Här kommer chocken.

Telekomföretaget Ericssons vd, Carl-Henric Svanberg, sa till Ekot den 31 januari att han vill se en borgerlig regering efter valet.

Det är inte svårt att förstå varför, när man ser vad han tjänar. 2005 fick Svanberg lön och bonus på över 20 miljoner kronor. Tack vare Ericssons vinst på drygt 30 miljarder kronor 2005 får han också utdelning på sina aktier, till ett värde av sju miljoner kronor.

Samtidigt som Ericsson avskedar anställda i Sverige, kräver alltså företagsledningen sänkta skatter och avgifter för de enorma vinster de nu gör.

Svanberg säger att vi behöver tillväxt. Men tillväxten finns redan - rekordhöga och ökande vinster syns i de flesta stora företagen. Vad vi behöver är en fördelning av pengar; nyanställningar i stället för aktieutdelningar. Höj skatten för företagen!

Läs även Idas utspel.

Nisse versus Mawson

Kolla in Mawson Resources. Det är en rätt bra hemsida, med massor av information specifikt om svensk kärnkraft, svensk mineralpolitik och utländska företags verksamhet i vårt land. Den ger mig en bild av det Sverige vi har att vänta om några år; självförsörjande på uranbränsle och dessutom nettoexportör. Fast inte i statlig regi, förstås, utan med hjälp av utländsk gruvindustri.

Såg just att ÖP publicerar mig på debattsidan. Det blir spännande att se om någon läser den (det går bra att maila en kommentar) - för den här diskussionen måste tas!

Två citat (min översättning och markering) från hemsidan:

Urandebatten är synnerligen aktiv i Sverige, då landet är mycket beroende av kärnkraft, med tio kärnkraftsreaktorer som levererar uppskattningsvis 50 % av landets elektricitet, plus en väldigt stor uranresursbas. I ljuset av detta har Mawson tagit ett strategiskt beslut att förvärva urantillgångar i världsklass i ett land som är beroende av kärnkraft.
[...]
Den politiska och samhällsopinionen måste ändras i Sverige om gruvdrift för uran ska kunna bedrivas. [...] Företaget följer den globala och lokala debatten med stort intresse.

Om någon betvivlar allvaret i pionjärprojekt som detta, kan jag säga att Mawson Resources är en av många små aktörer på en växande marknad, där inte ens rika länders miljöhänsyn och folkopinion kan stoppa rovkapitalismens härjningar. Det skulle inte förvåna mig om ett EU-direktiv snart hamnar på regeringens bord, som ogiltigförklarar den svenska diskrimineringen av uranentreprenörer.

Vi behöver en lokal och nationell helhetspolitik, som verkligen stoppar urankapitalet - en uranbrytningens tankeförbudslag!

Civil olydnad? Nej, terrorism.

MUF FÖRSVARAR TERRORISM

Så kunde rubrikerna ha skrikit om tidningarnas ideologiska grundval inte var den imperialistiska. Terrorism är i dag lika med den aktivitet som stör eller hotar imperialismens intressen, och har över huvud taget väldigt lite med terror att göra. Nej, våld mot civilbefolkningen är nödvändigt i många fall, för att tukta och lugna ner motståndsmännen.

När så överklassföräldrar ger sig ut på stan, beväpnade med golfklubba och bollträ, för att fysiskt tukta tattare, rånare och blattar - ja, då är det förstås inte fråga om terrorism. När överklassföräldrarna går till attack mot fel (svartskallar) är det bara att säga förlåt och stolt leta vidare, i jakten på rättvisa. Ty polisen har inte tagit sin uppgift på allvar, så vad kan vara ädlare än att själva ta i för kung och fosterland och skipa fysisk rättvisa?

Lokalungmoderaterna skriver i ett par artiklar, som den här, att det är bra med "medborgargarden". Att dra ut på stan för att lyncha skitungar - ibland även oskyldiga - är försvarbart enligt unghögern. Även en lokal folkpartist kommer med förslag om rasifierad repression. Så ytterligt smaklöst. Vad säger Säpo om det?

Heja Anna!

Haha...

Läget i Mellanöstern

Kolla in Norrländskt socialistiskt motstånd också.

Jag retar upp mig ordentligt på nyhetsrapporteringen från Mellanöstern just nu. Frånvaron av problemen i Irak, parallellt med den sneda vinklingen av palestiniernas situation, gör ingen klok. Hur representativt är det att intervjua överklassen i Ramallah om hur palestinierna har det?

De flesta svenska reportage som kommer från regionen ger bilden av (fattiga) palestinier i allmänhet, och de militanta i synnerhet, som spontant våldsamma. När som helst, och av vilken anledning som helst, kan de börja skjuta - i luften, på varandra, mot andra. Ingen går säker bland de oförutsägbara galningarna. Undantagen är framför allt just höga ministrar och det fina folket i Ramallah, inte sällan sekulära människor med amerikansk utbildning. De får resonera och komma med åsikter som alla kan sympatisera med.

Oftast vänder journalisterna palestinier mot varandra genom de här teknikerna: nu har den politiska ledningen valts enligt palestiniernas vilja efter de första parlamentsvalen på väldigt länge, men emot (den generellt Israelvänliga) omvärldens. Alltså måste det av omvärldens vapen och allmosor beroende Palestinas invånare visas som rivaler och våldsälskare.

I Irak har den budgeterade mångmiljardsatsningen för återuppbyggnad havererat och mycket av pengarna har gått åt till väpnade aktioner i stället. Enligt Pentagons mall låter vi inte göra någon större historia av detta i media, utan konstaterar faktum i ett korthugget telegram.

Skulle man granska den systematiska dirigering av det politiska spelet som Washington dygnet runt står för, så skulle många nyhetsrubriker komma att ändras. Över huvud taget skulle fokus i hela utrikesbevakningen för de flesta länders allra största nyhetsmedier förändras, och därmed folkopinionerna svänga. Vilka följder en nyhetsförmedling styrd mindre av Pentagon och mer av journalistisk nyfikenhet skulle få för till exempel europeisk politik är inte enkelt att bestämma. Fast nog skulle folk reagera annorlunda när de hörde höga politiker raljera självsäkert om "terrorgrupper" som hotet mot världen nummer ett.

Tänkvärt om människosyn

Efter scoopen om Angelina Jolies nu väldokumenterade mage och att Kate Moss stannar i Förenta staterna, gömmer Aftonbladet ett par texter som får räknas som läsvärda.

Stor, svart rubrik, på temat "KANNIBALRÄTTEGÅNGEN", och namngivning och personliga detaljer dominerar (förstås) kvällstidningens socialpornografiska bevakning av den just nu mest uppseendeväckande rättsprocessen i landet. Peter Kadhammars reportage från rättegången efter den rysliga tragedin i Gävletrakten är därför positivt tankeväckande. Utan att politisera för mycket ställer han ett gäng frågor som de styrande (kanske i synnerhet de styrande i media) borde ta ställning till. Har vi en människovärdig syn på psykiskt sjuka i dag? Vad i vårt samhälle är det som inspirerar till sadistiska, bisarra överfall?

Vad säger det om ensamheten i vårt samhälle att ingen reagerade, ingen såg honom?

På debattsidorna hittar jag en av de upproriska i folkpartiet, Siavosh Zarrasvand, som drabbas av de fördomar och generaliseringar som sprids av partiledningen. Att partiet inte ens vill diskutera saken är mer än tillräckligt för media att göra stora rubriker av, IMHO.

Annars erbjuder dagens upplaga inget som direkt avviker från normen. Om något gör det, så syns det i alla fall inte mycket bland all smörja.

Total Hamas!

Hamas har vunnit valet i Palestina. De får egen majoritet i parlamentet, trots ivrigt pekande (med vapen, dollarsedlar och den sköna propagandan) på Fatah från Förenta staternas och EU:s håll, såväl som från Israels. Trots att de vet att Bush, Solana och Annan kommer att trilskas rejält, väljer palestinierna att rösta på just Hamas. Man, those people's gotta be nuts or somthin'.

Som politisk rörelse är Hamas ungefär att likställa med Svenska Motståndsrörelsen (som anordnar kampläger där militanta planer för maktövertagande smids på) och de franska aktivistiska nationalisterna (som delar ut välgörenhetsmat med fläsk för att judar och muslimer inte ska kunna äta). Vi snackar alltså inte your everyday social democrats här.

Nånting måste alltså ha gjort palestinierna rejält förbannade - både på de regeringar som ger palestinska myndigheter olika former av bidrag för hundratals miljoner dollar per år, och på den situation de befinner sig i.

Det är inte konstigt att palestinierna tar chansen och vågar rösta på Hamas. Islamisterna står för ett tydligt och - åtminstone imagemässigt - korruptionsfritt motstånd mot ockupationen, som ju är anledningen till att palestinier lever i en avgrundsdjupt mycket svårare värld än israelerna. Fatah har inte direkt lyckats övertyga om att de kommer att ge Palestina frihet, självständighet och rättvisa. När Hamas dessutom har ett skönt flow av cash från arabstater med intresse av en alltmer polariserad och eskalerande konflikt, blir de en även i ekonomisk mening betydande maktfaktor, som folk ändå kan sympatisera med.

Utan koll på situationen i Mellanöstern ser det såklart förfärligt ut att det öppet människofientliga Hamas, en islamistisk varg i illa täckande fårakläder, sopar rent hus i relativt ärliga val. Men mot bakgrund av att omvärldens stöd har gått till de korrumperade ockupationens knähundar, och seriösa folkliga partier därmed marginaliserats, så är det fullt förståeligt att palestinierna greppar det vapen som finns.

Palestinierna är fast beslutna att göra slut på ockupationen. Inga israeliska offensiver, luriga kompromissförslag eller ekonomiska sanktioner kan få dem att ge upp hoppet om oberoende från ockupationsmakten. Hoppet och kampen för frihet och rättvisa är något som de delar med mig.

Ella företräder vanligt folk.

Var just inne på Ella Bohlins, ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet, blogg. Enligt ett inlägg från november blev hon av Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson kallad "överklasstjej". Det stämmer förstås inte. Men jag kollade ändå vad Ella har gjort hittills i januari, som jag kan identifiera mig med:

- Gympass och mellandagsrea på Nordiska Kompaniet. Om detta skriver Ella apropå trängselskatterna:

En plats där trängselavgifter seriöst borde diskuteras istället är på gymmen. Nyårslöftens som ska uppfyllas har gjort att det är lika trång mellan maskinerna som på NK:s mellandagsrea.
Ikväll på passet var det mycket hög kollisionsrisk på golvet. Men det brukar tunna ut rejält i slutet på februari, så det är bara att bita ihop till dess och trängas lite till. Tur att jag har vassa armbågar.

- Förbundsbyggande för de moldaviska kristdemokraterna (35 stycken) på en rumänsk skidort. Ella var för trött för att åka skidor.

- Förbundsstyrelsemöte med middag på Mosebacke och sammanträde med en representant för Israels ambassad.

- Konferens med Folk och Försvar i Sälen, där Ella rapporterar:

Hemma igen efter Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. Förutom fred på jorden kan jag nog inte tänka mig en bättre födelsedagspresent än middag med kronprinsessan. Måste säga att Victoria imponerade grymt på mig. Smart, snygg och hon har stil. Hennes engagemang verkar på något sätt väldigt äkta, långt ifrån inövade fraser.

Sista kvällen var jag med om något läbbigt. Försvarsministerns pressekreterare sjöng ”Internationalen”.
Jag var inte helt säker på att det var han så jag viskade till Fredrik Malm som satt bredvid.
- Visst är det Lenis pressekretare?
- Nej, Trotskijs, svarar Malm. Jag skrattade så att jag fick ont i magen!

Ja, se vanligt folk. Kunde lika gärna ha varit mitt eget januari!

Parodiskt roligt

Hade min första föreläsning i "Statsvetenskap A - Tema: Globalisering och Regionalisering" i dag. Det var lite tråkigt att det allra mesta var på enklast tänkbara nivå - och inte blir det mer kul för att denna kurs inte ger behörighet till Statsvetenskap B heller. Men med en blandning av kulturgeografi och nationalekonomi i ett samhällsvetenskapligt ramverk känns kursen ändå riktigt engagerande. Jag har faktiskt pluggat på riktigt under dagen. Det blir ett kors i taket.

Kamrat Markus har också gjort ett par skildringar av hur Johan Lönnroth kände sig under årets första dagar. Lönnroth den första januari:

Lönnroth vid kongressfesten:

Lönnroth i dag, efter det politiska motorstoppet:

Är din far arbetarklass?

Tre säkra tecken på att din far är arbetarklass:

1. Den vakna fritiden går åt till tre passiva sysslor:
a) tevetittande
b) spela internetpoker på datorn
c) spela flipperspel på datorn

2. Samtalet vid middagsbordet består av en "oanständig vits". Bara. Dagens exempel:

Bögen är hos doktorn och klagar över att han har ont i magen. Doktorn ordinerar en diet på endast ärtsoppa under två veckor, och därefter endast bruna bönor i två veckor.
Bögen frågar:
- Går det över då?
- Nej, men då får du veta vad man ska använda röven till.

3. Gamla mönster gäller. Tidningar läses inte men prenumereras på av vana, maten blir variationslös men köps på rutin, gamla disktrasor ska helst ha en brunsvart färg innan det är dags att byta.

Tipsar även om Norrländskt socialistiskt motstånd.

Vardagsglädje

I morse när jag vaknade var jag lite stressad. Men det förbyttes snabbt i glatt lugn när jag insåg att jag inte har några lektioner under dagen. Första lektionen börjar i morgon. Arbetsfri dag är bra för den late! :-D

Sen måste jag bara göra reklam för Ung Vänster Norrbotten. Deras distriktsårskonferens behandlades på ett väldigt ovanligt sätt av Nordnytt: 17.55-sändningen innehöll ett drygt två minuter långt inslag (parti-TV?), med åtskilliga käcka bilder på ungvänstrare in action. "God kväll. Kvinnodominansen inom Ung Vänsters nya distriktsstyrelse i länet är närmast total. Och under valrörelsen blir det bland annat en stor satsning på feministiskt självförsvar." Kan en programledare verkligen säga det så, utan att nämna sekterism, sexskandaler och splittringar? Tydligen. Kanske rådde nyhetstorka på redaktionen. Kanske har Norrbottens revolutionärer bra hand med media.

På eftermiddagen fick jag också tillgång till ett nytt mailkonto. En stor tillgång. Namnet "at" ungvanster.se är faktiskt bättre än alla reklamfinansierade skitadresser jag dragits med hittills, och tusen gånger smidigare än Mittuniversitetets kassa mailtjänst. Hurra!

Humor och politik

På Avigsidan samlas det mesta, bästa och sämsta av mänskligheten. En del är töntigt, annat löjligt - och en del är hur kul som helst. En småkul grej är resultatet av Lidls svensköversättning.

En annan del av den språkliga humorn kan man ta del av på Gatas Parlaments hemsida. Den är på norska och innehåller inte bara ett roligt språk utan även politiskt mycket balanserad musik. Njut av uttryck som "last ned og brenn til en venn" och "stæsj". Kolla in gruppens stämningsfulla julhälsning!

Jag vill slutligen också slå ett slag för DDR-Plakate, en sida som fokuserar på det excentriska och roliga DDR.

Förvisa opinionsinstituten!

När man ska bedriva opinionsbildning är det effektivt att låta statistiken tala. Till exempel får moderaterna bättre drag under galoscherna om de kan hänvisa till en Sifoundersökning, där 72 % av folket anser att de skulle få en större plånbok med skattesänkningar. Och nog går snacket Ringhals väg när 60 % svarar att kärnkraften ska vara kvar eller byggas ut, hellre än ersättas av importerad kolkraft.

Men det blir bara en enda soppa när flera (tidningar) ger sig in i opinionsundersökningssvängen. Det här är effekten av konkurrens i opinionsbildningen: Alliansen drar ifrån (DI tolkar Ruabs januarimätning) och Skillnaden mellan blocken minskar (SvD tolkar Sifos januarimätning). Denna situation infann sig även i december, fast då med ett par dagars mellanrum.

Den som vill få ut någon som helst information ur dessa undersökningar får ta till lite hokus pokus. Hur tolkar man till exempel vänsterpartiets uppgång med 0,7 procentenheter till 6,7 % i den ena undersökningen och nedgång med 0,2 procentenheter till 5 % i den andra? Undersökningarna är genomförda på i stort sett identiska tidpunkter och med liknande urval. Har vänsterpartiets politik fått ett positivt eller ett negativt genomslag bland allmänheten? Eller bägge? Eller inget alls? Var är svenskarna på väg politiskt? Till höger (Ruab), eller lite till vänster (Sifo)? Eller är vi kanske förvirrade? Vi är förvirrade, av alla usla opinionsundersökningar.

Hillary 4 President?

Jag hoppas att Hillary Clinton trycks fram som demokratiska partiets presidentkandidat om två år. Demokraterna är på defensiven, livrädda för att bli mobbade av den republikanska patriotkåren. Även om de borde satsa offensivt och visa vilken elitens och terrorns man Bush är, och vilken folklig politik de själva slåss för, så låter demokraterna sig representeras av samma washingtonfolk som alltid. Redan ett par år innan valkampanjen känner man hur de ger upp all progressivitet genom att skicka upp smyghögern i talarstolarna.

Men det är bra. Jag stöder Hillary. På samma sätt som jag stödde Bush 2004. Inför valet 2008 har en kvinna för en gångs skull chansen att visa att hon kan vara världens mäktigaste person och ändå styra precis som männen. Dåligt, vill säga.

I Texas sitter Molly Ivins och skriver en krönika om varför demokraterna borde gå vänsterut och så att säga göra folket en tjänst. Fast varför ska folk få välja mellan höger och vänster? Vi har i Förenta staterna en utomordentligt fin politisk flora genom representanter från både mittenhöger och högerhöger.

NORRLAND ^^

Länstidningen har i dag ett tämligen ambitiöst reportage, som väcker liknande känslor som onsdagens Svenska dialektmysterier gjorde.

Jonas Nilsson, 72 år och ensamboende, sitter i sitt hus i Raukasjö och väntar. Posten kommer med skoter, eftersom det är 13 kilometer till närmaste väg. Två gånger i veckan har brevbäraren "vägarna förbi", och då ingår även service som hårklippning, matleverans och allmänmänskligt samkväm. Maten inhandlas i Borgafjäll, som i sin tur bara har runt 25 mil till Östersund. Just around the corner, med andra ord. Detta är übersubstansen av Jämtland. Några stycken ur reportaget är också värda att sprida:

- Jag kliver upp vid sjutiden. Sedan sätter jag på kaffet och ser till att mina två katter har mat. Annars sitter jag väl mest och tittar ut, men sista tiden har jag börjat lyssna på radio. Nu hör jag allt som radio Jämtland sänder och tycker att de gör klämmiga program.
När det är dags för middag så är det ofta favoriten köttbullar som Jonas lagar och dricker svartvinbärssaft till.
- Annars är det si och så med mathållningen, jag slarvar nog mycket med den.
Vid sextiden på kvällen brukar Jonas gå och lägga sig.

Synen på ensamhet är det bästa. Ur det här perspektivet kan man se stad - håla - hemmet om man bor i Raukasjö, Jämtland:

[...]På frågan om Jonas varit ute i världen säger han att på 80-talet var han till Östersund ett par gånger.
- Dit far jag aldrig mer. Det var stressigt och bullrigt. Nu är jag mest här hemma men för några år sedan var [jag] till Borgafjäll, där affären ligger.

Norrland. Livsrum. Plenty of space for your Saturday walkabouts.

Bajsa på de fattiga

Vad håller vi på med? Eller rättare sagt, vad håller de svenskar som har lite mer pengar än genomsnittet på med? Kvällstidningarna har förtjänstfullt rapporterat om hur den ociviliserade lokalbefolkningen våldför sig på oss välvilliga och varmhjärtade turister i Thailand. För ett tag sen var det ett mord på en britt, nu har en svenska anmält att hon blivit våldtagen.

Svenska thairesenärer ska behandlas med silkesvantar. För vi svenskar skänkte faktiskt jättejättejättemycket pengar till gulingarna när deras hyddor spolades bort för nåt år sen. Dessutom lägger vi mycket pengar på deras tjänsteutbud: massage, dykcertifikat, (små prostituerade flickor).

Thailändska staten bestraffar de (påstått) skyldiga med dödsstraff. Den som äventyrar statliga inkomster skall röjas ur turismens väg. Som jag ser det måste man som turist i Thailand ställa sig lite kritiskt reflekterande till sin egen roll som en del i den turistiska exploateringen. När baksidorna av turistindustrin tar sig sådana proportioner som i Sydostasien, har jag förståelse för att frustrationen ibland ställer till det. Att låta ilskan gå ut över turister känns säkert inte avlägset om man befinner sig i en så utsatt situation som många vanliga medborgare gör i länder som Thailand.

I och för sig kan det också ha med enstaka galningar att göra. Kanske finns det inget utbrett missnöje med exploateringen, kanske är folk glada att det finns sysselsättning. Men de ekonomiska och sociala skillnader som finns i turistområdena är knappast en grund för ett stabilt, schysst samhälle.

Blattnicksele!

För de flesta som såg Fredrik Lindströms andra program om svenska dialekter i SVT 2 i kväll, är Blattnicksele en obskyr liten håla, långtbortiskogen, där folk är allmänt tröga. Maybe so. (Vad kartföretagen (tjockskallar!) anbelangar spelar stavningen av ortsnamnet heller ingen roll...) Mina hemtrakter! Jag chillade i Kvarnbränna, ett norrländskt stenkast från Blattnicksele tätort, under mina två första år i livet.

Mitt arv från bygden är mitt sävliga sätt, en inre frid och ett hjärtligt hat mot surrande flygfän. I kombination med jamtelagen och den sunda jämtska lokalpatriotismen finner jag inget lämpligare än följande rekommendation:

Alla Sveriges medborgare skulle må bra av en blanduppväxt i a) det inre av Lappland och b) Jämtlands härliga domäner.

Synd bara att Stockholm så framgångsrikt lyckas skövla oss på våra eventuella rikedomar. I dag slickar Sorsele kommun, som Blattnicksele tillhör, röv neråt stockholmstrakten för att få hit gruvbolag, callcenterverksamhet och skogsspekulanter. Det ekonomiskt och politiskt sunda vore förstås att i demokratisk ordning låta myndigheter och lokalbefolkning utveckla näringslivet i inre Norrland. Kanadensiska och ryska företag som nu planerar att göra grova pengar i sina svenska investeringar agerar inte helt olikt utsugande kolonialherrar i det här sammanhanget.

Tyvärr har alla nickedockor i regeringen - även Umeå-renegaten Ibrahim Baylan - mellannamnet Quisling, och låter gärna ansvariga myndigheten Bergsstaten bevilja den av utländska kapitalister överlagda våldtäkten på vår natur. Med ett "Stödområde A" i ekonomisk livegenskap slipper vi se sånt obehagligt som självständigt norrländskt näringsliv och en tro på framtiden bland oss unga norrlänningar.

Imperialismen förlorar status

Den höger som länge har tagit Washington i försvar både på planeringsstadiet och "i fält" vacklar nu i sitt stöd. Expressens PM Nilsson tycker att det har passerats en gräns, att krigets regler alltför ofta och flagrant har körts över. Även DN erkänner att anfallskrig, eller "att ge upp", åtminstone i fallet Iran inte kan vara ett alternativ.

Att tro på imperialismens godhet och överlåta allt åt "kriget mot terrorismen" börjar bli politiskt inkorrekt. Man kan inte längre bara säga att diktaturer ska bombas till stenåldern. Krigsfetischisterna har fått börja tänka om. Bra, för nu kan vi börja diskutera seriösa politiska alternativ för länder som Iran. Enligt grupptryckets lagar borde Washington ganska snart följa efter och byta strategi.

Betyder högerns spårbyte att Iran kan tillåtas vara en självständig nation? Nej, sådana är nästan bara bra om de är "herre på täppan". Och "herren" har vi redan - Förenta staterna. Det finns så många andra sätt att kväsa en nations upproriskhet.

Ett är att låta svälta ut landets infrastruktur och folk, som i Irak. Ett annat att locka med liberaliseringslån och annat för att rucka på landets oberoende av västmakterna.

Nåväl, de får tänka över saken. Kina kanske har nåt fräscht förslag?

Världskriser

Via Omvärldsbilder tar jag del av en rapport från internationella Läkare utan gränser, Médecins Sans Frontières (MSF), om tio av världens allvarligaste kriser, som rapporteras minst av i amerikanska nyhetsmedier.

Kriget i Demokratiska Republiken Kongo.
Striderna i Tjetjenien.
Kaoset i Haiti.
Forskning och utveckling av hiv- och aidsmediciner för fattiga.
Massakrerna i nordöstra Indien.
Flyktingtragedierna i Sudan.
Anarkin i icke-landet Somalia.
Knarkkriget i Colombia.
Omflyttningsterrorn i norra Uganda.
Den medicinska misären i Elfenbenskusten.

Stora, djupa sår i världstillvaron. Inte sällan i konflikter där utländska intressen spelar en avgörande roll för upprätthållandet av missförhållandena...

Tyndall Report, som granskar de största tevemediernas viktiga kvällssändningar i Förenta staterna, har lite reflektioner över situationen. ABC, CBS och NBC har visat totalt 14 529 minuter nyheter 2005. Av dessa har 14 tillägnats aidskatastrofen, men då inte forsknings- och utvecklingsaspekterna, utan mer traditionella "Titta, nu dör de igen!". Sex minuter ägnades åt kriget i Demokratiska Republiken Kongo. Under totalt två minuter uppmärksammades också striderna i Tjetjenien. Inga av de övriga sju kriserna nådde nyhetsstatus. Däremot får valen i Irak 310 minuter, och påvens död upptog 246 minuter kvällsnyheter.

En festlig krydda i dagens Rapport-sändning 19.30: Rysslands fulkommunister genomförde en spontan protest utanför svenska ambassaden i Moskva. Anledningen är ett förslag av moderate riksdagsledamoten Göran Lindblad, om att Europarådet ska anta en deklaration som fördömer kommunismens brott och ifrågasätter kommunistiska gruppers existensrätt. Irina Volkova, pionjär från den gamla goda tiden, gör en stark insats: "Den där svensken, Lindblad... Han är Hitlers bror." Rysskommunisterna har också skickat ett brev till svenska vänsterpartiet, där de skriver att vänsterpartiet borde "ta itu med" Lindblad.

Som tur är består oppositionen mot ett kriminaliserande av kommunismen som ideologi enbart av ryska fyllkajor och rättshaverister. Stalinvurmare och bakåtsträvare, allihopa. Nej, fram för fler frihetliga kontinentala deklarationer!

Förstagångsväljare

I år ska jag gå och rösta för andra gången i mitt liv (första gången var annars i kyrkovalet i fjol). Eftersom jag är så osäker och trevande - är Göran Hägglund (kd) den man jag vill se som familjeminister, eller har kanske Mikael Odenberg (m) mitt fulla förtroende som finansminister? - gjorde jag ett test på Ungt Val, i år ett öppet samarbete mellan Lunarstorm och Aftonbladet.

Testet går till som följer: jag väljer ut tio viktiga/relevanta frågor, från en lista på 30, och får sedan säga vad jag tycker om var och en av frågorna. Efter varje svar signaleras med grönt och rött ljus vilka av partierna som är för och vilka som är emot min ståndpunkt - tvekande partier ger gult ljus. I slutet av undersökningen registrerar man kön och ålder, av statistiska skäl, och så får man se hur många procent av respektive partis åsikter man delar. Föga förvånande håller jag till 100 % med vänsterpartiet.

Folkpartiet har tio procent av mina åsikter (de tycker att könsmaktsordningen borde brytas), övriga borgerliga noll. Socialdemokraterna når endast upp till 67 % av mina krav - EU och säkerhetspolitik är inte deras bästa kort. Skrämmande nog ger jag miljöpartiet 97 % rätt. Helt schjukt. Jag tror jag måste göra om testet med tio andra frågor, så jag bryter med miljöpartiet...

Kring den del av sajten som handlar om oss unga och våra politiska val finns två annonsörer: Svenskt Näringsliv, som vill att vi ska bli egenföretagare, och LRF, som säger "Tillsammans får vi landet att växa", i Times New Roman-teckensnitt. Det känns inte helt färdigslipat. Men så har sajten inte kommit igång helt än, heller.

Jag väntar med spänning på den härligt förutsättningslösa debatt som kommer att drivas på sajten. Det lär bli bästa TV3-känsla över den!

Le Freak Show (analdoktorn)

Efter ett snack med några kamrater tidigare i dag googlade jag mig fram till ännu en idol bland alla unga högerkillar som vill att folk ska rösta på dem i höst. Denna har jag mycket goda skäl att skratta hysteriskt åt: Fredrik Saweståhl, vice ordförande i Fria moderata studentförbundet. Förra veckan hade han en insändare publicerad i Länstidningen, den här veckan en till. Bägge fullkomligt sanslösa. But wait, there's more! Jag tror att vartenda utspel han har gjort är tokigt. Vad sägs om det här, till exempel?

Men det är ändå inte det sjukaste i dag. Jag ska ännu en gång ge Aftonbladet den tveksamma äran att ha bjussat på det mest absurda i min tillvaro just nu. Jag såg i morse den här på aftonbladet.se:
På kvällen har man fetmarkerat "analdoktorns nya medicin":
En av de roliga sakerna är att det här ligger under "Nyheter", på förstasidan. En annan är att man går in och fetmarkerar ordet "analdoktorn", för att om möjligt attrahera den där sista delen av läsarna som söker efter analdoktorns senaste äventyr.

Ta fast mördaren!

Gamla mänskor sitter ofta och ruvar på vidskeplighet. De får för sig en massa saker om otur och elände. En följd är att gamla gubbar och tanter sitter hemma jämt när det blir fredagen den 13.

För vi vet ju, att när gubbarna går ut på otursdagen, då halkar de i hundbajs och dör. När jag var ung fanns det minsann springpojkar som för en ettöring gick och plockade opp sånt därnt! Där ser vi ytterligare ett argument mot hund, för katt. Katter är renliga djur. Ingen skulle någonsin halka på kattskit!
(Ovanstående är ett exempel på anekdot-dement stringens.)

Om Ariel Sharon tillfrisknar tycker jag att Israels rättsväsende bör ta mod till sig och åtala honom för diverse handlingar. Brott mot mänskligheten, till exempel. Han är och förblir en mördare, oavsett hur många analyser som menar att Sharons politik är en politik för fred.

Uppdatering 14 januari: Aftonbladet skriver i en egen artikel - i motsats till Helsingborgs Dagblad i går - att mannen visst hade ett stort jack i huvudet efter att ha trampat i hundbajset och fallit handlöst i gatan.

Två av tre bra!

Två solskenshistorier:

- Jag kom in på mitt förstahandsval, statsvetenskap med tema "Globalisering och regionalisering". Det ska bli kul. Drar igång någon gång i slutet av januari. Äntligen slipper jag den muppiga neoklassiska nationalekonomin.

- Far min kom av en tillfällighet att rädda en ung kvinna från att låta sig slukas i Storsjöns självmordseggande vakar. Blir antagligen någon rubrik i morgondagens lokaltidningar.

En skräckhistoria:

- Centerpartiet förlorar i senaste mätningen 33 procent av sina opinionssympatier, enligt statistiskt säkerställda Demoskopsiffror. Socialdemokraterna går starkt framåt, även där "statistiskt säkerställt", med 16 procent. Vänsterpartiet förlorar nära 20 procent, men det är å andra sidan inte en statistiskt säkerställd siffra. Och vilka är då rubrikerna? Jo, titta bara: "Regeringsblocket leder i ny mätning", "S stora vinnaren" och "V backar".

We're gonna smoke 'em out!

Nu är Bushs gudomliga plan för kolonialiseringen av världens skurkstater för fullt inne i en kritisk fas. Näst på tur, efter att Irak kolonialiserats, Libyen gett upp, Kuba skaffat sig för många vänner och Nordkorea spärrats in i förhandlingsrummen, står Iran. Denna enträget självständighetssträvande nation, som försöker vara en maktfaktor i en region under ständig imperialistisk kontroll...

Iran bryter inte mot några internationella konventioner eller mot allmän lag och ordning - bortsett förstås, att det är en av världens minst humana diktaturer. Vad Iran gör, som är så förkastligt, är att säga "Fuck you, bitch!" när Bush försöker göra Iran till en amerikansk lydstat.

Mahmoud Ahmadinejad, Irans president, vill göra Iran oberoende av kontrakt med amerikanska och brittiska företag. Nu när Irak - som politiskt skulle kunna vara Irans bästa polare - ekonomiskt binds upp till den amerikanska imperialismen, är det på sikt nödvändigt för iranierna att säkra tillgången till inhemsk energiproduktion och mycket annat. Ett steg i att göra sig mindre beroende av oljan för elproduktion, och av importerad el eller energiteknik, är att framställa egen kärnkraftskapacitet. Det är förstås inte något som jag tycker är bra, men fullt förståeligt.

Det är mot bakgrund av det iranska självförsörjandeprojektet som "världen" nu "rasar" mot Ahmadinejad. Man behöver inte vara raketforskare för att notera hur agendan formas: Laila Freivalds är förstås med på tåget och påpekar att Iran provocerar "världssamfundet", att dess "trovärdighet" nu krymper.

Ska vi säga rakt ut att du vill att Ahmadinejad hoppar i Bushs knä, precis som du själv har gjort efter påbud från Göran?! Njet, Laila Freivalds, Sverige har ingen egen utrikespolitik längre. Freivalds kanske är chef för Utrikesdepartementet, men den svenska utrikespolitiken sköts i dag från Bryssel av EU:s egna utrikespolitiska maktman Javier Solana.

Hans Blix, den folkpartistiske "olyckan till IAEA-chef" som har ovanan att protestera mot Bush, demokratin och världssamfundet, reser finkänsligt diplomatiska frågor kring hela situationen. Kan det vara så att Bush förbereder ett anfall? Israel har tidigare sagt sig beredda att anfalla det uppkäftiga Iran. Som ensam kärnvapenmakt i Mellanöstern vill man inte ha konkurrens. Över huvud taget kan jag tänka mig att det känns läskigt när shiitiska Iran, som inte har några omedelbara imperialistiska finansiärer vid sidan av affärspartners i Ryssland-Frankrike-Kina, tar ton mot det amerikanskledda imperialistiska maskineriet, och dess sionistiska kärnvapenutpost.

TT - en källa till dumhet

Enligt ett TT-telegram är Kim Jong-Il, Nordkoreas älskade ledare, utomlands. Han åkte iväg i sitt folkliga tåg, över gränsen till Kina. TT-telegrammet kan inte bestämma sig för om Kim Jong-Il eller Kim Il-Sung (ledaren Kims farsa) är flygrädd. Get this, TT: Kim Jong-Il tar tåget dels av flygrädsla, dels av sin sjuka föreställning om tåget som ett högre betydande färdmedel. Håll isär den döde och den högst levande av dem...

Jag stör mig också på sakinnehållet i den åtta rader långa notisen. Peking bekräftade aldrig att Kim Jong-Il var på väg, står det. Helt rätt. Men läser man någon utländsk nyhetskälla - AP for example - står det raskt klart att kineserna alltid deklarerar de höga nordkoreanska visiterna först efter dess avslutande.

TT skriver också att en källa i Peking har sagt att den store koreanske ledaren är på väg till Ryssland - något som AP-artikeln inte nämner. Däremot tar ryssarna officiellt inte emot Kimmie, så varifrån TT har fått informationen är oklart.

Slarvar TT helt enkelt med sina nyheter bara för att Aftonbladet ska få till käcka rubriker? Kan det finnas ett kommersiellt samband?

Noterar för övrigt att årets populäraste slogan i Nordkorea är följande: "Make another leap forward in building a great prosperous powerful socialist nation on the strength of Songun!"

Har man sett den albanska filmen Slogans (hyr den i dag, vetja!) så förstår man varför ovanstående nordkoreanska citat är roligt. Eller hemskt. Vilket som. Jag tycker att någon borde göra en seriös dokumentär om det lilla landet med det udda samhällssystemet. Den utbredda okunskap som journalister och allmänhet visar prov på borde inte finnas där, för Nordkorea är ett både fascinerande och viktigt land att känna till! Tills vidare får jag hålla tillgodo med små smakprov som den här reseskildringen, eller artiklar som den här (restips) och den här (hysteriskt rolig).

Heter det "Ali akbar"?

På Ali Esbatis blogg kan man hitta de mest underfundiga och galna kommentarer. Är man kommunist och sofftyckare och har en blogg så drar man till sig mycket sånt. Ibland fullständigt kiknar jag av skratt. Andra gånger blir jag helt uppfylld av alla noggrant nedskrivna idiotförklaringar, som diverse högerstollar ställer till med. När Ali helt kort informerade om vänsterpartiets nya logotyp ramlade runt 50 kommentarer in direkt. Bland bidragen tycker jag att följande är värda att omnämnas:

Jag väntar bara på att någon "förnyare" ska föreslå en grön-vit-blå logga istället. Helst med en europeisk småföretagare som bedriver småskaligt ekologiskt jordbruk. Fast det kanske blir lite för plottrigt.

...

Internet och Bill Gates, är inte det dåligt förresten? Det behövs ju inte faktiskt. Allt människan behöver är en Skoda, lite potatis, ett kolkraftverk, vodka och mycket tungt arbete, för att bli lycklig.

...

Loggor är användbart, kan användas på många sätt. Det där med blomtjafs är väl ändå lite 70 – 80-tal, man bör väl ha symboler i tiden som knugen säger.

...

Jag tycker att den nya logan är snygg. Stilren och tydlig. Mycket lyckad.

Men visst kommer jag att sakna Vera. Mina aktiva år i UV förgylldes av detta busfrö. Så trotsig och ändå så charmig. Det fanns dagar då man inte kunde vänta på att få dela ut partimaterialet. Allt för att återse henne.

...

Är det bara jag som finner att blomman liknar Vägval vänsters blomma?

...

Skillnad mellan Vänsterpartiet och Vägval vänster är som jag har förstått det att Vänsterpartiet är FÖR massmord och Vägval vänster är MOT massmord. Tror det är den viktigaste skillnaden.

...

Där tar du nog fel. Såväl Vänsterpartiet som VVV är för massmord. Dock är VVV generellt sett mer öppna för att tillåta privatägda gulagläger.

Diskussionen är levande och - i början av de flesta kommentartrådar - faktiskt rätt givande på den där bloggen... ...ibland...

...det har hänt, någon gång, i alla fall.

Om Ohlyfrågan

Media skulle kunna göra scoop på tio rader med festliga rubriker angående mycket av det som utspelat sig under vänsterpartiets kongress (mycket bra kongresshemsida, värd flera besök!). Den här motionen, till exempel. Fast såna tokigheter är förstås bara kul om det gäller andra partier. (Det borde påpekas mer att man inte kan se att nya loggan föreställer en nejlika.)

När det är vänsterpartiet som beskrivs, så efterfrågar marknaden information om på vilket humör Johan Lönnroth och Staffan Norberg är. Marknaden vill höra hur många som opponerade sig emot Lars Ohlys tal, den vill veta vilka som inte gick på kongressfest efteråt och den vill få krisen mellan sekttraditionaliststalinister och demokrater bekräftad. Marknaden vill inte veta om kongressen gav politiska besked, om vänsterpartiet har ett budskap i valet eller om ombuden satte högt betyg på kongressen. Sånt kan man skriva om i vänsterns egna, interna tidningar.

Ty marknaden är rättvis och balanserad. Den vill att rubrikerna (och jag skämtar inte) ska se ut såhär:

- Gissa vem som vann? Lars Ohly segerdansade i natt – förlorarna åkte hem
- Vänsterpartiets 36:e kongress har helt gått Lars Ohlys väg.
- ”Stick och brinn!” Splittringen inom v märktes på nytt.
- Lena Mellin: Vallöften för 100 miljarder
- Hetaste namn till VU
- Få unga i styrelsen
- Alla ska lära sig feministiskt självförsvar
- Dotterns dikt - Ohlys trumf. ”Pappa visste inte att det var så här för unga tjejer”.
- Vänsterpartiet sätter jobben främst. ”Det som är viktigast är vår kamp mot arbetslösheten”.
- Lena Mellin: Totalt nederlag för Ohlys fiender
- Lena Mellin: Ohlys recept: Stick och brinn – högerjävlar! Lars Ohly gick till frontalangrepp i sitt tal.
- Så ska Ohly skolas till minister. Fröken blir Norges Gudrun Schyman.
- Ohly talar till punkt. Nu kommer en intervjubok med partiledaren.
- Vänsterledaren har ont i ryggen. Skulle bära tunga köksluckor.

