Strålande tider. Eller inte.

Ali skriver i ett jättejättelångt inlägg om hur sjunkande arbetslöshet - en bra nyhet för sittande regering och förd politik - egentligen inte är bra, utan snarare någonting skumt sätt att mixtra med statistiken som regeringen måste kritiseras för. Han har noterat ett mönster enligt vilket bra nyheter för regeringen framöver kommer att presenteras:

Vi kan för framtida bruk fastställa denna schablonmässiga dramaturgiska check-lista:
1. ”Så här säger X”. En uppgift presenteras, från regeringen eller någon myndighet.
2. ”Men en granskning som Rapport/Aktuellt/Henrik Bros har gjort visar att…”. Någon annan statistik presenteras, händelsevis med samma utgångspunkt som i en nyligen eller i Bankeryd presenterad ”rapport” från ”Alliansen” eller Timbro.
3. ”Våra uppgifter bekräftas av Y”. En expert, vanligen en man i övre medelåldern som är nationalekonom eller Bo Rothstein, är bekymrad.
4. ”Men detta förnekas av Z”. En socialdemokratisk minister och/eller någon ansvarig byråkrat – ofta lätt svettig – får säga något som vi alldeles uppenbart inte ska tro på.
5. ”Oppositionen är dock kritisk”. Anders E Borg eller Jan Björklund kommer med facit.

[I två fall av tre]:
6. Mats Knutson, KG Bergström eller motsvarande person diskuterar Göran Perssons personliga ansvar för att det har blivit så här, samt hans nuvarande sinnesstämning.

Inlägget finns att läsa här och går nog att använda som analys av de flesta inslagen i liknande nyheter under valåret.