30 september 2006

En välfärd med helt nya mål

Förr i tiden brukade den så kallade staten utforma den offentliga välfärden efter någonting som kallades "människors behov". Det fick kommunistnazistfascistiska följder, som exempelvis att under 1980-talet låg arbetslösheten i Sverige på runt två procent och att 45 procent av medborgarna över 80 år fick hemtjänst.

I dag har vi rättat till det där och slagit in på en ny utveckling, med nya perspektiv. Tack vare ett företagsekonomiskt resonemang kring välfärden är i dag privata vård- och omsorgsbolag tongivande i den. Med detta reformeras nu kommunismnazismfascismen bort; arbetslösheten följer nu naturlagarna och ligger på runt 6 procent medan inte mer än 18 procent av 80-plussarna får hemtjänst.

Tidigare har jag skrivit om skolföretag som gör storvinster på att driva landets grund- och gymnasieskolor. I dag kan man se rubriker om ett vårdföretags, Attendo, stora vinster. Attendo är brittiskägt och fem procent av omsättningen blir vinst, i svenska kronor 120 miljoner under 2005.

Underbemanning och vanvård i privat regi - effektivt och lukrativt!

För Attendos del har den här veckan varit mindre rolig. Under torsdagen och fredagen exploderade nyheten om en man som avled efter fasansfull vanvård på en av Attendos vinstfabriker i Uppsala. Det är pinsamt i sig, men blir sjukt kul i kontrast till vad företagets regionchef i Norrland, Uno Kristoffersson, skrev i onsdags på ÖP:s debattsidor:

Med en mångfald av arbetsgivare kan omsorgspersonalen själv välja mellan jobb i privat eller kommunal sektor. Det leder till en dynamisk och spännande arbetsmarknad.

Vi vet att fler utförare leder till bättre äldreomsorg. Uppsala, Västerås och Linköping är exempel på kommuner som har stor andel upphandlad äldreomsorg. Resultatet är en högre kvalitet som bekräftas i brukarundersökningar samtidigt som kostnaderna för äldreomsorg i dessa kommuner sjunkit.
Matematiken är egentligen ganska enkel. Privata Attendo lägger ett bud som innebär 15 procent mindre personal och lika mycket mindre anbudskostnad än konkurrenten Uppsala kommun erbjöd. Enligt lagen om offentlig upphandling har alltså Uppsalas vänsterstyre att acceptera Attendo som utförare, eftersom det kostar kommunen nästan två miljoner kronor mindre än i kommunal drift.

När 15 procent färre ska göra samma jobb för 20 brukare på en vårdavdelning säger mitt krassa makroräknande att omsorgen blir sämre. Och mycket riktigt - personalen och anhöriga till brukare på Attendos vinstfabriker är hjärtligt upprörda över den dåliga om än lukrativa verksamheten.

Uno Kristoffersson skriver att omsorgspersonalen kan välja mellan kommunala och privata arbetsgivare. Ja, och när den kommunala inte får några anbud vilket leder till nyanställningsstopp och den andra ger personalen en ohållbar arbetsbörda - då är nog valfriheten inte omsorgspersonalens räddning. Fast man kan förstås, som Kristoffersson formulerar det, säga att det handlar om "en dynamisk och spännande arbetsmarknad".

Kristoffersson skriver också att kvaliteten höjs tack vare de privata företagens intåg. Tillåt mig att tvivla. Om vi bortser från det jag skrev i början - att färre får tillgång till offentligfinansierad välfärd i dag än under slutet av 80-talet - så tror jag inte heller att kvalitet skapas av de privata aktörerna. När Stockholms stads äldrevård utvärderades framkom tydligt att skillnaderna mellan privat och offentligt är som Attendo skriver - fast tvärtom. De offentliga enheterna får bättre betyg av brukare och anhöriga än de privata. Mer utförligt om det kan man läsa i rapporten Privatiseringarnas pris.


Slutargumentet från Kristofferssons sida var att kostnaderna sjunker. Jojo, så sant som det är sagt. (Bara i Östersunds kommun sitter flera kommunala tjänstemän och administrerar ärenden som berör de privata vård- och omsorgsföretagen.) Och glöm inte att vinsten stiger. För Attendo, vill säga.

Att privatisera den offentliga välfärden leder till samhällsekonomiska förluster till förmån för företagsekonomisk tillväxt. Enskilda företag - som Attendo, finansierat av brittiskt aktiekapital, eller Vittra, med investmentbolaget Bure som finansiell huvudman - bryter raskt ny mark för att roffa åt sig säkra vinster. Av detta följer förstås ökade samhälleliga kostnader för sjuk och överarbetad personal, mer offentlig byråkrati och ökad arbetslöshet.

Lösningen på välfärdsproblemen kan rimligtvis inte vara mer av privatiseringsiver. Vem vill se en större andel underbemannade privata vård- och omsorgsenheter istället för fullbemannade offentliga? Välfärdskonkurrensen är dålig för de anställda, för brukarna, för arbetslöshetssiffrorna och för den demokratiska styrningen. Lösningen måste stavas upprustning av den offentliga sektorn!

Inte heller i dag har jag vågat mig ut på Malmös dynamiska och spännande arbetsmarknad för att söka jobb, men det kommer.

3 kommentarer:

Kerstin sa...

Ett bra inlägg!

Nisse Sandqvist sa...

Tack! Jag blir så full av skrivinspiration i min nya stad Malmö, så det blir långt av sig självt...

Anonym sa...

Jag har egen erfarenhet av attendo och där var det lägre bemanning som blir mindre omsorgstid och hög personalomsättning. Skrämmande utveckling att sälja ut vårdbehövande och personal som handelsvaror. Arbetsmiljön blir lidande. Fd. Privatanställd.