Jag tror att det är länge sedan Lars Ohly verkligen kände sig som en kommunist. Han har suttit i riksdagen sedan 1998 och är väl inarbetad som "parlamentariker". Som sådan och dessutom med ansvar för regeringsdiplomatin kan man inte bete sig hur som helst. Ohly har haft en personlighet - vilket är imponerande, sett till hur det generellt ser ut i skiktet kring Göran Persson - men den personligheten ska vi nog se blir mer och mer grå i allt snabbare takt.
Lena Mellin kan mycket väl vara Mediesveriges sämsta politiska analytiker. I nyhetsartikeln om Ohlys beslut får hon halva utrymmet. Här får jag säga att jag tappar hakan:
- Man vet helt enkelt inte vad Lars Ohly tycker. Är Lars Ohly kommunist och bekänner sig till de högre kommunistiska idealen eller är han inte kommunist för att han inte tycker om Kina och Kuba? Jag tror tyvärr inte att situationen blivit särskilt mycket bättre för Lars Ohly, säger Lena Mellin.Samt detta:
- Ohlys vacklande position blir ännu mer vacklande.
- Hans mer kommunistiskt sinnade partikamrater kommer naturligtvis inte att tycka om det och de som är avhoppare kommer inte tycka att det här är tillräckligt mycket för att hoppa tillbaka.Kära Lena Mellin, jag kan förklara så lätt: Ida Gabrielsson förklarar i senaste Arbetaren hur vänstern och "kommunisterna" ser på den här frågan:
Kommunistdebatten är något som borgerlig media vill blåsa upp för att man inte vill diskutera faktisk politik. När man har massarbetslöshet, samtidigt som bolagsvinsterna är större än någonsin, är det ju lämpligt att använda det för att slippa prata om de frågor som vi driver. Det pågår ingen titeldebatt inom förbundet.Ohlys "mer kommunistiskt sinnade partikamrater" skiter högst troligt i vad Ohly kallar sig. De som "är avhoppare" är inte avhoppare för att Ohly kallar sig kommunist utan för att vänsterpartiet driver en alltför utmanande politik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar