Lidköping sägs vara en av landets rikaste kommuner. Kan så vara. Men går man på De la Gardiegymnasiet är det inte känslan av rikedom som präglar ens livsmiljö. Skolgården ser ut som ett fängelse, kvarteren intill skolan är riktigt sunkiga (det före detta hamn-/industriområdet ligger inte långt därifrån). Kameror som övervakar området, höga staket, fula byggnader, kala och nedgångna växter, och en stämning där fängelseinterner skulle känna igen sig.
Hur som helst har det gjort detsamma i kongressammanhanget. Det man bryr sig om på kongress är framför allt sömn, mat och socker. Resten - miljön, det sociala och hela världen runtomkring - får man ta igen senare. På tåget hem såg jag snö norr om Uppsala. Här hemma är det minusgrader, men inte snö. Det hade jag helt missat, utan teve och dator i fyra dygn...
I kväll har jag hållit en kort föreläsning och lyssnat på ett antal andra. Det blir mer och mer kul för varje gång jag får vara ute och diskutera sånt som rättvis handel, etik och internationellt engagemang.
Varför måste rikedom fördelas så ojämnt? I Lidköping finns värsta shoppingpalatsen, typ "Saloner" och "Boutiquer" där överklasskärringar och andra välbeställda kan handla sina lyxvaror. Skolan, stadsmiljön (bortsett från de få fina innerstadsgatorna) och de övriga delarna av samhällsservicen verkar - av fyra dagars besök att döma - eftersatta i prioriteringen. Så skabbigt. Men det kanske beror på att saker är lite deprimerande i största allmänhet, sådär avsides...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar