Efterträdaren till stolpskottet Zvi Mazel, Israels sverigeambassadör Eviatar Manor, skriver i en
debattartikel i dag om Israels uppfattning i kriget som landet nu utkämpar. Flera vettiga, acceptabla argument kommer fram; det handlar främst om att de palestinska och libanesiska regeringarna ska verkställa ingångna avtal och följa FN-resolutionerna i frågan. Varför Israel inte föregår med gott exempel förklarar Manor ej.
Eftersom Israel drog sig tillbaka från Gazaremsan handlar dessa attacker inte längre om ett slut på ockupationen – utan om ett slut på Israel som självständig stat.
Inte riktigt. Västbanken är fortfarande under israeliskt förtry...jag menar, beskydd. Gazaremsan är mer eller mindre israeliskkontrollerat, eftersom myndigheterna inte ges myndighet att utöva kontroll.
Det är Israels plikt att skydda sina medborgare och i en situation som denna är Israels svar proportionerligt.
Det vill säga att tand för tand, öga för öga är Israels melodi. Hizbollah dödar israeler - Israel dödar libaneser. "Israels svar är proportionerligt." Ja, det stämmer väl, antar jag.
Världssamfundet, den så kallade Kvartetten inklusive EU och därmed Sverige, erbjöd Hamas en valmöjlighet: erkänn Israels rätt att existera, acceptera internationella avtal mellan den Palestinska myndigheten och Israel och få ett slut på palestinsk terror mot Israel. Om Hamas hade godtagit dessa tre krav skulle fredsprocessen mellan Israel och palestinierna befinna sig i ett helt annat läge i dag. Men olyckligtvis gjorde Hamas ett annat val.
Men olyckligtvis är det det demokratiska valet i Palestina som är problemet? När palestinierna valde Hamas att bilda regering valde de självständighetslinjen, som förkastar den israeliska självpåtagna överheten. Eller, om man så vill: Israel fick en motståndare som skulle tjäna för mycket på att sitta i förhandlingar, så krig är ett smartare sätt att lösa den uppkomna situationen på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar