Jag kräks på mitten.

Allt är mitten nu. Extremmitten (centern), populistmitten (moderaterna), maktmitten (sossarna) - det är skit, alltihop. Jag tänker bli den där rabiata, aparta människan som i debatt efter debatt raljant konstaterar att etablissemanget är skit, all etablerad politik är högerpolitik och vi behöver socialism. Jag hatar mittenhögern. Nästa kampanj får sin udd riktad mot mittens navelskåderi.

*kräks på all skit*

Varför låter man Lotta Gröning diskutera med Susanna Popova? Det ger ingen debatt där olika ideologier lyfts fram och bryts, och med andra ord mattas intresset för politiken och dess möjligheter att förändra snabbt av.

På debatten i går var Petter-06 med sin hejaklack på plats. När hela världen är galen kan man i alla fall lita på att de svartklädda muffarna livar upp det hela. Att de sen har politiska åsikter som man baxnar av - att de vill sänka min familjs och mitt bostadsområdes livsvillkor dramatiskt - är bara extra krydda i underhållningen.

Jag ska aldrig skaffa hejaklack.

Här kommer Röda Stormen!

- Jag är inte av den gamla stammen, men vill gärna att prova på att arbeta inom vården ett tag. Man vill ju se hur det ser ut i praktiken

Okej, alla som känner mig vet att - although I must admit that ålderdomliga formuleringar är my cup of tea - jag inte använder uttrycket "inte av den gamla stammen". Men okej, artikelns storlek är i alla fall aktningsvärd.

Hel valrörelsedag i Strömsund

Strömsund hade rätt mycket att bjuda på. Jag höll ett par klasspresentationer med Camilla Sköld Jansson, varefter vi snackade med pressen, åt lunch, besökte Engcon och snackade med folk på torget. En lagom kampanjdag, med en syn på näringslivssituationen i Strömsund som känns lite mer positiv.

Utfrågningen i kväll var skön. Ohly stabil som en klippa, även om han bara kändes "lagom" offensiv. Det fanns inga tillfällen, varken för utfrågarna eller för frågeställarna i publiken, att triumfera.

Kusinen Petter tipsar om ETC:s radikala valmanifest. Helt klart värt att läsa! Även om mycket är mer bristfälligt underbyggt när det gäller genomförandet och finansieringen så är det ett skitbra tillskott till debatten. Man kan säga som vi kom överens om i Strömsund i dag: 200 000 nya jobb i offentlig sektor, det är en bra början.

Partiet som media glömde

Stora stygga tidningen publicerar en viktig artikel om våld mot kvinnor, men eftersom man i förväg har bestämt sig för att inga partier prioriterar kvinnofrågor har man inte heller brytt sig om att titta på vänsterpartiets valrörelse. Valfråga nummer två av tio handlar om just det som artikeln försöker sätta fingret på: kvinnors underordning, och metoder för att bryta förtrycket. Ur artikeln:

Ingen prioriterar

Inget av riksdagspartierna har prioriterat frågan i valrörelsen trots att antalet fall av anmäld kvinnomisshandel mer än fördubblats på 15 år, från drygt 11.000 1990 till fler än 24.000 fall 2005.

Mörkertalet anses dessutom vara högt.

- Hade det varit så att politikerna på allvar inte accepterat våld mot kvinnor så hade det varit debatt om det, säger historikern Dick Harrison vid universitetet i Lund.

- Det är historiskt belagt. Det var likadant på 1600-talet. Vi har valt att tycka att det är ok att det förekommeren viss mängd våld och att kvinnor är mer utsatta.

Sakupplysning: Feministiskt självförsvar heter ett av vänsterpartiets tio, och Ung Vänsters tre, viktigaste valkrav. Att våra organisationer efter bästa förmåga har försökt lyfta frågorna på alla upptänkliga sätt - ännu mer intensivt i år - har inte hjälpt. Eller åtminstone har det inte nått fram till de valbevakande journalisternas medvetande. Vänsterpartistiska politiker "accepterar inte på allvar" våld mot kvinnor, och ändå är det inte debatt om det.

Ingen vore gladare än jag om Sveriges ofullkomliga utrikespolitik, problemen med den avreglerade, privatiserade, uppstyckade generella välfärden och tjejers och kvinnors situation diskuterades öppet och ärligt. En stor del av ansvaret bärs av tidningar som Aftonbladet, som medvetet väljer bort tillfällen att hålla de debatterna igång till förmån för pseudodebatter om statistik och moralisk renhet bland politiker.

Uppåt Flata i ottan

Tidigt som attan åker jag till Strömsund i morgon. Jag ska återse den märkliga blandningen av inflyttade sörlänningar (brats) och urtraditionella strömsundsungdomar. Klasspresentationer, torgmöten och annat - valrörelsearbete är kul!

Feminism är extra viktigt på Flata. I går när jag kollade på film berättade Frida om en arbetskamrat som har jobbat under hela sommaren för att få ihop 45 000 kronor till en bröstförstoring. Hon ville ha c-kupa, för sin egen skull. Och för att hon inte stod ut med alla andras blickar och omdömen om "plankan". Menhallåeller?! Att tjejer indirekt tvingas till kirurgiska ingrepp därför att vissa ideal håller dem i schack är fortfarande vardag för väldigt många. För andra, som exempelvis vissa elever i Strömsund, är problemen mer uttalade och direkta: man blir tafsad på, får ord kastade efter sig i skolkorridoren och har psykiskt väldigt svårt att slappna av, att vara sig själv.

Annars har jag tänkt markera ut de finare delarna av allianzens valmanifest med neonfärg, för att kasta i deras ansikten senare. Borgarnas politik är riktigt dålig, men nu är den formaliserad i ett enhetligt dokument också.

Om rätten att dö

Jag har haft ledigt i dag, bara skrivit ett enda inlägg i SVT:s forum. Därmed har också funnits tid att läsa. Det mest läsvärda hittills i dag hittade jag på SvD.se. Artikelserien om alzheimersjuka Elisabeth skrämmer och känns väldigt gripande.

Alzheimers sjukdom är nog den sjukdom jag minst av allt i världen vill ha. Cancer i prostata, lever, lungor (nja...), hud - fine, det gör säkert ont och slutar i antingen tillfrisknande eller död. Hiv - dödar efter en tids förvärrande sjukdom, eller kan hållas i schack med starka piller. Okej. Sjukdomar. Man mår dåligt, kanske vill dö, eller dör. Sånt händer, det kan förklaras och förstås. Men Alzheimers?! Hjärnan monteras ner, cell efter cell; pusslet löses upp bit för bit. Från diffus glömska och initiativlöshet, via förlust av ord och rörelseförmåga till total tomhet. Den sjuke blir som ett skal, en varelse som ibland säger osammanhängande ord utan mening, som helt har tappat alla möjligheter att vara en självständig och tänkande människa.

Via denna skrämmande serie artiklar tar jag mig till RTVD:s hemsida. Föreningen arbetar för legalisering av dödshjälp, en metod som jag själv mer än gärna skulle vilja se användas om jag drabbades av en sjukdom i klass med Alzheimers eller svår cancer. För mig finns det absolut ingen anledning i världen att - efter 50 års ålder - leva antingen under svåra plågor/svårt passiviserad av medicinering, eller med en sjukdom som raderat ut hela jaget. Då är det bättre att jag får dö.

Tyvärr är rätten att dö en fråga som inte direkt gör sig i samhällsdebatten - det är lite som rasism är politiskt, fast inom läkarnas område. Något politiskt inkorrekt. De flesta som driver frågan får - rätt eller ej - kufstämpel. Hoppas att frågan tinar upp lite, så vi kanske i framtiden får bestämma själva när vi vill sluta belasta omgivningen.

The game is on!

Nu är det valspurt. Opinionen börjar kuka ur helt för Reinfeldt, och snart kommer sossarnas och vänsterns valmaskinerier igång för fullt. Då blir det borgarslakt.

Vänsterpartiet hade sin jämtländska valupptakt i dag, med efterföljande presskonferens dit bägge tidningarna kom. Det är alltså två fler tidningar än vad som kom när partiet centralt presenterade sin privatiseringsrapport tidigare i veckan. Nu fick rapporten presenteras här i stället. Underbart!

Antifeministerna är också igång som aldrig förr. Här ett citat från den chauvinistiska kommersialismens förkämpe, Basshunters "tourmanager" Joakim Jarny:

– När vi gjorde videon till ”Boten Anna” hade vi tre dagar på oss – och ingen budget. Nu har Warner hjälpt till lite, så det blev en annan grej, berättar Joakim Jarny.
Varför brudar och champagne?
– Det skulle inte vara jättegenomtänkt utan roligt. Sånt som ungdomar gillar. De gillar tjejer och champagne.
Vad tyckte Basshunter själv om inspelningen?
– Att det var kanonkul. Det tog längre tid än vad han trodde, men det gjorde ingenting. Skulle han få bestämma skulle han väl göra fem videor på raken, ha ha.

Ha ha. Från en viktig tidnings nöjesartikel.

Moralen slår tillbaka

Borgarna har i två år spelat på moralkorten väldigt mycket. Det har hela tiden handlat om vad moraliskt korrupta vänstern och arbetarrörelsen är - Göran Persson bor fint, Lars Ohlys dotter går i friskola, Byggnads skriker "go home" åt letter av rasism och arrogans - och nu har det slagit tillbaka lite. Den cyniske säger att det är det socialdemokratiska valmaskineriet som nu börjar ge igen, jag menar att det nog är en övertro på moralism som verktyg, som nu syns bland borgarna.

De har helt enkelt fått moralistiskt motstånd. Dagens skandal med KDU hade inte alls blivit lika omfattande om kristdemokraterna bara inte hade varit ett sånt moralistiskt parti. Och mer åt det hållet är säkert att vänta, i fler högerpartier.

Ett fint exempel på moral - politisk sådan - står Emelie Christianzen för. Enhetlig politisk handling, utförd landet runt av Ung Vänster.

- Jag tänker prata med människor om varför 200 000 jobb i offentlig sektor både skulle gynna välfärden och få ner arbetslösheten, vikten av att feministiskt självförsvar erbjuds i alla skolor och värdet av en självständig och värdig svensk utrikespolitik.

Här kommer vänsterns valmaskin!

Bra dagsverken

Även om jag gillade Lars Ohly och Camilla Sköld Jansson på Stortorget (de hade faktiskt en del publik, för vädret var helt okej) så är det Jonas Lindberg som står för dagens största prestation. Han gjorde dagens fetaste rubrik, med rasistskandal inom Villaägarnas riksförbund som rubrik. Det är på alla sätt lysande! En rejäl törn i extremisthögerns förtroendekapital.

Själv har jag slösat rätt mycket tid på att skriva i dag. Insändare och en annons. Jättesvårt att formulera, men samtidigt helt avgörande för politisk verksamhet på kapitalets villkor.

När jag blir stor ska jag avskaffa kapitalismen.

Uppdatering: tidigare insändare.

Jag gör en Helle Klein

Ibland läser jag Helle Kleins blogg. Jag slås av hur den innehåller dussintals inlägg dagligen, mest med noteringar om vad som kommit in från TT. Så nu gör jag likadant.

I förrgår hette det att borgarna ledde stabilt, med fem procentenheter i försprång mot vänsterblocket. I dag heter det att vänsterblocket drar ifrån det borgerliga.

Det hjälper inte att ha rätt

I dag är det dags att bli heligt förbannad på TV4 och de politiska reportrar som inte kan låta bli att ta avstånd från exempelvis Amnestys analys av läget till förmån för sin egen. Se och äcklas:

Amnesty anklagar Israel för krigsbrott

Amnesty International anklagar Israel för att ha brutit mot krigets lagar under sommarens massiva anfall mot Hizbollah. Amnesty kräver nu en internationell brottsutredning.

15 000 civila hem, åtta sjukhus, 80 broar, 94 vägar, massor av brunnar, vattencisterner, bensinstationer, mataffärer och andra civila objekt förstördes i södra Libanon.

Amnesty International menar att detta är brott mot krigets lagar som förbjuder urskillningslös bombning av civila mål. Och nu måste FN göra en förundersökning om misstänkta krigsförbrytelser.

- Ska vi kunna kunna stoppa sådana här fruktansvärda konflikter och krig så måste man också se till att man använder sig av de rättsliga medel som finns och att man då gör de här utredningarna, säger Elisabeth Löfgren på Amnesty International.

Marc Regev, israelsik regeringstalesman håller inte med om att Israel brutit mot några krigslagar.

- I alla krig under de senaste tio åren har infrastrukturen när den används av fienden blivit ett legitimt mål. Israels försvarspolitik i Libanon övernesstämmer med internationella normer och lagar.

Skön avslutande kommentar av Regev där; Israel har satt normerna för vad som är internationellt gångbart de senaste åren (ockupation, masslakt på civila, utsvältning av hundratusentals nödlidande) och följer således bara gamla accepterade traditioner. Men framför allt gillar jag tonen i artikeln: Hizbollah attackerades, ingenting om Libanon här...

Jämför med SVT:s artikel:

Amnesty anklagar Israel för krigsbrott

Israel gjorde sig skyldigt till krigsförbrytelser under kriget i Libanon, hävdar Amnesty. Organisationen kräver nu att FN tillsätter en utredning.

Israel förstörde medvetet infrastrukturen för civilbefolkningen, enligt Amnestys rapport. Över 1.100 människor dödades och nästan en miljon fick fly. Hizbollah begick samtidigt krigsbrott då man gömde sig bland de civila.

-Israels ÖB sade att hela Beirut är ett mål. Det är oacceptabelt enligt folkrätten, säger Elisabeth Löfgren på Svenska Amnesty till SVT.
-Det var urskillningslöst våld, säger hon.

Ansvar
Amnesty har efter att ha haft representanter utsända i Libanon kommit fram till att Israel medvetet förstörde infrastrukturen i landet och det är också vad rapporten huvudsakligen handlar om.

Enligt Amnesty har nästan varje större väg bombats sönder. 25 bensinstationer, två sjukhus, 80 broar, flygplatser, hamnar, vatten- och avloppsverk, kraftverk.

Påståendet att Hizbollah gömmer sig bland civilbefolkningen och använder den som mänsklig sköld fritar inte Israel från ansvar, anser Amnesty.

Det är ett krigsbrott att använda civila för att skydda en stridande, men det befriar enligt internationell humanitär lag inte motparten från plikten att skydda civilbefolkningen.

Oberoende utredning
Den mångåriga konflikten mellan Hizbollah och Israel har inneburit att båda sidor upprepade gånger har gjort sig skyldiga till grova brott av internationell humanitär lag utan utan eftergifter.

Därför finns det ett starkt behov av en oberoende och opartisk utredning i FN:s regi, anser Amnesty.

-Vi uppmanar FN och det internationella samfundet att utreda båda parters övergrepp och att de ansvariga ställs till svars och att krigets offer kompenseras, säger Donatella Rovera som lett Amnesty internationals undersökningsteam i Libanon.

Utslagsfrågan: TV4- eller SVT-vinkeln - vilken kommer att vara den dominerande i debatten? (Hänger intimt ihop med frågan om vilket parti som konsekvent och envist protesterat mot de israeliska övergreppen, och som nu närmast fryses ut ur den offentliga debatten.)

Frustrationen som man känner när alla politiska frågor av vikt antingen sopas under mattan eller konsekvent förvrids till någonting helt annat är svår att tackla. Bostadsfrågan för unga, till exempel, har fått ge vika för en debatt om fastighetsskatten, och resulterat i att borgarna nu får "opinionsmässigt gehör" för att sänka en av få skatter som rika faktiskt måste betala i Sverige. Att vänsterpartiet i någon skönt presenterad opinionsmätning får under fyra procent har ju med samhällets agenda att göra. Diskuterar man inte nya offentliga jobb, omställning till grön energi, en värdig utrikespolitik, högre kvinnolöner och förbättrade socialförsäkringssystem - ja, då blir det heller inte mycket utrymme kvar för vänstern att spela på.

Nu ska jag sura lite mer.

Förtida reparation

Datorn är färdig nu, en vecka innan utsatt tid.

Material
Service anteckningar (delar / åtgärd pris avser delar ex moms)
BYTE AV IRIS Error Codes 0 .00

Arbete
inga fel funna. Audio problem
är mjukvarurelaterat. Var god
kör recovery.

Anledningen till att jag vet detta är att jag på eget initiativ har kollat in servicehemsidan. Ingen har kontaktat mig, i alla fall inte än.

Joråsatte, OnOff is the shit. Det bästa nu vore om datorn jag får tillbaka är i samma skick som när jag lämnade in den. I så fall är det nog på sin plats att OnOff förbättrar sina användarråd. Så man slipper vara utan sin dator en hel månad på grund av ett fel som kan åtgärdas enkelt genom ominstallation.

En månad av aktivism

Med en månad kvar till valet den 17 september börjar nu kampen för vänsterpolitik på allvar. Dagens skoltimmar - de sista innan valrörelsens spurt - hade vi viktiga diskussioner kring moderaternas politik och vänsterpartiets. Det fula spel som både sossar och moderater kör med är lite svårt att besvara för vänsterpartiets del, som är ett parti där politiska beslut förankras demokratiskt.

Hur som helst känns det väldigt bra just nu. Aktivismen har redan här i Malmö varit hur peppande som helst - på mötet i går var vi 25 terrorister som antog ett uttalande som skulle ha fått Nicole Kidman med flera att sätta ostronen i halsen.

Burgaralliansen och deras moderpartier ska krossas. Deras riktiga politik är inget problem, men det faktum att varje parti har sina "Kryssa x"-kampanjer gör att man aldrig vet vad man får för argument mot sig. En folkpartistisk personvalskampanj kan lika väl innehålla sverigedemokratisk som vänsteristisk argumentation. Att försöka besvara jippopolitikerna seriöst är svårt, så vi har diskuterat att skämta till det och "klä av motståndarna" när stollarna dyker upp. Vi får se hur det blir med det.

Moderaternas valmanifest är imponerande. Man lyckas visserligen göra tämligen bisarra kopplingar mellan privat ägande och mänsklig välfärd (för mer sånt, se Svenskt Näringslivs utspel om privata skolor i dag). Men känslan som förmedlas till läsaren är att nya moderata samlingspartiet är ett trygghetens arbetares parti. Inte en helt enkel apparat att argumentera emot.

I morgon börjar Malmöfestivalen, ett av landets största gratisarrangemang, med uppträdanden, föreläsningar, utställningar, marknader och mycket mer. Det ska bli en riktigt skön avslutning på mina tre första veckor i Skåne.

Kinesiskamerikansk retorik

SVT:s samhällsprogram Faktum ska läggas ner, men i sina dödsryckningar bevakar redaktionen valet på internet. Nyhetsuppdateringen på Kina-TV och Freedom News sker dagligen och skänker mycket nöje. Mycket nöje! Läs!

Artikeln om folkpartiet säger något mer än man kan tro - läs. Över huvud taget behövs fler uttalat satiriska nyhetskällor i den patetiska nyhetsrapportering som mainstreammedia annars begår dagligen i dessa tider. Vad finns det för möjlighet att förhindra, eller ens diskutera, politiska reportage och artiklar som är faktamässigt undermåliga eller innehåller vinklade beskrivningar?

But the crown jewel, the message that's expected to win the most Swedish hearts, is the one declaring that Folkpartiet will give Social Democrats a good run for the gold medal in 'buggning' (secret monitoring of houses, telephone lines, internet, et cetera). The headline reads: 'Drug King arrested - Folkpartiet: we gave the police the right to wiretap'.

And this is only the first glimpse of Folkpartiet's future for Sweden. The Stockholm motorists seemed to be happy, but millions of welfare system cheaters, drug kings, disorderly students and immigrants with bad language skills were shuddering with fear.

(Ovanstående alltså om folkpartiets valaffischer.)

Skamlös retorik på nyhetsplats

Aftonbladets Val 2006-satsning håller jämn låg nivå. När det gäller Lars Ohly vet vi sedan länge att inga saklighetskrav gäller, samt att det inte spelar någon roll vad han säger eller vad ämnet är. Allt som ska skrivas om Ohly kan och bör skrivas i negativa ordalag, helst med lite misstro. Dagens:

”Dålig nyhet”

Lars Ohly fick också frågan om Kubas ledare Fidel Castro som tillfälligt gett makten till sin bror på grund av sjukdom. Diktatorn fyllde 80 år i går. Castros död skulle kunna öka möjligheterna för demokrati på Kuba. Men Ohly hoppas inte att diktatorn ska dö.

– Det är en dålig nyhet om Fidel Castro dör. Det är aldrig en god nyhet om någon dör. Det är inte avgörande för utvecklingen på Kuba om han lever eller inte.

Lars Ohly och flera andra vänsterpartister har mött hård kritik för sin inställning till diktaturen på Kuba. En kritik som ledde till att Ohly valde att överge sitt medlemskap i svensk-kubanska vänskapsföreningen.

"Castros död skulle kunna öka möjligheterna för demokrati på Kuba. Men Ohly hoppas inte att diktatorn ska dö." Det är intressant att gissa hur djupt reportern på redaktionen har suttit och tänkt över sin formulering där. Analysen är klockren: Castros död skulle kunna öka demokratimöjligheterna på Kuba. Eller så skulle den kunna störta landet in i socialt uppror, alternativt öppna för skamlös intervention från ett aggressivt Förenta staterna, eller varför inte sporra exilkubanernas terrorförband i Florida att göra statskupp?

Men det viktiga är inte att vi väljer bort de där alternativen från vad Castros död kan komma att innebära, utan att vi gör en poäng av Ohlys svar. Att Ohly tidigare har varit oppositionell inom Svensk-Kubanska föreningen, genom sin kritik mot problemen i det kubanska samhället, men nu gått ur föreningen, ger förstås möjlighet att mellan raderna skriva att Ohly försvarar Fidel och diktaturen.

Och det övriga? Ja, inte får man någon annan bild av artikeln än att det nu svaga vänsterpartiet i ett regeringsdeltagande blir än mer marginaliserat. Hopplöst läge - det erkänner ju till och med Ohly själv! Vad han sa i sakfrågorna? Det får man läsa sig till någon annanstans.

Kolla in ett par andra skrivningar i den korta artikeln, som belyser vilken stämning som ska råda när Ohly ska omnämnas:

- Vi borde haft en regering som protesterat. Svensk utrikespolitik har förändrats, försvagats och blivit mer undfallande mot USA. En "skamlig tystnad" gör oss medskyldiga till Israels övergrepp, sa han i talet.

Om vänsterpartiet får plats i en socialdemokratisk regering efter höstens val kan Lars Ohly bli medskyldig till en sådan tystnad.

[...]

Men han undvek frågan om Sverige borde ta ställning för Hizbollah.

– Vi ska inte ta ställning för endera parten. Vi ska ta ställning för fred.

