07 maj 2006

Heja Chamberland!

Grön Ungdoms språkrör Alexander Chamberland tar ställning ganska djärvt i en debattartikel i dag. Konsumtionsmedia faller "av naturliga skäl" inom de grönas måltavla, men dessutom tas flera bra vinklar upp:

- Media måste fokusera mindre på att fjäska för kändisar och mer på att visa folk som folk är som mest.
- En mediepolitik för mångfald förutsätter klart mycket mer stöd till många fler utgivningar.
- Djupare granskande journalistik kräver mer sansade och självkritiska journalister.

I går såg jag Vänsterspöket. En fråga som ställs men inte vidare undersöks är vilken roll media har gått in för, i konflikten i Vänsterpartiet. Den bild som gavs av alla de tunga opinionsbildarna - DN:s, Expressens och SvD:s ledarsidor, Rapports, Aktuellts och TV4:s politiska kommentatorer och till slut även de andra politiska partiernas medieansvariga - var att striden stod mellan pragmatiska förnyare och dogmatiska kommunister. Nu visar det sig att den bilden inte håller om man prövar den rent sakligt.

Spontant går jag och undrar rätt mycket: Varför finns inte längre Mediemagasinet? Varför är de svenska medierna så slutna i icke-granskningen av sina egna? Varför deklarerar ingen (betydande) aktör på mediemarknaden vilka åsikter som antas när exempelvis en politisk kampanj/dramaturgisk medieföljetong spelas upp i nyheterna?

För det mesta får vi, bit för bit, veta om sådant som media gör i efterhand. Inte förrän konflikten inom Vänsterpartiet har blåst över kommer det fram att medias bild varit fullständigt påhittad. Men det mest allvarliga är ju inte att skeenden i politiska partier får helt egna betydelser i media. Det mest allvarliga är att grundläggande skeenden i samhället inte tillgodogörs medborgarna i tid för att de ska ha möjlighet att utöva sin demokratiska rätt att påverka dem.

Ett nätverk för mediekritik räcker inte långt mot Schibsteds, Bonniers, MTG:s och SVT:s ovilliga pakt. Det är ett fint initiativ, dock, och skulle passa snyggt ihop med en offentlig organisation som kunde ta mediepolitiken på allvar.

Inga kommentarer: