Emmaus Björkå har en hemsida som skriker nyhippie. Men deras butik här i Malmö är mer traditionell loppmarknad än flummig solidaritetsinstitution. Jag jobbade där i dag, för att dra in cash till Venezuelaresan.
Begagnade kläder och prylar säljer bra här. Kassaapparaten går nästan oavbrutet, och redan fem minuter efter öppningstid hade dagens kommers kommit igång för fullt.
Folk bryr sig inte särskilt mycket om den politiska solidariteten i sitt bruk av Emmaus som organisation. Dels är det rätt många kunder som gärna vill pruta och fräckt vill få bonusprylar på köpet, dels förekommer snuskiga inlämnare som kastar oljeflaskor och skrot i insamlingscontainern. Överlag är det en fyndmentalitet som råder, det märktes inte minst på förmiddagen.
När kläderna inte säljs skickas en del av dem till Afrika eller andra ställen där kläder behövs och kan säljas på svarta marknaden. Varje år blir det ett par tusen ton kläder som skeppas iväg. Vinsten i butiken i Malmö ligger på runt 1 500 000 kronor per år (omsättningen är 5 000 000). Av de pengar som inte är vinst och går till bistånd kanaliseras några tusental kronor till föreningar via frivilligarbetare som jag själv. Ungefär så godhjärtat är det goda i vårt samhälle; smulor som sipprar ner...
4 kommentarer:
Välkommen till verkligheten! Men det är kul att höra att du typ förvärvsarbetar... Låt bara inte folk pruta! Jag gissar att det är din lärare, han med alla kontakter, som fixat jobbet. Det första sen du sommarjobbade som fastighetsskötare åt HSB... Får mig osökt att tänka på din kusin Anna, som jobbade åt Fältbiologerna eller nåt, för mat och husrum och nån smärre summa i fickpengar i flera år, för att det var politiskt korrekt. Alltså, här har man skaffat ett gäng barn för att dom ska försörja mig på ålderns höst - nä, jag har ingen pensionsförsäkring - och så visar det sig att dom väljer jobb av den typ som gränsar till frivilligarbete. Eller ÄR frivilligarbete. Suck. Ja, jag får väl taga mig av daga när pensionsdagen närmar sig då.
/Mor
Äsch! Vi delar arbetspassen jämnt mellan alla kursdeltagare, precis som vi kommer att dela på det mesta andra arbete som ska utföras för att få ihop till reskassa.
Vilket får mig att tänka Thomas Mores "Utopia", med dess förkastliga syn på arbete, vilket får mig att tänka på Nordkorea, som beskriver arbetsmarknaden i landet som den More beskriver finns i Utopia. Din avkomma har nog blivit nordkoreaner (Hemmrann möjligen med svarta får-tendenser).
Ja, det är väl sunt att i grunden se arbete som något mer eller mindre nödvändigt ont. Och att inte i första hand se det som en karriär, eller det enda innehållet i ens liv. Det som är trist är att man kan bli bitter när man är tretti, förti sådär och upptäcker att andra, betydligt mer korkade, har ett bekvämt liv, grundat på goda inkomster, medan man själv tvingas gneta vidare med skitjobb bara för att överleva. Alltså att man kan tycka att man kastat bort en massa år utan att få nåt för det. Men så länge man är medveten om vad man håller på med, att det är ett val man gör och vad det kostar i slutänden - pension och sånt - så är det helt okej för mig att folk jobbar ideellt. Vore det inte för att jag har vissa förväntningar - krav? - på att bli försörjd på ålderns höst, skulle jag högakta folk som jobbar ideellt, även om det råkar vara mina barn. Men jag får väl hårdsatsa på att smöra för Hemmrann då. Han är ju betydligt mer intresserad av höga inkomster än vad du och Signe är. En god början är väl att bjuda med honom till Tefneriffa.
(Signe kan f ö betraktas som klart skadad av att ha växt upp med dig. Maken till snål unge har jag sällan träffat på. Hon tycker allt utom konsertbiljetter är för dyrt.)
/Mor
Ah, se där.
Signe är det i alla fall lite hyfs i.
Skicka en kommentar