Rapporteringen kring en partikongress ska vara kritisk. Att vänsterpartiet har kritiker internt ska belysas, liksom de politiska förslagen måste tydliggöras - så folk får se varför hela etablissemanget sätter vitlök och kors mot partiets företrädare. Men i centrum för nyhetsmedia måste själva nyhetsförmedlingen stå. Mitt inne bland Lena Mellins egna analyser och uttryck finns det som är tänkt att förklara för läsaren vad vänsterpartiets politik går ut på. De politiska analyserna blandas i Aftonbladet ihop med nyhetsstoffet - ibland vet man inte vad som är vad, när till och med reportagen är så vinklade och partiska att man undrar om det inte är Littorin själv som skrivit dem - och rena politiska fakta reduceras till någon enstaka artikel bland massor av blaj.


Jenny Lindahl Persson har anlitats som pr-konsult nu i valrörelsen. Hon är inte dum (jag menar, vissa har varit med i Luf och andra har varit med i riktiga ungdomsförbund...). Hon ska försöka lotsa Lars Ohly genom medieträsket och se till så åsikter kommer fram och budskap når sina mottagare. Jag hoppas att hon lyckas. För hittills är det ynkligt lite som nått ut i debatten.

I Aktuellts 21-sändning sitter Bosse Ringholm och berättar varför vänsterpartiet inte kan ingå i 2006 års regering: Ohly har inte fattat att EU är bra, Bush vår vän och budgettaket en naturlag. Ohly försöker svara att socialdemokratin - till skillnad från vänsterpartiet, om man jämför med typ 1998 års valrörelse - på sin kongress tog tydliga steg till vänster och att det kunde motivera en mer betonat vänsterriktad regering nästa mandatperiod.

Bland ledarskribenterna är man rätt överens. För det första: Ohlys utrensning har uteslutit möjligheten till opposition i vänsterpartiet. För det andra är nästan alla politiska besked från kongressen - 200 000 nya offentliga jobb i synnerhet - orimlig överbudspolitik. För det tredje vill väljarna inte ha vänsterpartiets politik, radikal som den nu är.

1. Ohlys reaktion mot dem, vars främsta uppgift sedan några år tillbaka har varit att lägga all möda på att offentligt undergräva partiets beslut och politiska utspel, kommer kanske för sent men är i allt väsentligt nödvändig. Snarare än tystar oppositionen tror jag att den kan öppna för en seriös debatt i vänsterpartiet, där allvarliga problem kan börja samtalas kring, och en mer genomtänkt politik förankras.

2. Det är inte överbudspolitik att kräva revolutionära reformer i tider som dessa. Att vilja fortsätta den förvaltande socialliberala reformpolitiken får inte bli en accepterad målsättning i årets valrörelse. Vänsterpartiet är det enda parti som har kommit med ett konkret och ärligt menat slag mot massarbetslösheten. Borgarna kanske till stor del har finansierat sina reaktionära reformer, men de har inget konkret besked mot arbetslösheten. Och sossarna, vad har de för besked till alla som förtvivlat står utan jobb? Eller rättare sagt, när kommer ledarskribenternas kritik mot socialdemokratins brist på konkreta förslag?

3. Att väljarna vill ha valfrihet i den politiska mitten är skitsnack. De vill inte ha vänsterpartiet (folkpartisterna), socialdemokraterna (folkpartisterna) och moderaterna (folkpartisterna) - de vill ha politik. Höger mot vänster. Förslag mot förslag. Reaktion mot progressivitet. Konservativ liberalism mot demokratisk socialism. 1998 fick vänsterpartiet tolv procent av rösterna på en politik som gick längre till vänster än den gör i dag.

Analytikerna i media är fulla av skit. Man märker det dels på alla fula, osakliga påhopp som de drygar ut sina svador med, dels på att de alla är så rörande överens. Nu väntar jag på reaktionen; på att någon tjomme på en tankesmedja eller politisk redaktion ska komma på hur jäkla sjuk analysen hittills har varit. Men jag lär vänta förgäves.

Det blir ett mycket bra val om man ser till den politiska strategi som Ung Vänster och vänsterpartiet har lagt upp för valrörelsen. Om valet bara kan avgöras på basnivå kommer vänstern att kamma hem segern. Vi är det enda rediga alternativet 2006.

Jag har varit borta från bloggen ett par veckor nu. Två orsaker. För det första bröt bloggdatorn ihop strax före jul, vilket helt sinkade alla ambitioner. För det andra har jag varit på veckokurs i Motala nu i det nya årets början.

Vad hände då där i slutet av 2005? Ja, mor min fick en mer flashig titel än tidigare. Från smulplockare till chefspost på nolltid - inte illa! Jo, och så fick Qasim, den politiske flyktingen från Somalia som sedan något år tillbaka har bott i samma trappuppgång, besked från myndigheterna om att han inte får bo kvar. Trots jobb och goda livsvillkor här i Östersund tvingas han nu bort. Är det inte härligt, säg, att Barbro Holmberg kan intyga att den svenska flyktingpolitiken är human, i sådana lägen?

Nu är det ett nytt år. Jag ska göra min andra blogg, Norrländskt socialistiskt motstånd, till en aktualitetsblogg för just norrländskt socialistiskt motstånd. Samt, förstås, för allmänt motborgerligt ordbajsande.