Den som vill läsa kritiska, men inte osakliga och osmakliga, artiklar om de politiska alternativen i svensk politik räcker upp en hand!

Fula retoriska knep

I går hände nånting väldigt konstigt. Hissen stannade mellan femte och sjätte våningen. Det tog 45 minuter innan hissreparatören kom och släppte ut mig. Tur, tänkte jag, att jag inte hade varit och handlat frysvaror just då.

Nu sitter jag och funderar på hur jag ska lösa min hemuppgift: "ett kort tal med fula knep". När jag kollar upp vad Fredrik Reinfeldt har sagt sedan förra sommaren blir det lättare. Bara hans senaste utspel är ett fint exempel på ungefär alla fula knep. Presenterat lika finkänsligt som av en Parkinson-sjuk mimare. Vad vill karln? Vill han att samhället ska utvecklas åt något håll, eller vill han bara skrika vi-vill-ha-guld-å-gröna-skogar tills han är vald till statsminister?

Å ena sidan ska skatterna sänkas drastiskt, med neddragningar på inkomstskatterna med runt 45 miljarder första året, i fastighetsskatten med 30 miljarder och i den statliga inkomstskatten med fem miljarder. En drastisk omfördelning uppåt i den samhällsekonomiska hierarkin. Å andra sidan ska det satsas ordentligt på att utöka den offentliga sektorn. Mer än sossarna, lovar Reinfeldt. Utdelning även neråt, med andra ord - det är svårt att få reda på om det är pengarna man redan delat ut uppåt eller avgifterna man ökar neråt som ska finansiera kalaset.

Det är märkligt att Reinfeldt sitter i en sådan position att han kan komma med hur många populistiska utspel som helst, och gå fri från kritik eller undersökning. Att den riktiga politiken - sådan den är formulerad i alliansdokumenten - är minst lika inhumant borgerlig som den brukar vara, hamnar i den fula retorikens skugga.

Hizbollah igen

I dag var det demonstration igen, avsides på Drottningtorget och med något hundratal dyngsura deltagare. Efter ett tag bestämdes att vi skulle stå kvar i hällregnet och lyssna på talarna och titta på Hizbollahs blöta flaggor i stället för att gå i demonstrationståg.

På tevenyheterna har man nu visat tillräckligt många argument för att välja sida i "konflikten i Mellanöstern". Den annalkande oljekatastrofen, med tiotusentals ton olja i Medelhavet efter Israels bombande av libanesiska oljecisterner, är ett av dussintals enskilda bevis, vart och ett i sig tillräckliga för bojkott av Israel. Vilken sida ska man välja?

Svaret bland demonstranterna i Malmö är självklart, även om jag under gårdagens flygbladsutdelning språkade lite med en kurd som ansåg att det är Libanon som ska bojkottas, för sina brott mot kurderna. Israel ska sättas under blockad och under hårdaste internationella press. I en rysligt rak artikel propagerar Andreas Malm för att vänstern i sin helhet ska välja Hizbollahs sida. Han utgår från att vi har två sidor att ta ställning till - den israeliska arméns angrepp och den Hizbollahledda gerillans motangrepp - och att Libanons sida är Hizbollahs.

Det finns inget obefläckat vänsterparti i Libanon som kanaliserar folkets vilja och värnar libanesisk självständighet. Det finns Hizbollah, och så finns det kapitulation inför den israeliska aggressionsmakten. Här blir vänsterns val att sluta upp bakom Hizbollah. Till seger, menar Malm, eftersom en Hizbollahs seger vore ett Israels nederlag och därmed ett steg närmare suveräna libanesiska och palestinska stater, samt ett Israel som fastslår sina givna gränser slutgiltigt. Om man drar Malms argument lite längre så bör vi uppmana Irans och Syriens arméer att gå in i Libanon för att köra ut de israeliska angriparna. Så långt vet jag inte om jag vill gå, men inte läser jag Trip to Lebanon utan att innerligt hoppas att Israel förlorar den här kampen. En lycklig bieffekt av ett israeliskt nederlag vore att vinnaren - Libanon - fick formulera en bit av historietexten. Med andra ord den om Israel som ockupationsmakt och terrorstat, och om Hizbollah som motståndsrörelse i det libanesiska folkets tjänst.

Visst är sanningen mer komplicerad än att Hizbollah vill alla libaneser väl, men sanningen är också att slaget just nu står mellan Israel och Libanon, och mellan Israel och Palestina. Antingen vinner Libanon och Palestina, eller så vinner Israel. Vem man vill ska vinna är väldigt mycket en ideologisk fråga. Hur man vill att slaget om Mellanöstern ska sluta är en fråga om vems militära kraft som ska segra. För min del är det inte den israeliska statsterrorns kraft som känns bäst.

Nu ska jag blada de sista av Vänsterpartiet Malmös 870 000 valsedlar, i 145 000 foldrar och 145 000 vikta tidningsblad.

Ännu en bloggpost ur balans

Israels krig i Libanon och den extrema situation som de palestinska områdena fortfarande sitter i tar upp ganska mycket tankekraft. Man märker på stadens muslimska befolkning att det här inte är världens roligaste händelseutveckling. Min födelsedag - 12 juli - blev startskottet för en av de vidrigare offensiverna som Israel över huvud taget har genomfört. Då är Israel heller ingen nybörjare i våldshistorien. Varje måndag hålls manifestationer och på lördagarna demonstreras det.

Men det finns också många positiva saker i Malmö. En av dem är Ung Vänster Malmös kampanj för fler hyresrätter och kommunal bostadskö. "Har du råd att bo i Turning Torso? Då kan du sluta läsa det här flygbladet" står det på deras folder. Mycket uppskattat bland malmöborna, som ofta motvilligt trängs i svindyra bostadsrätter.

Vid flygbladsutdelningen/namninsamlingen för bättre bostadspolitik som vi genomförde i Oxie i kväll skrämdes jag lite av hur rädda folk i fina förorten är för utomstående. Stora, gläfsande hundar rusar fram vid var och varannan villa för att hålla okända på behörigt avstånd. Det, tillsammans med skyltar som upplyser om "grannsamverkan mot brottslighet" och affischer från nazistorganisationer som inte omedelbart rivits ner, gav mig inte precis ett sympatiskt intryck av området. Nåväl, alla ska få flera chanser att visa en annan sida. Förhoppningsvis blir det fler stora aktioner även där, senare under läsåret.

För tillfället har jag så många valmanifest att läsa att jag inte skulle hinna med hälften. Men jag slutar här, så kanske jag kommer nånvart också.

Jo, förresten, eftersom OnOff vill ha den bärbara datorn på service hela augusti så kommer jag även fortsättningsvis att blogga väldigt mycket mer sällan än jag känner för. Så går det när man köper nånting för att använda det, men råkar välja fel kvalitet. Nästa gång ska jag välja en annan datortillverkare, i konkurrensens namn. Och en annan elektronikkedja.

Mer Malmö

I dag har jag, efter skolan, gått på nya långpromenader, söder- och västerut. Framför allt letade jag efter Coop-butiker, och jag hittade både Konsum och Nära. Det är bra att veta var pappa betalar-maten finns.

Mer eller mindre hela skoldagen var förlagd utomhus, i närmast perfekt väder. Jag blir nog rätt solbränd ganska snabbt här - särskilt i Slottsparken!

Folk cyklar som galna i den här platta stan. På Coop såg jag reklam för en cykel för 1 700 kronor. Det känns på något sätt lockande att köpa en cykel på kooperationen. Jag klarar mig knappast utan en, för nu börjar det bli drygt att gå en halvtimme till skolan varje morgon.

Precis i tid för att rädda de döende, brungula gräsmattorna kommer det regn nu i kväll. Rejält. Det åskar så spektakulärt här nere, så nu stänger jag ner för kvällen.