Kära SJ AB

Från: Nisse Sandqvist | nisse.sandqvist@spray.se
Till: Anders Ericsson | anders.ericsson@sj.se; Björn Nilsson | bjorn.nilsson@sj.se
Ämne: Till verksamhetsutvecklings- och tågtrafikdirektörerna på SJ AB

Hej Anders och Björn!

Jag mailar er som direktörer för att berätta om min resa med familjen hem till Östersund från Göteborg nu i veckan. Eftersom nattåget är det enda min familj har råd med sedan SJ övergick från de gamla till de nya biljettpriserna har vi åkt nattåg både till och från vistelsen på Liseberg. Resan ner var behaglig och gick bra, så den ordar jag inte om.

Mitt problem är återresan. När vi bestämde oss för att välja den avgång vi nu gjorde - 19.40-tåget till Malmö - tyckte vi att det var märkligt, men tänkte att det säkert fanns en rimlig förklaring till varför vi först ska åka trettio mil söderut, innan vi kan åka norrut igen mot Stockholm.

19.40 kliver vi på det första tåget. Ett bekvämt, luftkonditionerat och fullsatt regionaltåg, på Göteborgs centralstation. 22.50 är vi framme på Malmö centralstation efter att ha sett Hallandsåsen och Turning Torso, samt tre tjuvåkare bli omhändertagna av polis. Här väntade vi oss ett stort tåg till Stockholm, med massor av vagnar att leta sig igenom. Icke. Den bakersta vagnen - en av endast två sittvagnar - höll våra platser. Vi fyra fick varsin plats kring ett stort bord, och alla var nöjda så när som på att vagnen saknade ventilation. Vagnen fylldes av alltfler backpackers och ungdomar, tills flera fick stå eller sitta i gången. När vi började rulla kom det också in lite luft, så nu väntade vi bara på att få uppleva järnvägen i södra Sveriges inland.

Så blev det inte. Nej, nu rullade vi tillbaka, på exakt samma spår, till Göteborg. I en överfull vagn som bortsett från tre öppnade fönster saknade ventilation och därför var riktigt kvav. När klockan hade passerat två på natten, mer än sex timmar och sextio järnvägsmil efter resans början, var vi nu tillbaka på samma plattform. Det var så kvavt i vagnen att vi ändå var tvungna att gå ut och svalka oss. Något tjugotal personer klev ur vagnarna och skulle vidare till Oslo. Järnvägspersonalen på plattformen agerade förvirrat och fick diskutera ett bra tag om hur vagnarna skulle ställas.

Från Göteborg var tåget mindre fullsatt. Det fanns plats för flera att sträcka lite på sig, och det blev mindre kvavt när färre delade på vagnsutrymmet. Sträckan vidare till Stockholm gick i övrigt bara bra. Tåget vidare till Östersund från Stockholm var nästa plåga: ett tåg som vid varje avgång är alldeles för varmt, vilket får till följd att passagerarna sitter och svettas och otrivs.

På SJ:s hemsida hittar jag en text som säger att “Kunderbjudande” och ”Effektivitet och kvalitet” är viktiga arbetsområden. Det hoppas jag verkligen. För när det gäller min familjs önskemål om biljettpriser och tidtabeller finns en del önskemål, milt sagt. Och vari ligger effektiviteten i att hålla fyra sittplatser i fullbokade tåg upptagna i mer än sex timmar i onödan? Kvalitet kan man alltid hoppas på, men så fort vädret inte bjuder på snö tenderar flera av SJ:s tåg att bli obehagligt varma.

Jag vill alltså med detta mail berätta att det finns arbete kvar för er när det gäller att “utveckla verksamheten” och göra tågtrafiken lite bättre för oss resenärer. Särskilt kul skulle det vara att veta varför bokningssystemet är så utformat att en resa på 150 mil är billigare än en på 90...

Med vänliga hälsningar
Nisse Sandqvist, Östersund