Sammanfattningen av vårbudgeten 2006 sparar inte på de sakliga och opartiska omdömena. Det som bara är bra nu blir under regeringen Persson ännu bättre till 2006 och 2007 års bokslut. Ingenting kan stoppa den balanserade socialdemokratins oöverträffade framgångspolitik!
Bakom rubriken "Satsningar på nya jobb, tillväxt och välfärd" ligger fjuttiga pengasummor, som vanligt. Man håller några miljarder till senare i år, som man kan auktionera ut till veliga röstgrupper.
Det som stör mig mest är kanske utgiftstaket. Utgiftstaket infördes 1997 och har, konstateras det, "klarats varje år". Med andra ord blir det ingen omfördelning i år heller till bättre behövande, av de stora extrapengar som staten med största sannolikhet får in. Överskotten har visat sig bli stora och kommer antagligen att växa.
Krafttagen mot ungdomsarbetslösheten verkar vara svaga krafttag. Ett par tusen lärlingsplatser och fortsatt anställningsstöd - är det radikalt och bra? Visserligen tillförs några miljarder till kommunerna - pengar som säkerligen bland annat kommer att ge ungdomar jobb - men det handlar om i sammanhanget små summor. Lite kort står det om sänkt arbetsgivaravgift för "soloföretag som anställer en person", samt om subventioner på 100 procent av lönekostnaderna för anställningar i offentlig sektor. Tänk om detta resonemang kunde få lite kraft och lite ideologi i sig. Varför inte öronmärka, säg, 50 miljarder av de största svenska bolagens vinster från 2005 till sådana riktade subventioner av anställningar?
Även om det ekonomiska läget är mer eller mindre på topp, och många grejer ser ut att lösa sig något sånär bra, är vårbudgeten rädd för att göra upp med de strukturella hoten mot folks välfärd. Det måste till en rejäl och ideologiskt betingad ekonomisk plan innan det är okej att kalla propositionen en "röd vårbudget".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar