En knapp timmes försening när jag kom till Stockholm drygades ut till tre timmar innan jag nådde Östersund/Frösö flygplats. Och det på ett inte helt behagligt sätt.
23.30, när planet egentligen skulle ha taxat in på flygplatsen i Östersund, klev vi ombord i Stockholm. Där blev vi sittande. Längs golvet blåste det kallt, och jag fick sitta på bakersta raden, vid gången. Efter en timme hade kabinpersonalen räknat oss ett par gånger och några passagerare från FlyMes inställda flyg hade klivit ombord. En liten stund senare förklarade stewarden att de saknade markpersonal och att ombordpersonalen skulle sköta lastningen av bagage. Sagt och gjort, i ettsnåret hivade besättningen in våra väskor i bagagerummet. Halv två kom trucken som backar ut flygplanet till taxibanan. Folk ombord på planet hade bitvis lite svårt att hålla modet uppe, men höll sig väldigt tysta. Jag satt och tänkte att det är perverst av SAS att ta betalt för fikat under en sådan flygning, men höll mig tyst för att inte jävlas ännu mer med de redan hårt pressade ombordanställda.
I ett kortfattat klagomål till SAS kundservice skriver jag såhär som avslutning:
Jag tycker också att det är anstötligt av SAS att sälja dryck, mackor och det övriga minimala tilltugget till överpriser; i synnerhet bär det mig emot att betala för fikat på resor som den jag nyss beskrivit. Nyttan av att håva in ett par tusen kronor per flygning på försäljningen, vägd mot besväret för både personal och resenärer att handskas med kortapparater och kontanter i kabinen, kan inte vara stor. Det vore en hemskt trevlig gest av SAS att profilera sig som ett serviceföretag och baka in den minimala kostnaden för lätt ombordservering på inrikesflyget i biljettpriset.Kundservice kommer nog att vilja besvara mitt klagomål med "kiss my corporate ass", men det blir säkert en vänlig och överslätande ursäkt.
Nu på söndag provar jag lyckan igen, med SAS från Stockholm till Malmö.
För övrigt går jag i taket när jag läser ledare som Max Elgers. Det är en pinsamt dålig socialdemokrati, om den inte presterar mer än såhär. Vill jag ha borgerliga ledare så läser jag borgarblaskorna. Ge mej lite populärvänsteranalys!
1 kommentar:
Ja, Länstidningens ledare är utan tvekan av skiftande kvalitet. Det är egentligen bara Robbin Grönstedt som har nån socialdemokratisk ståndpunkt jag kan hålla med om ibland. Det finns ju faktiskt sossar som har nånting så ålderdomligt som en ideologi av vänsterkaraktär också. REsten av Länstidningens ledarskribenter tillhör antingen partiets högerfalang, som den här Elgers och Per Åhlström, eller så har de i princip ingenting att tillföra debatten. Eller både och.
Nu har jag sett att tidningen söker en ledarskribent, och det är väl bara att hoppas att dom får nån vänstersosse som söker jobbet, och att dom har vett att anställa vederbörande och att vederbörande kan skriva...
Och vad stockholmare och sex centimeter snö anbelangar säger det väl en del om hur verklighetsanpassad huvudstan är i största allmänhet.
Själv är jag glad att du kom hem till sist, även om det blev segt att vänta och om besöket blev kort. Och en fet ros till kabinpersonalen som hivade ombord bagaget!
/Mor
Skicka en kommentar