Överväldigad av storstaden

Besöket i Paris har inneburit det ena mer överväldigande äventyret än det andra. Det har blivit rätt många resor med metron och flera mil av promenerande. Även om vädret inte var det bästa så fick jag ändå intrycket av Paris att det är en rätt schysst stad att leva i. Stressig och som storstad i sig omöjlig att befinna sig i permanent, men ändå mysig, på något sätt.

Eiffeltornet åkte jag upp i samma kväll som jag kom dit, i torsdags. Det finns så många bilder på tornet redan så fler behövs väl inte, men här är ett som jag tog vid Trocadéro:

Ljusspelet som Eiffeltornet badar i en gång i halvtimmen är helt galet stort. Tornet lyser upp staden som en julgran...

Om man kan lita på informationen i handböckerna så väger Eiffeltornet ungefär lika mycket som fyra stycken biobränslepannor av samma typ som sitter i kraftvärmeverket i Lugnvik: drygt 10 000 ton. Det är en rätt luftig konstruktion!

Tunnelbanestationerna är värda några bilderböcker för sig själva - många stationer är omsorgsfullt designade för att skapa en viss känsla. Andra har fått namn efter geografiska eller politiska kändisar. Franklin D Roosevelt och Stalingrad är två käcka stationer som jag bytte linje på några gånger, varför det ju kändes onödigt att inte ta kort.

Fast bäst i magen kändes det ändå att få ta en kvällspromenad till PCF:s mäktiga hus några kvarter från hotellet. Det är en uppkäftigt byggd sak, som inte särskilt väl visar vilken sorts parti det handlar om.


Att inte fotografera Concorde när chansen ges är ovärdigt en flygplansfantast. Så, genom bussfönstret, på väg in under en viadukt, just efter en annan viadukt, fastnade denna stilla skönhet på bild. En storslagen avslutning på ett besök i Frankrike som varade i mindre än 70 timmar.