14 maj 2006

Maktens arbetarrörelse

Okej... Nu är det nåt skumt på gång.

Kommunalarbetareförbundet har gjort en undersökning för att se om medlemmarna går med på att ledningen skippar kravet på sex timmars arbetsdag. Man har ställt högre lön mot kortare arbetstid, och kommer förstås fram till att kommunalarna hellre får mer pengar än mer fritid.

Men om vi säger att sex timmars arbetsdag är orealistiskt, bara som tankeexperiment; hur ska Kommunal lyckas med lönerna? Storstrejken 2003 gav i stort sett nollresultat. Den visade att Kommunal kan strejka, men att det alltid går att ignorera de kommunalanställdas lönekrav. Tror Kommunals ledning att det blir lättare att få sina krav tillgodosedda om man sänker dem lite, eller ligger kanske någonting annat bakom besluten?

Eftersom Kommunal nu börjar överge sextimmarskravet kan andra också haka på. Socialdemokratiska kvinnoförbundet var rätt snabba att förklara sextimmarsdagen dödfött som krav. Vågar man gissa att fler hoppar på sossetrenden?

Någon som sitter högt uppe i maktens korridorer måste ha sagt någonting till facktopparna, som har gjort att frågor nu stryks. Kan det vara för att sätta en gräns vänsterut? Facket har börjat få mer gemensamt med vänsterpartiet än med socialdemokraterna på senare tid, vilket kanske oroar maktens män.

Sex timmars arbetsdag är ett krav som skulle förskjuta makt från arbetsköparna till arbetarna och förbättra arbetsvillkoren i stort. Med sex timmar som norm måste fler anställas och skillnaden mellan mäns och kvinnors betalda arbetstid minskar.

48 timmar eller mer per vecka arbetar, enligt en EU-undersökning gjord på 90-talet, hälften av männen och en tredjedel av kvinnorna i EU. Hög arbetslöshet kompletteras med långa arbetsveckor för arbetande, fjuttiga löneökningar för de sämst avlönade och krav från högern på sänkta ersättningar för dem som saknar jobb. Och arbetarrörelsens svar är att backa...? Nä, det luktar skit.

Tjo! Kolla in Susannes val, som har kommenterat det här med arbetstiden.

Inga kommentarer: