Hamas har vunnit valet i Palestina. De får egen majoritet i parlamentet, trots ivrigt pekande (med vapen, dollarsedlar och den sköna propagandan) på Fatah från Förenta staternas och EU:s håll, såväl som från Israels. Trots att de vet att Bush, Solana och Annan kommer att trilskas rejält, väljer palestinierna att rösta på just Hamas. Man, those people's gotta be nuts or somthin'.
Som politisk rörelse är Hamas ungefär att likställa med Svenska Motståndsrörelsen (som anordnar kampläger där militanta planer för maktövertagande smids på) och de franska aktivistiska nationalisterna (som delar ut välgörenhetsmat med fläsk för att judar och muslimer inte ska kunna äta). Vi snackar alltså inte your everyday social democrats här.
Nånting måste alltså ha gjort palestinierna rejält förbannade - både på de regeringar som ger palestinska myndigheter olika former av bidrag för hundratals miljoner dollar per år, och på den situation de befinner sig i.
Det är inte konstigt att palestinierna tar chansen och vågar rösta på Hamas. Islamisterna står för ett tydligt och - åtminstone imagemässigt - korruptionsfritt motstånd mot ockupationen, som ju är anledningen till att palestinier lever i en avgrundsdjupt mycket svårare värld än israelerna. Fatah har inte direkt lyckats övertyga om att de kommer att ge Palestina frihet, självständighet och rättvisa. När Hamas dessutom har ett skönt flow av cash från arabstater med intresse av en alltmer polariserad och eskalerande konflikt, blir de en även i ekonomisk mening betydande maktfaktor, som folk ändå kan sympatisera med.
Utan koll på situationen i Mellanöstern ser det såklart förfärligt ut att det öppet människofientliga Hamas, en islamistisk varg i illa täckande fårakläder, sopar rent hus i relativt ärliga val. Men mot bakgrund av att omvärldens stöd har gått till de korrumperade ockupationens knähundar, och seriösa folkliga partier därmed marginaliserats, så är det fullt förståeligt att palestinierna greppar det vapen som finns.
Palestinierna är fast beslutna att göra slut på ockupationen. Inga israeliska offensiver, luriga kompromissförslag eller ekonomiska sanktioner kan få dem att ge upp hoppet om oberoende från ockupationsmakten. Hoppet och kampen för frihet och rättvisa är något som de delar med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar