Flyktingpolitik

Anita Dorazio, vänsterpartistisk eldsjäl inom MR-frågor, internationell solidaritet och flyktingpolitik, föreläste i dag på Österängsskolan. Väldigt många var där, närmare 100 personer, och i samband med föreläsningen annonserades också starten på en Ingen människa är illegal-grupp.

På ett väldigt träffande sätt visade Dorazio hur svensk flyktingpolitik de senaste 20 åren har förändrats. Från en relativt öppen attityd, via EU-anpassningar och Ny Demokrati-floskler, till dagens närmast slutna mottagarsystem. Ett par procent av "kvotflyktingarna" låter vi få asyl. Till och med brun-Danmark är bättre med sina 15 procent mottagna. Bara de senaste fem åren har vi strypt utfärdandena av asyl till pinsamt låga nivåer. Världen har faktiskt inte blivit så dramatiskt fredlig och fri som amerikansk presidentpropaganda ibland får oss att hoppas.

Dorazio menar att de grundläggande mänskliga rättigheterna - deklarationen om de mänskliga rättigheterna och konventionerna om flyktingars, kvinnors, barns, och så vidare, rättigheter - är lågprioriterade. I stället är det fråga om dagsaktuella "flyktingpolitiska" avvägningar, när beslut ska fattas och praxis formas. Bland annat visar hon ett antal exempel på beslut från Migrationsverket där man skriver rakt ut att den asylsökande måste utvisas på grund av "andra viktiga samhällsintressen" som går före, eller att det oavsett sakskäl är omöjligt för den enskilde att beviljas asyl.

Antal asylsökande i Sverige (siffror från regeringen.se):
2000: 16 000
2001: 23 500
2002: 33 000
2003: 31 500
2004: 23 200

Procentandel som beviljats asyl (siffror från migrationsverket.se):
2000: 43
2001: 35
2002: 20
2003: 12
2004: 7

Heja Holmberg och resten av de medkännande 1337-sossarna!