Ida gör ett försök

Nu har Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson gått ut med ett pressmeddelande där hon försöker att klargöra hur i hela fridens namn hon vågar kalla sig kommunist. Det är givet redan från början att medier och opinionsbildare inte kommer att läsa och förstå det hon skriver, men förhoppningsvis är detta ett första steg i en klar strategi för att lyfta vänsterns radikala politiska frågor.

Vänsterfrågor är grymt hårt nedpressade i samhällsdebatten. Inte ens inom själva vänstern tycks utövandet av vänsterpolitik vara en enande organisatorisk fråga. I senaste Ordfront Magasin går Johan Lönnroth (v) lös på Dan Josefssons artikel "Korståget mot välfärden" - en textversion av filmen "Novemberrevolutionen". Jag blev så sur så jag skrev ett långt svarsmail...

Hej!

Jag läste din insändare i senaste Ordfront Magasin, tillägnad Dan Josefsson. Där finns en del saker som gör mig bekymrad.

“Politiker, ekonomer och ideologer har ett ganska begränsat inflytande på kapitalismens produktivkrafter och produktionsförhållanden.” Innebär det att de ideologiska och juridiska ramverk som hela tiden formas av dessa människor inte har någon egentlig effekt på samhället? Jag håller inte med där. Möjligen kan man säga att politiker har överfört mycket av sin makt på områden som berör produktivkrafter och produktionsförhållanden till privatkapitalet på senare år, och att ekonomer och ideologer i större utsträckning börjat gå över till näringslivsvänliga teorier. Men det är ju bland annat det som Dan Josefsson kritiserar.

På samma sätt som politiska församlingar tidigare har tagit de avgörande besluten över samhällsfunktionerna, gör de det i dag. Arbetslösheten i synnerhet är en fråga där politikerna faktiskt har den avgörande makten. Jag tror inte att man kan skylla arbetsmarknadsproblem på marknadskrafter som skulle ha “sprungit ifrån” den politiska makten.

Du skriver också att “Problemet med Josefssons text är att den kan användas av den k-vänster (k som i konspiration och konservativ) [vågar man gissa att även “kommunist” kan tillhöra kriterierna för att åtnjuta denna stämpel?] som tror att det bara är för politiker att “ta det tillbaka”.”.

Jag är medlem i Ung Vänster och tycker att det känns märkligt när en av de mest välkända vänsterpartisterna argumenterar såhär. Dels rakt emot vänsterpartiets egna politiska riktning - ökad politikermakt på bekostnad av minskad storfinansmakt - och dels i spikrak konflikt med Ung Vänsters senaste kampanj om just samhällsservicen, “Ta det tillbaka”. Vem är du företrädare för när du skriver insändare som dessa? Vänsterpartiet? Vägval Vänster? Nationalekonomer utan gränser?

Arbetslösheten är huvudämnet i Josefssons artikel. Han menar att liberaliseringen av våra finansiella institutioner hängde intimt samman med den massarbetslöshet, och den ideologiska acceptans av densamma, som drabbade Sverige kring 1980-talet. Liberaliseringen skedde rent praktiskt under odemokratiska former och föregicks knappast av en diskussion som motsvarar den samhällsförändring som den utgjorde.

I sin artikel skriver Josefsson att de hot som användes för att försvara - politiska, av ekonomer och ideologer planerade - nedskärningar i välfärden knappast var giltiga. På så sätt tycker jag att man kan se oss som grundlurade, eftersom folk faktiskt länge har sett dessa hot som sanna i många år. Jag tycker också att vänsterpartiet först på senare tid har vaknat upp och börjat uppmärksamma allmänheten om osanningarna om arbetslösheten.

Enighet inom vänstern om politisk analys och prioriteringar lär väl inte uppstå alls. Men jag tycker i alla fall att det är konstigt att du ständigt syns i sammanhang där din argumentation står i motsats till vänsterpartiets, och ofta till fackföreträdares.

Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist