De senaste dagarna har vi nåtts av rapporter om oroligheter i Jemen, ett litet folkrikt land på Arabiska halvön. Utlösande faktorer bakom våldsamheterna är regeringens beslut att lyfta subventionerna på alla petroleumprodukter. Priserna på diesel steg över en natt med tre gånger, på bensin med två, och gas blev 50 % dyrare. För de redan närmast utblottade i Jemen blev detta beslut lite för mycket.
Anledningen till att den jemenitiska regimen slopar subventionerna är att de internationella långivarna vill se ett avreglerat, liberaliserat Jemen, innan de går in med ytterligare investeringar. För att ta det klassiska 90-talssnacket straffar IMF och Världsbanken ännu en gång ett korrupt lands ledning genom att förpassa dess folk i än djupare misär.
Så vad får de brittiska, tyska, japanska, amerikanska och franska långivarna då i utbyte när de ställer nyliberalism som krav på låntagarländerna? Jo, en infernalisk massa fattiga människor som fullständigt exploderar i ilska mot sin egen regim, men framför allt mot omvärldens grymhet. När drivmedel blir dyrt, stiger priserna på praktiskt taget allt i samhället, med obehagliga följder för väldigt många människor. Ska vi måla Fan på väggen och sia om jemenitiska självmordsbombare? Hur som helst har Förenta staterna finfina relationer med Jemens regim. Så om inte annat kan man alltid låta amerikanska marinkårssoldater fixa biffen.
Jag fick ett brev från Amnesty i går, som handlade om den dödsdömda Amina från Jemen. Trots att hon bara var 14 år när hon påstås ha begått brottet - mord på sin make - dömdes hon till döden. Massiva protester vidtog när dödsdomen kom. Ändå var det inte protesterna som stoppade avrättningen av Amina, utan den upptäckt man gjorde strax innan avrättningen. Amina hade blivit våldtagen och gravid under tiden i fängelse.
I Jemen är det på presidentens order man avrättar folk. I senaste presidentvalet fick president Ali Abdullah Saleh 96,3 % av rösterna, så han är en mycket uppskattad ledare. *blink, blink*
Amina har kanske inte de bästa av förutsättningar. Å ena sidan tror jag att det blir svårt för ett så svagt land att gå emot Amnesty, världens samvete, i en fråga som denna, just för att det skulle riskera framtida jemenitiska lånegarantier. Men å andra sidan är brott mot mänskliga rättigheter i Uzbekistan, Haiti eller Jemen av liten betydelse. Det viktiga är vad Bush och Blair har på dagordningen, och det är inte marängsviss. Krig! Polisstat! Kamp mot "ondskan"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar