Inte utrota fattigdomen?

Två av mina favvobratakademiker, Johan Norberg och Johan Forssell, försöker i SvD Brännpunkt återigen att koppla allt som är positivt till globaliseringen, och allt negativt till "ofriheten". Lite som när Göran Persson härleder positiva utvecklingstrender till sitt eget enträgna EU-arbete men skyller dåliga ting på andra EU-medlemmars stelhet.

Norberg och Forssell angriper kampanjen Utrota fattigdomen nu, där framför allt de kristna biståndsorganen är drivande. De anser att skuldavskrivning, biståndsförbättring och rättvis handel är omöjliga, politiska lösningar på ett problem som de i grunden menar är ekonomiskt. De vill i stället att man satsar allt krut på att liberalisera handeln för att med ekonomin som drivkraft skapa allt som är bra - demokrati, välstånd och liberalism. De exemplifierar som vanligt med länder man kan anta utvecklats med hjälp av liberalism: Sydkorea, Kina, Taiwan. Too bad för dem, då.

I ett svar på artikeln skriver Attac*-företrädare om några av de tankefel som bratsen gör i sina ekonomistiska resonemang. Bland annat att Kina, Taiwan och Sydkorea byggts upp med massiv politisk draghjälp i form av tullar, subventioner, statlig näringspolitik och inte minst stöd från andra stormakter. Att utrota fattigdomen kräver en politisk process med systemtänkande, där samhällsbygget är minst lika viktigt som den ekonomiska tillväxten.

* Attac har en kul hemsida också. Man kan, längst ner på sidan, välja "politisk färg". Om man ändrar den så ändras bakgrundsfärgen. Mycket hyggligt.