Återblick på en politisk vecka

Jisch, den här veckan har gjort mig till en sån där seg gröt som inte känns så värst vidare produktiv. Det har varit väldigt mycket jobb och väldigt många tider att passa och väldigt många frågor att tänka till om... Kort genomgång av veckan under blogguppehållet:

MJV-mötet
Miljöförbundet Jordens Vänner tillhör den där krympande skaran miljöaktivister som har ett helhetsengagemang, som vägrar bli en slimmad kampanjorganisation. Tyvärr är många tankar och tänkare i rörelsen lite mossiga och udda. Men diskussionerna på höstmötet i helgen gav ändå rätt bra underlag för en offensiv miljöstrategi. Apropå dikena i Augustenborg så ser de ännu fulare ut i verkligheten än på bild, vilket inte vill säga lite. De kan tydligen ursäktas med att de är ekonomiska - på sikt.

A-kassan
LO anordnar fackeltåg i Malmö den 14 december. Äntligen en vettig aktion, äntligen någonting man kan organisera massorna kring - äntligen ett verktyg för att förändra världen! Rörelsen mot nedskärningar och annan högerpolitik är på väg att ta fart nu, vilket är väldigt befriande.

Komvux Malmö
Regeringen sänker anslagen till vuxenutbildningen. För Malmös del innebär sänkningen nästa år 50 miljoner kronor mindre att spendera på komvux. Det berör dels 100 lärare, dels 1 200 studerande, som får sadla om och bli ivriga bävrar eller nåt. På en demonstration i veckan som jag gick med i bad studeranderådet på en av stadens komvuxenheter kommunen att inte verkställa nedskärningen. Frågan är väl varifrån kommunen skulle trolla fram 50 miljoner kronor till utbildningsbudgeten. Kanske från de statsbidrag som staten också kommer att sänka. Eller från de socialbidragskostnader som från nästa år kommer att bryta en sjunkande trend och öka.

Här finns segregationen
Rädda Barnen släpper en rapport där de konstaterar att Malmö har den mest utbredda barnfattigdomen i Sverige. Men det intressanta är den klockrena skillnaden mellan stadsdelar: Rosengård har en fattigdomsfrekvens som är tolv gånger högre än Limhamns. På Rädda Barnens seminarium i frågan rådde närmast konsensus kring att det här handlar om innanförskap och utanförskap. Bara vi vettiga i publiken påpekade att det är klassposition - inte grad av "innanförskap" - som är relevant att diskutera kring i fråga om fattigdomen bland barn.

MR-dagarna
Fredagsförmiddagens första (och för mig enda) paneldebatt höll på att göra mig galen. Den handlade om folkrätten och biståndet i exemplet Palestina. Panelen satt och babblade och spottade floskler. I synnerhet kvinnan från utrikesdepartementet (moderat) hade fullständigt aparta åsikter, som att allting kretsar kring Iran. I slutet av frågestunden ställde sig Susan Nathan, som satt där vi från Kvarnby satt i publiken, upp och skällde som israelisk fredsvän ut hela panelen. Det var en av få välavvägda saker som hände under det arrangemanget. Efteråt var jag så förbannad att jag inte klarade av att sitta ner på fler seminarier. MR-rörelsen kan vara vidrig ibland, inte minst när den utger sig för att tala med vetenskaplig opartiskhet om ämnen som i grunden bygger på politiska ställningstaganden.
Politiska ställningstaganden
Och apropå ställningstaganden, politik och mänskliga rättigheter: Aftonbladet samlar till ännu en märklig kampanj, denna gång om shoppingindustrins välgörenhet. "Betala lite mer - och rädda liv" är rubriken på artikeln, som verkligen får mig att vilja kräkas. Det här är en så pervers form som kapitalism kan anta utan att bli fascism. Bara en fråga: Är det vi, som konsumenter, som är orsaken till att miljoner halvt förslavade människor sliter livet ur sig i fabriker i periferin? Bara ett svar: Nej, för helvete. Cecilia Verdinelli förklarar på ett elegant sätt i Arbetaren, mycket bättre än jag själv hade formulerat det.

Myten om individens oändliga ansvar är kraftfullt samhällsbevarande: den får oss att inte ställa krav på politiska förändringar. Naturligtvis existerar ett element av individuellt ansvar, men individen kan inte i längden bära upp den moral som samhället inte backar upp, eller (oftare) aktivt saboterar, åtminstone inte utan att fjärma sig från samhället som sådant och mer eller mindre bli en kuf.
[...]
Genom en vulgologik fungerar myten om individens oändliga ansvar som en kall, blöt filt som dödar alla krav på politisk förändring.

Förbrytelserna i Mellanöstern exploderar
Bagdad har på senare tid sett ett våld av monstruösa proportioner och det påstås nu att situationen definitivt är utom myndigheternas kontroll. I Hebron på Västbanken blev Tove från Ung Vänster våldsamt attackerad av en religiös fanatiker när hon försökte skydda palestinska barn från trakasserier och angrepp av bosättarrörelsen i den palestinska staden. I Gaza har den israeliska belägringen gett upphov till en skenande humanitär katastrof. Skriv på upproret här och sörj en smula.