Roliga ungliberaler

Jag erkänner mig stolt till blogg-ismen och den mer nördiga diskussion-ismen. Under natten har jag lagt ut texter från tidigare i veckan och jävlats med tekniken igen. Hellre än helst käftar jag med folk som har konstiga politiska åsikter eller fäller roliga politiska kommentarer. Om man bara tittar sig runt så finns sånt folk precis överallt. Luf är en guldgruva rent innehållsmässigt; de står där, på den ideologiska gränsen mellan gammal hederlig folkhemsliberalism och nyklassisk straff-liberalism.

På måfå valde jag en ny, spännande kandidat från en lång lista, och finner som första inlägg ett helt bisarrt hopkok av invektiv. Min respons blir såklart lika likgiltig som vanligt, men det känns kul i alla fall att stöta på dessa mänskor, varifrån de nu kommer.

Tyvärr ser jag att en annan förebild, herr Malm, inte längre står fast vid sin festliga personkampanj. I en ny bild på hemsidan ser vi riksdagsmannen ("politikern") - inte Kalle Anka/Karl-Alfred - Fredrik Malm. Det smärtar mig litet grand att se denna förlust i politisk humor.

Före: Efter: *snüft* Aldrig får man ha nåt kul. *sür hest*