Feministisk offensiv

I eftermiddags rang Anita från LT upp för att höra vad vi tycker om vår utåtriktade tidning Röd Press. Muf vill tydligen fronta den sortens valarbete nu. Jag berättade för Anita lite om bakgrunden och det politiska läget, och snackade därefter med Isabell. Inom en timme hade hon en klar debattartikel. Borgarna må försöka ta feministiska poäng, men antifeministisk politik möts oftast av skarp moteld från vänster!

Kritiken handlar om att Ung Vänster i Röd Press skulle ha fläskat på med för oseriösa grejer. Det tycker inte jag. Tvärtom håller tidningen både klass och en väl avvägd (kanske till och med för snål?) mängd oseriöst material. Det är trots allt mer ideologi än yta i Röd Press, till skillnad från Blått.

Vad det blir i tidningen är en annan historia. Att Muf inte kan ta debatten när den ställs på sin spets är tråkigt, men visar också var skiljelinjerna faktiskt går i valet. Vi väljer inte bara mellan trött socialdemokrati och aktiv borgerlighet, utan även mellan modern jämställdhetspolitik och bakåtsträvande marknadskonservatism. Jag tar gärna debatten om moderat feministisk politik med Muf - så snart debatten om utrikespolitik blivit av.

Om vi tar senaste Blått finns en kul recensionssnutt som jag gärna citerar på grund av dess höga igenkänningsfaktor. Det handlar om The Knife (för övrigt ett väldigt vänster-anti-Muf-band) och deras skiva Silent Shout (bra skit, by the way):

UNDER ”FOREST FAMILIES” känns det som om det ska explodera, men det händer inte. För charmen sitter i att man vill ha mer, men inte får det. Som pilgrimsmusslorna du får till förrätt på en fin krog, varefter varmrätten uteblir.

Nå, låt oss stilla konstatera att Muf inte delar mina - och de flesta andras - erfarenheter här. Hur många av oss vanliga dödliga äter egentligen pilgrimsmusslor till förrätt på fina krogar?

Men vi har alltså en feministisk offensiv på gång. Ingen politiker ska komma undan med mindre än att ha ställts inför våra krav på debattsidan.