Den som bara kollar in massmedieproduktionen av politiskt skådespel slås lätt av hur vänstern präglas av interna motsättningar och sura miner, medan borgarna mest ler och skrider framåt (om än kanske inte just i opinionen). I vänsterpartiet kommer gång på gång de indignerade varningsropen om öststater och ökenvandring, medan sossarna har sin "Göran Persson saknar förtroende vad han än tar sig till"-debatt. Var har vi de intrigerande moderaterna? Hur ser de folkpartistiska partihaveristerna ut? Vilka är motsättningarna i centern? Existerar svensk kristdemokratisk debatt?
Efter en snabbkoll bland pressmeddelanden från Liberala ungdomsförbundet ser man vilka nyheter som bjuder in till snaskiga Aftonbladet-rubriker, men som inte blir det. Jag hittar också en djup bitterhet, där de unga och ännu delvis socialliberala luffarna summerar politiska motgångar.
Jag kan föreställa mig hur Ung Vänsters Ida Regin i ett pressmeddelande beklagar Lars Ohlys utspel om kommunism, med att "vi häpnar över detta ideologiska klavertramp". Skulle det bli ett herrans liv i media? JA!! Reagerar media över huvud taget när det på den borgerliga kanten formeras liknande konfliktsituationer? Nja, det har under året publicerats ett par TT-telegram som kortfattat lyfter fram några motsättningar. Men TT-artiklar skapar inget större intresse - än mindre ett regelrätt mediedrev.
Liberala ungdomsförbundet kan behöva lite hjälp i sin kritik, nu när det tydligen inte ens hjälper med fina pressmeddelanden för att väcka opinion för sanning och förnuft. Nu kör vi, allihopa, ta i från den liberala skjortan och uppåt:
Leijonborg, Rojas och Björklund, er politik är osund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar