Det är häftigt att bytet från Laila Freivalds (minns inte bara skandalerna; minns också den skamliga konferensen med PFF och Nato i Åre, minns tystnaden och överslätandet kring ockupationsmakternas övergrepp) faktiskt blir ett byte i rätt riktning. Även om Jämtin får andrahandsposten har hon ändå större inflytande nu än som biståndsminister. Med tanke på att vissa av hennes personliga åsikter nu och då råkar sippra fram i media - de är inte sällan både humana och schyssta - har vi i bästa fall en svensk utrikespolitik att vänta oss. Bland de så kallade spekulanterna har det sagts att Thomas Östros skulle få posten. Det hade varit lika illa som att låta Freivalds få förnyat "förtroende".
I kväll ska jag sitta med på ett styrelsemöte med FN-föreningen, dit media har bjudits in. Vi kommer antagligen att vurma för Eliasson där - han är ju både sosse och FN-anställd. Bättre kan det knappast bli, sett till FN-förbundets intressen. Det ska sägas att med ett utrikesministerpar som tar ställning och har mer distans till Göran Persson kan Sveriges röst vara på väg att höras igen, ur EU-djupet.
KG Bergström från SVT ställde på presskonferensen i förmiddags en befogad fråga:
Varför utsåg du inte Carin Jämtin, stod hon för långt till vänster om dig i utrikespolitiken?Mmm, så är det. Men nu ska vi se vilka åsikter som kommer fram, och vilka som tillrättavisas av Buffelgöran, Barroso och Bush.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar