Det finns egentligen ingen tid i världen för mig att sitta och läsa artiklar som den här, men ändå finns det få saker jag hellre gör, mellan alla möten, cirklar och skrivelser. Snart är det en vecka sedan jag såg ett helt program på teve som inte varit inspelat. Hur som helst...
Señor Hugo Chávez Frías leker med elden i sina utrikespolitiska aktioner. Genom att ställa sig på Irans sida med affärsuppgörelser och politiskt principstöd, genom skärpt statlig kontroll över naturtillgångarna och på grund av de ständiga hoten mot Venezuelas traditionella maktobalans, gör sig Chávez ovän såväl med Washington som med den inhemska eliten.
Att amerikanerna lägger ännu mer pengar på propaganda och destabilisering i regionen nu än innan Chávez klart tog ställning, är skrämmande men inte förvånande. En regim som motarbetar direktiven från Den Store Satan och dessutom gör anspråk på självständighet och politiskt svängrum ska helt enkelt inte finnas kvar. Den ska kallas vid sitt rätta namn: odemokratisk. Jo, Chávez har blivit vald i åtskilliga val, samt mött erkännande bland i stort sett alla seriösa bedömare. Men för Bushs administration står frågan bortom diskussion: Chávez är ingen demokrat och ska tvingas bort från makten. Se försvarsminister Rumsfelds ärliga liknelse mellan Hitler och Chávez, en diplomatiskt finkänslig manöver:
Han är en person som valdes legalt - precis som Adolf Hitler valdes legalt - och sedan konsoliderade sin makt och nu, förstås, samarbetar nära med Fidel Castro och herr Morales och andra.Som man säger i Staterna, angående bevisbehovet för att klargöra den formella kopplingen mellan Hitlers och Chávez styrsätt: "Evidence, schmevidence!".
Yes, he is Hitler. En av demokratins främsta försvarare i Sverige, Fredrik Malm, skrev en trotsåldersartikel om Chávez efter att den amerikanska ambassaden klargjort vad elak den venezolanska regeringen är (till skillnad från tidigare, demokratiska regeringar). Ungefär varje mening i artikeln är helt tokig och tvärtemot verkligheten, men det är okej. För vem skulle tycka något annat om Luf än att de vill ha demokrati (där i och för sig demokratiska val inte ska respekteras och där demokratiskt valda ledare ska avsättas med utländsk kraft om de vill förändra samhället)?
Som facit till Malms artikel kan nämnas följande:
- Venezuelas folk "röstade bort" Chávez i en internationellt erkänd folkomröstning, precis som oppositionen och grundlagen krävde. Tyvärr röstade folket fel, igen.
- Venezuela har inte utvecklats till en kommunistisk diktatur, tvärtom upplever de flesta en fördjupning av den politiska demokratin och samhällsdeltagandet.
- Kuba har blivit en allt viktigare partner, på bekostnad av Förenta staterna. Här får Fredrik Malm en poäng.
- Flera av "de mer västvänliga latinamerikanska länderna" har fått folkvalda regeringar som numer är skeptiska till Bushs kolonialpolitik och därför söker samarbete med Venezuela.
- Snarare än marginalisering har Venezuela uppnått ett mått av status i världen, som demokratisk opposition till "den enda vägens" globala imperiepolitik.
- En rad auktoritära förändringar har skett i landet, där får Malm också rätt. Dock lite nytt under solen - Venezuela har alltid haft ett hårt reglerat politiskt klimat.
- En rad kommunistiska, om man vill kalla det så, förändringar har också skett. Analfabetismen och svälten utrotas, samtidigt som alltfler pluggar och får tillgång till arbetsplatsdemokrati och sjukvård.
- Förstatligande av "privata tillgångar" - fabriker i händerna på korrupta och tokiga affärsmän - har inletts; knappast till folkets, men givetvis till Fredrik Malms, förtret.
- Utvecklingen i övrigt har i stort sett gått i riktning mot förbättrade sociala förhållanden, en ekonomi med större jämlikhet, högre sysselsättning och fler multilaterala handelsförbindelser. Tecknen på fjärmande från Washington är många, och tecknen på bättre framtidsutsikter - utan Bushs intervention - är ännu fler.
Två poäng åt liberalen alltså - tja, inte illa pinkat. Även den som kommer från den perifera byn Tvärtemotverkligheten kan undantagsvis råka pricka rätt.
- - -
Uppdatering: Jan Myrdal skriver den 8 mars i Aftonbladet Kultur på samma tema.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar