Uppdatering: Johan Berggren har i ett långt reportage i senaste Ordfront Magasin beskrivit Åre. Jag kan citera honom för att beskriva hur jag upplevde Åre i dag:
En renkebab för 80 kronor är ett utslag av samma konsumentförakt som när de säljer "macka m ost o plast" på flygplan: detta är det enda som bjuds så du får ta att det är dyrt och dåligt. Också en del av turismen: ren-kebab. En förolämpning mot i tur och ordning: mig, renen, de samiska och turkiska kulturerna och konceptet crossover-matlagning.Känslan är precis densamma som Berggren förmedlar i reportaget. Åre by är som en artificiell kopia av Stockholm - det finns alltså små butiker som har samma namn, prislägen och koncept som i chicaste Stockholm - i dess minst folkliga form. Det enda sympatiska man kan finna är väl Max hamburgerrestaurang, som i alla fall inte är en produkt av bratsen. Lite utanför själva "centrum" är allt som i vilken jämtländsk liten by som helst (om man bortser från Åre Fjällby och alla andra ytterområden med gigantiska hotell- och säsongslägenhetskomplex), det vill säga aningen avslaget och dött. Min farhåga är att den glasbubbla som aktivismen i Åre bygger på, kommer att spricka. Ganska snart efter VM 2007, faktiskt. Det finns liksom inte plats för ett litet Stureplan i Jämtland. Årebrats: åk hem till Stockholm!
Vi flyr det som känns som att det borde heta Downtown International Are by the Holiday Club, där designcenter trängs med jättefilialer av skidtillbehörs- och klädbutiker. Man minns med en rysning att detta är platsen där skidåkande partyglada rikenollåttor gjorde Canada Goose-jackan populär. En bit Stureplan i Norrlands inland.
Det var inte särskilt mycket folk på byn. Mest elitidrottare (inte de roligaste, för politisk propaganda mottagliga, mänskorna). Först regnade det, sen var det mulet. Det går noll bussar från Åre på lördagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar