På sjön i Kälarne (jorå, långt från närmsta riktiga bebyggelse) i dag slog det mig att världen nog är inne i en ganska djup kris nu. Vi har en global "högkonjunktur"; företagen har strålande tider på alla sätt och vis, men krig, borgerliga angrepp mot välfärden och helt vansinniga mediekampanjer får möjligheterna till en bättre värld att kantra i bittert elände. I stället för att diskutera hur vi ska investera hundratals miljarder av årliga företagsvinster på vettigast möjliga sätt, vill borgarna att vi unga ska ge våra arbetsgivaravgifter till företagen för att de ska anställa oss.
Eller, som i frågan om Mellanösternkrisen, när Israel beter sig som en stygg varg i sitt närområde: medierapporterna handlar om att den svenska regeringen inte har lärt sig någonting från tsunamikrisen och fortfarande inte kan garantera svenska medborgares säkerhet. Här har regeringen själv också uträttat stordåd genom att inte ha en profil och en hållning. Så i stället för att belysa att Israel begår horribla brott, som Sverige i humanitetens namn kräver ska upphöra, får vi en debatt om regeringens smidighet i krigssituationer. Hallå, hur blev det såhär?
Dagens radikala krav: EU borde bryta sitt frihandelsavtal med Israel, menar Aftonbladets ledare. Shit, ska vi börja minska på Israels ekonomiska privilegier?! Snart ger sig väl Aftonmarxisterna på det militära samarbetet också, terrorvurmare som de är.
Många ropar på en mer kraftfull utrikespolitik i EU nu. Varför då? Vad vi får är en situation där vissa länder, som Frankrike som har egna intressen i regionen, kan komma med sina krav, medan andra länder, som Sverige, kan gömma sig bakom "vi har en EU-gemensam utrikespolitisk hållning" för att slippa ta ställning. Resultatet blir antingen att man kommer överens med Förenta staterna om vad som är lämpligast att tycka (det vill säga hålla med Washington), eller att EU inte uttrycker någon egentlig åsikt.
Var är Göran Perssons handlingskraft? Han borde sätta sig på flyget till Tel Aviv och snacka med Arbetarpartiets ledare Amir Peretz, om vad ett riktigt arbetarparti borde agera för. Berätta att det israeliska arbetarpartiet nog har fått nånting om en massa bakfötter. Persson kunde ju avsluta sitt samtal med "And if you don't straighten up, I'll own ya silly asses, yo!", och hänvisa till sin makt som ekonomisk, politisk och militär partner. Så borde statsministern agera i det här läget. I verkligheten är han knäpp tyst och syns helst inte.
Den gångna helgen har Sverigedemokraterna varit i Sveg. Ung Vänster har delat ut motpropaganda, men vad ska man ta sig till mot en valmaskin som är (om möjligt) ännu mer fanatiskt engagerad och har miljontals kronor att spendera på daglig kontakt med arbetslösa ex-sossar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar