När man ska bedriva opinionsbildning är det effektivt att låta statistiken tala. Till exempel får moderaterna bättre drag under galoscherna om de kan hänvisa till en Sifoundersökning, där 72 % av folket anser att de skulle få en större plånbok med skattesänkningar. Och nog går snacket Ringhals väg när 60 % svarar att kärnkraften ska vara kvar eller byggas ut, hellre än ersättas av importerad kolkraft.
Men det blir bara en enda soppa när flera (tidningar) ger sig in i opinionsundersökningssvängen. Det här är effekten av konkurrens i opinionsbildningen: Alliansen drar ifrån (DI tolkar Ruabs januarimätning) och Skillnaden mellan blocken minskar (SvD tolkar Sifos januarimätning). Denna situation infann sig även i december, fast då med ett par dagars mellanrum.
Den som vill få ut någon som helst information ur dessa undersökningar får ta till lite hokus pokus. Hur tolkar man till exempel vänsterpartiets uppgång med 0,7 procentenheter till 6,7 % i den ena undersökningen och nedgång med 0,2 procentenheter till 5 % i den andra? Undersökningarna är genomförda på i stort sett identiska tidpunkter och med liknande urval. Har vänsterpartiets politik fått ett positivt eller ett negativt genomslag bland allmänheten? Eller bägge? Eller inget alls? Var är svenskarna på väg politiskt? Till höger (Ruab), eller lite till vänster (Sifo)? Eller är vi kanske förvirrade? Vi är förvirrade, av alla usla opinionsundersökningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar