19 april 2006

Icke-strukturreformer

Johan Ehrenberg brukar alltid göra en stor poäng av minskningen av den offentliga sektorns andel av ekonomin när han skriver eller pratar om välfärd. Såhär i vårbudgettider skriver han alltid, tillsammans med Sten Ljunggren, kortare analyser av välfärden, skatterna och politiken som politikerna inte erkänner att de agerar för.

Egentligen är det inte så svårt. Varje år växer ekonomin med några procent. Nya marknader öppnas, råvarorna tillför värde, löner och priser stiger. De senaste åren har betydande delar av tillväxten gått till vinster i stora företag. Globalt är oljebolagen inte helt ledsna - det handlar om tusentals miljarder dollar i rena vinster - men i Sverige är de flesta storföretag mycket välförsedda med vinster. De fyra stora bankerna gör vinster på runt 100 miljarder per år. Tre elbolag 50. Ericsson ensamt står för över 30 miljarder i vinst 2005. Det är pengar som bevisligen inte hamnar i statskassan, bara sådär.

När stora delar av tillväxten inte hamnar i arbetssäljarnas fickor och inte skördas av staten i form av skatt, så minskar den offentliga sektorns andel av den totala ekonomin. De sjukhusanställda som vill ha högre löner blir relativt sett färre, eftersom budgeten inte kan öka i takt med resten av ekonomin. Den expansion av äldrevården som måste till kan inte bli särskilt kraftig, om det ska finnas utrymme i den krympande offentliga ekonomin att ge anställda löneökningar. Och så vidare.

I år, visar Ehrenberg och Ljunggren, skulle 14 miljarder kronor till ha behövts i den offentliga sektorn för att behålla fjolårets nivå på offentlig välfärd. Dessa pengar tycker jag borde tas in efter principen "en miljard i statlig skatt är mer produktiv än en miljard på det globala finanshavet". Staten får gärna använda piska och morot, men i dessa tider ska piskan förses med håv och svingas mot eliten.

Jag tycker fortfarande inte att man kan kalla vårpropositionen för en "röd vårbudget" eller dess innehåll "livsnödvändiga reformer".
Nån jävla ordning får det vara i ett parti, och vårpropositionen är väl argument nog att inte vara medlem i vänsterpartiet ännu?

Inga kommentarer: