En oanständig högerpolitik

Vid debatten i dag mot Mattias Thorsson från Muf ville jag gärna diskutera samhällsekonomin på makronivå, i stället för att - som Muf gärna gör - ta ner det på individuell nivå. Med andra ord, jag diskuterar hellre Vattenfalls ansvar att leverera bra el med god leveranstrygghet till vettiga priser, än individens ansvar att byta elbolag vid missnöje.

Ett rätt bra segment i debatten kom att handla om vinsterna. Jag hävdar bestämt att vinsterna ska användas produktivt - helst i offentlig sektor, men under alla omständigheter i syfte att skapa jobb, rättvisa och välfärd. Där är Muf av ideologiska skäl mer intresserade av att belysa vad mycket positivt man kan göra i ett vinstdrivande företag, än av att diskutera kring statlig fördelningspolitik. Det hör liksom till.

Över huvud taget har det de senaste veckorna blivit mer och mer tydligt att många moderata företrädare är lite trötta på att leka socialdemokrater. Snacket om välfärd och rättvisa är inte högerns grej, så varför ska de spela teater i debatterna?

I kväll ger Reinfeldt efter och erkänner att det nog finns baksidor av allianspolitiken också. Inte mindre än att den är bra för alla, förstås, men ändå. Att moderatledaren åtminstone vågar ta diskussionen om sina illa dolda högervisioner är ett steg framåt. Såhär i elfte timmen kanske vi till och med kan hoppas att sossarna dissar sin oanständiga förvaltningspolitik och hittar tillbaka till sitt socialdemokratiska spår - med arbete i fokus.


Yo, Bush's in tha house!