15 juni 2007

Solidaritet med Palestina!

Aftonbladet måste kicka Wolfgang Hansson. Han skriver ju utan sans. Nu senast är det Palestina som beskrivs riktigt knepigt.

Palestinierna skjuter sönder sin egen dröm. Ett delat Palestina väntar.
Skjuter palestinierna sönder drömmen om ett självständigt Palestina? Nej, i den här konflikten är Hamas och Fatah dockorna på scenen. Ovanför snörena rycker utländska makter i träkorsen. Vilken effekt får ockupantens handlande när den skänker miljontals dollar och vapen till Fatah, valförloraren, samtidigt som alla organiserade inkomster till den folkvalda palestinska regeringen dras in? I hanssonsk analys är det inte Israels, Egyptens och Förenta staternas uttalade militära och ekonomiska stöd till oppositionen i Fatah som är problemet:

Värst är att palestinierna visat en skrämmande oförmåga att lösa tvister vid förhandlingsbordet.
Här är den igen, den mysigt koloniala syn som Hansson visade bland annat i fallet Venezuela sent förra året. Att den sittande regeringen, vald under förhållandevis sympatiska förhållanden, undergrävs tills den tappar kontrollen till den väpnade oppositionen - detta alltså under brinnande ockupation - är palestiniernas eget problem. De saknar förmåga att "lösa tvister vid förhandlingsbordet". Ja, de är ju muhammedaner hela bunten, på samma problematiska sätt som venezuelanerna är vildar... Sanningen är att palestinska försök att via demokratiska kanaler få kontroll över situationen har saboterats målmedvetet inte av palestinier, utan av "västvärlden", av den hopplöst koloniala washingtonska dockteatergruppen.

Men Hansson är inte färdig med att utkräva ansvar av de obegripliga palestinierna.

En ren Hamasregering kan inte heller räkna med utländskt bistånd.

Mer kaos är enda säkra prognosen.
Vad kan vi konstatera? Jo, palestinierna måste acceptera ett (till följd av att de är oförmögna att förhandla; Israels ockupation och de utländska makternas stöd till destabiliserande grupper är inte det intressanta) styre utan demokratiskt mandat. Eftersom den valda palestinska Hamasregeringen inte accepterades, och dess efterträdare med Hamas och Fatah i förening inte höll, måste någon form av biståndsdiktatur bildas. Alternativet är kaos. Det är tydligen också synd om palestinierna både för att de är sådana usla förhandlare och för att de har försatt sig i ett läge där kaos är enda säkra prognosen.

Nej, låt oss här inte deppa ihop helt. Givetvis måste det inte vara evig skärseld som väntar det palestinska folket. Det är bara Wolfgang Hansson och resten av den västerländska och israeliska förtrycksapparatens försvarare som står för dystopismen. Hur skulle Hansson mellan raderna kunna ursäkta allt det genomruttna som Israel, Förenta staterna och EU/Washingtonvänliga arabmakter gör mot Palestina utan eländesargumentet? Att utlova elände är bara den nödvändiga och felaktiga motiveringen till varför palestinierna fortsatt måste kuvas. Vi som vill se ett värdigt palestinskt självstyre kan inte annat än förkasta hela den hanssonska världsbilden. Vårt svar måste vara ett ännu tydligare ställningstagande för den gemensamma palestinska saken.

Solidaritet med Palestina handlar inte om att fördöma "terrorister" i det palestinska lägret, eller moralisera över hur dåligt resultat palestinska förhandlingar har gett. Det handlar om att ta tydlig ställning mot de enormt starka krafter som föder miliser och dagligen vänder palestinier mot varandra. Solidariteten måste syfta till palestinsk enhet och klarhet i vems skulden är att Palestina inte är fritt. Där måste skulden läggas på "våra" stater, sympatierna på det palestinska folket.

Vi ska därmed inte heller tycka synd om det stora flertalet palestinier och lägga skulden på några få "extremister". Tvärtom bör vi berömma de starka som faktiskt bor kvar i de ockuperade områdena och för deras värdighets skull ännu mer bestämt sluta upp bakom deras krav. Israel ut ur Palestina, inga amerikanska vapen till oppositionen, behandla det folkvalda palestinska styret som en legitim regering!

Några länkar:

Ung Vänster: Riv muren, befria Palestina!
Palestinagrupperna - uttalanden om situationen
Bojkotta Israel: argument för bojkott
Kofia - Leve Palestina, krossa sionismen (kamplåt)

1 kommentar:

Anonym sa...

Anta att FN för sådär 40 år sen hade bestämt att det danska folket skulle få ett nytt land, eftersom deras gamla olyckligtvis sjunkit i havet. Anta att FN tyckte att Skåne, Blekinge och Halland - som ju nån gång faktiskt varit danska områden - var bra att utgå ifrån, och att man sen drog några streck på kartan och svepte med Öland, Gotland och valda delar av Småland och Västergötland och lite sånt också. Anta att danskarna sen hade ockuperat Sverige söder om Dalälven för 40 år sen, eftersom det blev lite trångt för den växande danska befolkningen med det område som FN beslutat om. Anta att dom godtyckligt släppt lite bomber över Göteborg, Jönköping, Malmö och Dalarö lite nu och då, för att stävja de upproriska känslorna hos en del göteborgare, Jönköpingsbor och malmöiter. Anta att dom för några år sen börjat bygga en mur tvärs genom Lidingö och Djursholm via Södertälje och Borås till Bergsjön eller så, för att skydda sitt ockuperade område. Anta att alla som ville passera genom de passager som fanns i den muren, försåvitt de var svenska medborgare, måste utstå diverse perversa kontroller, godtyckligt kvarhållande, förnedrande tillmälen osv när de försökte passera. Anta att åtskilliga svenskar dog på väg till sjukhus för att de inte lyckades komma igenom passagerna. Anta att svenska folket tyckte att tingens ordning var åt helvete och försökte göra något åt det. Anta att hela västvärlden ansåg att Danmark var i sin fulla rätt att agera som de gjorde. Anta att svenskarna skulle bli en smula förbannade. Anta dessutom att de förenade västliga demokratierna stöttade Danmark i deras strävanden att isolera Sverige; att Sveriges handel med omvärlden omöjliggjordes och att i slutänden statliga och kommunala arbetsgivare slutade betala ut löner.
Skulle man inte vara jävligt sugen på att bomba "Danmark" sönder och samman då?
Men eftersom det skulle vara en omöjlighet, och eftersom vi är människor, skulle tillräckligt många bli tillräckligt frustrerade för att börja ge sig på varann. Skåningar tillexempel, som ju nästan är danskar, skulle ligga illa till. Och moderater. Och kommunister. Och religiösa. Och bögar. Och invandrare. Alltså alla som på något sätt kan tänkas vara "dom andra". Dom vars fel det är.
Det känns som en jävligt hopplös uppgift att få omvärlden att ändra sin Israel-Palestina-politik. Jag skriver på alla listor i ämnet som kommer i min väg och jag köper varken paprikor, avocados eller rödvin från Israel. Men liksom hur långt hjälper det? Vad fan ska man göra? När världen är full av såna tomtar som G W Bush och Wolfgang Hansson?
/Mor