Irak: hoppsasteg mot demokrati

Ockupationen av Irak är snart inne på sitt fjärde år, utan fred och demokrati i sikte. Irak har utvecklats från ett land med en auktoritär diktator, till en stat där olika maktintressen slåss dels inbördes, dels mot ockupationsmakten - utan större betänkligheter när det gäller folkets armod. En stor del av de pengar som plöjs in i landet slukas av korruption, samtidigt som de (mest) styrande irakierna finner allt bättre samarbete med den iranska regimen. Med andra ord är kriget mot terrorismen snart fulländat.

Jag börjar undra om Bush inte apar efter Hitler, ändå. Med skillnaden att han är för vek för att fråga sitt folk om de vill ha det totala kriget; amrisarna vill - till skillnad från tyskarna - vid det här laget knappast ha något mer krig. Allt fler i Förenta staterna börjar inse att kriget inte är sådär klockrent som Washington säger.

Scott Ritter skriver en artikel där han menar att Washington aldrig kan vinna kriget, bland annat därför att Vita huset och Pentagon inte vet vad problemet är. De slåss inte mot rätt fiende.

Mer än att Ritter är någonting på spåret bör också sägas att det snarare är avsiktligt än av okunskap som Bush krigar. Genom sin strategi förhindrar Bush ett starkt, självständigt Irak och på köpet får han fler argument för aktion mot Iran. Varför ta Afghanistan och Irak men lämna Iran åt fientliga element? Nej, ska han handla sunt så ska Bush föra med sig Ronald McDonald's och Musse Piggs frihet även till Iran. Det får bli nästa steg i utvecklingen - Irak ska få mogna lite till först.