, och folkligt på jämtländskt vis.

I sommar finns det i alla fall ett uppträdande man bör se på Yran, det är ett som är Säkert!

3 kommentarer:

Elisabet Öhrnell sa...

Lustigt, precis i dag har jag suttit och kollat på hennes videoar Allt som är ditt och Vi kommer att dö samtidigt. Samt läst på hennes blogg, bland annat då varför hon inte kallar sig Läju!
Ja, jag kan ju säga att jag såg henne först. När hon framförde "De sista ljuva åren" i duett med David Stark, tävlandes för Länstidningens nöjesredaktion i kareoketävlingen på Jämtlandsjournalisternas distriktsfest för sådär 8-9 år sen. Sällan har det hafts så roligt på den typen av fest - och jag tror bestämt att dom vann också.
Och jo, det är behaglig musik att lyssna till och ibland texter som griper tag, liksom. Fast på ett lite annat sätt än texten i "Inget moderland utan Dig". Gudskelov.

Anonym sa...

Märkligt, jag är uppvuxen i Östersundstrakten (dock ej i själva stan) och jag är uppfödd med hyfsat genuin dialekt, men jag kan inte erinra mig om att nånsin ens ha hört uttrycket "läju" (=lär ju) i den betydelse som Annika Norlin angett. Är det ett speciellt östersundsmålsord?

Nisse Sandqvist sa...

Jens: Det är nog olika spritt inom kamratkretsar. Annika, som bodde på Frösön, hade bland de sina tydligen "läju". I vår familj har vi haft en grupp ord i samma familj som "läju" - "troligt", "strand" (från engelska "sure", eller, som det låter, "shore"=strand), och "läju". Andra jag känner är också helt obekanta med uttrycket. Det är knappast östersundskt, men heller knappast ett inarbetat dialektalt uttryck. Vi ordmärkare använder det nog mer än vanligt folk. Så helt rätt har väl inte Annika när hon hävdar att ungdomen generellt använder det ironiska uttrycket här omkring. Men lite önsketänkande skadar inte! :-)

Hur som helst kände jag att Annikas beskrivning där träffade väldigt rätt. Samma sak gäller i dagens LT, där hon på ett roligt sätt som jag kan relatera till beskriver vilken vikt hon lägger vid enskilda ord.