Min yranlördag

Woo-hoo, en sådan festivaldag! (Det där fattar till och med amerikanen som läser min blogg nu för tiden. Yeah, that's right, this one is for any American odd enough to click himself all the way here. Tough one.) Om torsdagen var okej, och fredagen sunkig, var lördagen diamanten i kronan på tronen!!

Dels har vädret varit betydligt bättre. Dels har folk varit mindre störfulla. Dels har tiden förflutit snabbare och med mer givande politiska samtal - och framför allt har en majoritet av allt som är bra med Yran inträffat under dagen!

Inledningen kunde ha varit bättre. Eftersom vi hade fått tid för självförsvar så tidigt som klockan 12.00 kom inget folk och slogs. Men sen blev det bättre. Sommartoppen bjöd på (okej, kanske generellt sett kass) musik och underhållning med inga mindre än Håkan Hellström, akustiskt, och The Ark, glammigt och live! Dagens dramatik stod en tjej i publiken för, då hon svimmade och lade sig i gruset i Badhusparken. Efter ett rådigt ingripande av Anna Herdy från Ung Vänster (jag visste väl att hon skulle göra i alla fall nånting på Sommartoppen, Erik!) fick tjejen hjälp av två ordningsvakter att komma in i skuggan och svalkan i kafeterian.

Sen flöt dagen på. Området tömdes, inför den pampiga kvällen. Grindarna öppnade. Solen sken fortsatt skönt. Jag gick på The Soundtrack of Our Lives. De är bra, grymt bra. Inte alls klockrena, men perfekt för mig, just då. The Ark rockade också stenhårt. Lite för hårt, med tanke på att folk både mådde illa och tappade luften efter bara ett par minuter i publikhavet.

Kvällen började sakteliga ta över. Snart kunde man skymta stjärnorna. Alla känner att Ewert Ljusberg är nära - inte minst jag, som står alldeles intill ett av stängslen, omgärdad av hundratals galna festivalister, gungandes och armbågandes fram och tillbaka.

Men där - inte en minut för tidigt, inte en sekund för sent - kommer han, republiken Jämtlands president, Den Store. Ridandes på sitt mäktiga, rökfrustande storsjöodjur glider han sakta och graciöst in på Stortorget. Med 20-25 000 människor jublandes i publiken har han mycket att leva upp till och många att tala till, Ewert. Och visst uppskattar jag talet. Han tar upp de stora, avgörande frågorna, och de små, principiella, samt inger varje jamt en stor dos tillit till republiken och en ännu större dos allmän lokalpatriotism. Micke Tornving utnämns som årets stora happening till lillprins. Jag hade kunnat tänka mig bättre utnämningar, men det går an.

Kvällen toppas så med jämtlandssången och fyrverkeri, där presidenten i en mångtusenhövdad "all-singing tribute" så sakteliga glider ut från torget igen. Själv avslutar jag kvällen med en ordentlig energikick/urladdning i Cirkus Zig Zag-tältet. Där "uppträdde" The Tough Alliance med sina grymt poppiga elektroniska låtar. Det är inte klokt vad jag diggade den musiken, ungefär som alla andra där också gjorde. Röjigt värre. (Gå in på hemsidan, läs det tokroliga brevet som en festivalbesökare skrivit åt dem, klicka på "WORK" och kolla in videon till "Make it happen"! Det ser ut precis så när TTA uppträder...!)

Bättre avslutning och totaluppfattning av en Storsjöyra får man nog leta efter. Jag har inte ens trampat på krossat glas. Jag är bara så glad efter årets Storsjöyran.

Newsflash: kolla kommentaren från jänkaren. Helfestligt.