Nu har det framkommit att samtliga förövare vid attentaten mot London förra veckan var brittiska muslimer. Unga män som, trots att de levde i ett demokratiskt välfärdssamhälle, valde att offra sina liv och döda dussintals oskyldiga i "kampen" för eller mot någon eller någonting.
Muslimska ledare uttalar sig åt alla håll om vilken god lära islam egentligen är och hur goda muslimer egentligen måste vara, och Blair säger att förövarna utgör en giftig liten grupp misstolkare av islams läror.
Kanske är det så att muslimer ska "vara goda" och att folk som tror på islam ska "göra goda gärningar", men det är lite märkligt när politiska ledare liksom stämmer in i den argumentationen i all politisk korrekthet. Ännu värre blir det när man försöker göra det här till en fråga som religiösa grupper ska lösa. "Nu måste kristna och muslimer arbeta tätare tillsammans för att förhindra nya vansinnesdåd", resonerar vissa.
Det kan då vara på sin plats att säga att dessa bombdåd ingalunda är några symtom på att läget förvärras ute i periferins mer extrema islamistiska eller terroristiska grupper. Det inträffade tyder på förändringar i vårt eget samhälle - stora och små, strukturella och godtyckliga - förändringar som sakta men säkert gör vårt samhälle mindre tryggt och som eliten driver i fronter mot folket.
Efter dåd som de i London borde vi snacka om att "liberalisera", eller snarare humanisera, samhället. Men de som får luft är reaktionärerna. Eliten tjänar på att låta reaktionärerna styra debatten. Närhelst det är möjligt, sätter de styrande in mer repression på agendan.
Så fungerar det tydligen i en demokrati. Folk ska sakta men säkert skalas av den där tryggheten och säkerheten som de en gång tillkämpade sig. Rättsstat? Pyttsan, när vi kan ha polisstat...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar