12 april 2006

Predika fred, men för krig.

Shora Esmailian skriver på Onda ögat i veckans Arbetaren om det palestinska parlamentet, som upplever något av en kvinnochock. Hela 19 procent av parlamentsledamöterna är kvinnor. Om alla ledamöterna av ockupationsmakten gavs tillträde till både parlament och resten av de palestinska områdena skulle Hamas och Fatahs kvinnorepresentation vara bättre än motsvarande israeliska. Det är en skrämmande tankte.

Men ockupationen fortgår, och EU och Förenta staterna går modigt in för att rycka undan möjligheterna att bilda en stat med en myndighet i de palestinska områdena. Såväl det politiska stödet som det ekonomiska till en palestinsk myndighet har avbrutits.

Mot den knappt verkställande palestinska ledningen ställs unilaterala och ovillkorligen tvingande krav från de rika givarländerna, medan den välorganiserade ockupationsmakten Israel tillmötesgås in absurdum. Israel får behålla sina militära, ekonomiska och politiska privilegier, trots ockupationen och övergreppen. Palestinierna får inte ens chansen att organisera sig för att kunna förhandla trovärdigt.

På ett ganska direkt sätt underblåser så både EU och Förenta staterna den väpnade konflikten. När palestinierna väl för en gångs skull har valt ett parlament och en regering bildats legitimt borde omvärldens ansträngningar riktas mot fredsförhandlingar, och ett slut på ockupationen, rättslösheten och annekteringarna.

Inga kommentarer: