Bush är en jäkel på att snacka, om man bortser från alla grodorna och att han uttalar "nuclear" "nukular". I kväll har han just hållit sitt tal till folket från Fort Bragg på västkusten.
Han snackar om praktiska saker som "Iraqi security forces". Han snackar politiskt taktiskt, om att stanna i Irak tills hela jobbet är gjort. Han använder en retorik om ansvar och trovärdighet som till och med jag köper. Han fyller sin publik med en "vi-känsla" i sina innötande fraser om "frihet" och "the American values". Han går fram över motståndarnas argument riktigt snyggt, i minst en klass över Göran Perssons retorik.
Men det är det som skrämmer mig. George Dubya har propagandan som mycket kraftfullt vapen. Han kan lätt få saker att verka både enklare och mer självklara än de är; sanningen mycket mer svartvit än den är, helt naturligt. Även om han säger tokiga saker privat har han knivskarpa, fantastiska talskrivare.
Innehållet är skit, men träffsäker sådan. Lite som de franska böndernas taktik, men mycket finare och mer acceptabelt för sofftyckare och media.
Damn, om man bara kunde applicera samma auktoritet och emfas på vissa politiker och vissa politiska frågor här på hemmaplan. Folk skulle direkt överge moderaterna för vänsterpartiet. Eller mer än så... :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar